Jag kan vara personlig men aldrig privat! Vet var min gräns går och det är jag som bestämmer vem jag “släpper in” innanför den gränsen. Förr i tiden fick jag höra att det är svårt att komma in mig på livet och att “man vet aldrig var man har henne!” Jag har nog dessutom en stark integritet.
Men så har de ökända fd World Class ägarna som jag nämnt tidigare, använt olagliga metoder för att ta reda på andras privata angelägenheter. Det är väl deras sätt att kränka eller utöva maktspel? Olagliga metoder i varje fall. Men får hoppas att iallafall begåvade sunda personer har räknat ut detta!?
Så min privata vägg lär vara ännu svårare att ta sig igenom idag än förr! Men det här kan jag bjuda på. Om det kan hjälpa någon annan. Nu när jag själv har bevisat motsatsen dvs jag är akademiker, är välutbildad och det har gått bra för mig (trots en hel del hinder eller motgångar). Då jag dessutom fått höra kommentarer som “hon är överklasstjej född med silver sked i tjäften”. Öh….Vad?
Men så här är det, jag är född på Södersjukhuset och mina första 10 år växte jag upp i Storvreten i Botkyrka, ett kriminelltätt, stökigt område (är det än idag?). Vi var lägre arbetarklass och pappa hade elakartad leukemi. Han dog sedan när jag var 8 år. Jag lärde mig inte läsa och skriva ordentligt förrän i årskurs 4, då vi flyttade till Viksjö vid 10 års ålder (övremedelklassområde, villaområde när jag växte upp där iallafall, tror de nu har byggt en hel del hyresrätter). Jag har gjort en klassresa och den resan är inte klar. Så jag kanske slutar som överklass i slutändan?! Vem vet?
Men jag är tacksam för min uppväxt idag. När jag hamnat i motgångar senare i livet, vet jag att jag klarar mig alltid! Är bla rätt lugn och rationell i krissituationer. Får inte panik och utan ser lösningar. Man har två val, antingen ger man upp eller så tvingas man att hitta lösningar? Ge upp existerar inte i min värld. Så blir illa tvungen att hitta lösningar.