EN GÅNG GETTO ALLTID GETTO?

Ibland undrar jag hur det hade gått för mig om vi inte flyttat därifrån, när jag var 10 år? Från Storvreten i Botkyrka. En sak vet jag iallafall, jag glömmer aldrig var jag kommer ifrån. En gång gettotjej alltid gettotjej!? Det har varit min drivkraft, mer kanske i mina yngre år och det håller mina fötter kvar på jorden. Vilka svåra situationer jag än hamnat i senare i livet, vet jag att jag klarar mig alltid. När det väl kommer till kritan. För jag har redan vunnit mot alla odds en gång.

Det var två helt olika världar. Från längre arbetarklass Botkyrka/Storvreten till Viksjö norr om stan (i Järfälla) övremedelklass. Men tror det har jämnat ut sig mer i Viksjö. De har byggt en del hyresrätter där. På den tiden när jag bodde där var det “där snobbarna bor”. Så sa folk när man gick på gymnasiet de som inte bodde där. I Botkyrka, det var väldigt oroligt kommer jag ihåg. Var omringad av människor med sociala och ekonomiska problem. Det var en hel del kriminalitet. Tror den biten inte har ändrat sig. Vi bodde på första våningen kommer ihåg att en man blev mördad som bodde på fjärde våningen. Det hände även andra liknande saker. När jag sedan fick nya kompisar i Viksjö sa jag aldrig direkt något om min bakgrund. Bara att pappa hade dött i elakartad leukemi efter 3 års sjukdom. Inget mer.

De som gick i min klass i Botkyrka, fått höra att det har gått ganska illa för flera av dem. Alkoholism, knark, kriminalitet och socialen m.m. Kommer också ihåg att jag tänkte som 10-åring, att man pratade lite olika. Det var mer ee i uttalat på södra sidan och mer ää på norra sidan.

Hur hade det gått för mig? Hade jag klarat mig? Vet inte? Jag hade min idrott redan då. Tränade då friidrott. Hade jag fortsätt med det, ja kanske. Så var jag ledartyp redan i sandlådan och var en pojkflicka. Lekte mest med killar och jag bestämde. Som flertal sedan har påpekat att “du skulle alltid bestämma”. Hade enorma kunskapsluckor. Jag lärde mig inte läsa och skriva ordentligt förrän i årskurs fyra. När vi flyttade till Viksjö. En bra lärare fångade upp mig sedan i årskurs 4, Salme hette hon. Flera i min släkt var inne på att skicka mig till Finland och gå i skola där i ett år. De är lite mer strikt där. Men jag visste någonstans att jag var inte osmart utan hade svåra koncentrationssvårigheter. Men var det konstigt egentligen? Det var det inte kan jag säga nu som vuxen och universitetsutbildad inom beteendevetenskap. Jag förstod ofta sånt andra inte förstod. Blev nästan irriterad och tänkte: “men har du/de inte räknat ut det än”. Det förstod jag för länge sedan.

Det tydligt minne som jag kan bjuda på var när jag gick på fritidshem (ej fritidsgård) som man gick till efter skolan. Trivdes där vill jag minnas. Det var snälla fröknar och så fanns det två Sussie. Har haft många smeknamn i mina dagar,”kärt barn har många namn” som man brukar säga. 😉 Sussie har varit ett av dem. Iallafall, mig kallade de för snäll Sussie och den andra Sussie var inte den snälla. Men ett minne jag minns mycket väl var när pappa skulle ta mig till lekis av någon anledning. Det var närmare hem tror jag. Men där ville jag inte gå. Kan inte ha varit mer än 6-7 år. Så när vi kommit dit och efter att pappa hade gått, gick jag omkring och nöp riktigt hårt på allt och alla. Drog undan stolen när någon skulle sätta sig. Så många gick omkring böla och hade sig. Fröknarna undrade vad det var som pågick?! Vadå? Hade jag bara sagt typ. Pappa fick komma hämta mig igen och behövde inte gå dit mer. Jag trivdes på fritids och vill gå där! 🙂 Som låg något längre bort dock. Det här var ett lite kul minnen från den tiden men annars är det mest smärtsamma minnen. Medan från Viksjö är det i stort sett bara bra minnen! Jag har haft det bra!

Apropå skola… jag har jobbat som lärarvikarie sedan hösten 2016 till och från på olika skolor. Även assisterat. Tanken var att jobba med det tills jag får igång "entreprenörandet". Har nu hunnit starta ett företag, fått startkapital och lägga ner det (long story). Hur som helst…en av skolorna jag hamnade på 2017 var på min gamla skola, där jag gick på lågstadiet i Storvreten i Botkyrka. När jag kom underfund med detta tänkte jag “Varför vill man mig så här illa”? Skolan jag hade gått på hade dock brunnit ner och de hade byggt en ny. Men det var blandade känslor att vistas i det området eller rättare sagt det var jättejobbigt! Har inte varit därute på väldigt många år. Efter att ha vickat där i 3 dagar… säger bara.. jag så tacksam att vi flyttade därifrån till Viksjö i Järfälla.

VÄRDET SITTER PÅ INSIDAN INTE UTSIDAN

Jag tycker det är fruktansvärd när det läggs så mycket fokus och tyngd på att värdet sitter på utsidan inte på insidan! Är man inte de senaste på ytan som mode, se ut som en modell så är man inte lika mycket värd. Det är såna signaler det ger! Fruktansvärt!!

Om jag utgår ifrån mig själv har jag fått höra om mitt utseende nästan hela mitt liv. Snygg kropp, söt, snygg, fint hår bla bla bla. Nu för flertal år sedan var det någon som sa tex en kille att jag hade en snygg kropp gav jag nästan en rakhöger (inne i mitt huvud då för man ska ALDRIG någonsin slå någon annat syfte än i självförsvar och då finns det smartare sätt att försvara sig på än en rakhöger). Hade nästan bara lust att säga: “jag vet det. Gå nu.” Om denna hade hamnat i min klass hade det blivit en mycket mycket jobbig klass! Jag själv har inte satt mitt värde på ytan utan jag har vetat mitt inre värde, jag är mer än bara ett utseende. Ok ,det är inget fel att ta hand om sitt utseende på en SUND nivå så länge man tar hand om insidan. Det går hand i hand tycker jag. Själv har jag alltid tränat för att jag mår fantastiskt bra av det. Inget annat.

Har jobbat i en ytlig bransch i 15 år som jag nämnt tidigare, klarade bara små dosor åt gången, instruerade för att det var kul. Ska jag vara helt ärlig så tycker jag att det är skönt att inte ha något med denna bransch att göra mer (men tyvärr finnas det några i branschen som inte lämnar mig ifred). Jag har sökt mig till en helt annan värld där fokus är att jobba mer med välmående på insidan.

Det kanske var lättare när jag själv var ung, när alla dessa sociala medier och internet inte fanns?! Man hade lättare att ta reda på vem man var utan en massa inmatning från olika håll. Hur man ska vara och inte vara. Man ska uppmuntra unga till kreativitet, entreprenörskap, många är entreprenörer utan att de ens vet om det, socialt entreprenörskap, bidra till samhället, hjälpa andra, utbildning eller att de kan faktiskt skapa det liv de vill leva och brinner för! Utveckla sig själva som person, alltså självutveckling med mera med mera… Men när man ger ut signaler att du ska sträva efter och ser du inte ut som en modell är du inte lika mycket värd som modellen. Fruktansvärt!! Varför får många ätstörningar tro?! Absolut en bidragande faktor. 

Skönheten kommer från insidan. Absolut, instämmer helt. Man kan ha ett fördelaktigt yttre (det avgör dock betraktaren i slutändan) men är insidan ful så sätter det sig på utsidan. Det brukar jag tycka iallafall. Men snälla varför ser de inte igenom personen? Är så ful på insidan. Falsk m.m. T.o.m en kall bitch kan glittra med ögonen, koppla på lite utstrålning och le. Men ett tränat öga ser att det är påklistrat. Man brukar säga att ögonen är en  spegel till själen. Varma ögon en varm själ. Det är då naturligt.

JOBBAT SEDAN JAG VAR 13 ÅR

Mitt första jobb hade jag som 13-åring. Det var på ett litet källar kontor på Vältvägen i Viksjö (Järfälla). Fick svara i telefon och sortera papper. Jag fick det jobbet genom en två år äldre kompis som rekommenderade mig.

Därefter har jag alltid haft ett extra jobb både genom högstadiet, gymnasiet sedan även genom universitetstiden. På helger, kvällar och somrarna. Allt från kontorsjobb, säljare, lokalvård och inom vården. Tex långvården på Jakobsbergs sjukhus, äldreomsorgen i Barkarby servicehus och vi var några som en sommar skrubbade/städade en grundskola i Skällby! 🙂 Då gick jag på högstadiet. Under universitetstiden (90-talet) som jag nämnt tidigare började jag instruera gruppträning. Det blev även säljarjobb deltid, mässvärdinna 1 år på olika event på Älvsjö mässan m.m. Jobbade så mycket som jag fick jobba på den tiden. Det fanns en gräns för att inte förlora studiemedlet. Vet inte om den gränsen har höjds idag? Ja… så har jag jobbat i en ICA butik ca två år efter gymnasiet på Söderhöjden i Jakobsberg.

Jag var klar med universitetsstudierna Juni 1999 så åkte jag till USA den sommaren och utbildade/ledde 12 amerikanska tonåringar via YMCA i MA. När jag kom tillbaka började jag sedan att jobba som lärare. Vilket inte alls var planerat. Fortsatte att instruera gruppträning vilket var planerat. Men hade min C-uppsats kvar som jag sedan lade fram 2003 när jag började studera igen. Under denna tid bodde jag på Närkesgatan på Södermalm (min andra lägenhet då min dåvarande värd “lånade” min riktiga lägenhet i Bromma på Askängsbacken). Jobbade även en kort period extra helg, nätter som personlig assistent i närheten. Då det var ganska bra OB de tiderna. Vid sidan av lärarjobb och instruerande. Vaktade en person som behövde dygnetrunt tillsyn. Som var halvt förlamad och fick ofta kraftiga epilepsianfall (fd framgångsrik person). Nätterna jobbade jag själv men på dag helgtid var vi två. (hade hell år mellan 2000-06 fick stånga mig blodig, de skyldiga finns i fitness branschen Stockholm. De utsätta mig för hemskheter, försökte förminska mig och hittade på saker om mig. Nu har de satt igång igen fast jag slutade i branschen 2011. I min värld har det vart relativt lugnt mellan 2007-14. Vad det beror på vet jag inte? Hur som helst jag körde på som “vanligt” och är så tacksam mot alla de vänliga sunda personerna som backat upp på mig i det tysta).

När jag tänker efter så har jag alltid fått alla jobb jag har sökt (iallafall 95 % av jobben) på egna meriter. Som tonåring kommer jag ihåg att jag tänkte “gör ditt bästa vad du än gör och få en bra referens”. Tror det var referenserna jag samlade på mig som gjorde att jag kunde konkurrera ut mina konkurrenter! Vill även minnas att jag tänkte “det där vill jag lära mig och det där vill jag testa”. Nyfiken i en strut och behov att lära mig nytt hela tiden. Det gäller än idag.

Du som tonåring som inte kommit in i arbetslivet än. Ta de där “mindre attraktiva” jobben, gör ett bra jobb så du får en bra referens! Förutsatt att det är en seriös arbetsgivare. När du pluggar försökt få ett extra jobb, på så sätt få in foten redan då. På loven eller kanske sista året. Det finns inga genvägar, utan det är hårt arbete som gäller och ha göra med “rätt” människor. Det viktigaste.. jämför dig inte med andra utan försök komma fram till vad du är bra på. Alla är bra på något. Jag har personligen aldrig jämfört mig med andra utan tävlat mot mig själv. Älskar att ha mål och nå dem.

Work hard but play harder!!

ÄLSKAR GOD MAT OCH SUSHI

Jag älskar sushi och god mat! Äter gärna kyckling, skaldjur, lax och tonfisk. Har dock dragit ner på rött kött, äter det sällan numera. Frukt kan jag äta hur mycket som helst av och aldrig tröttna! Det går inte att föräta sig på. Försöker även dricka mycket vatten ca 2 L per dag. Kroppen mår bra av det. Tränar jag tex kondition så blir det mer.

Frukost är ett måste, skulle svimma annars. Så en ordentlig frukost blir det varje morgon! Det är för mig ett mysterium hur man klarar att göra något som jobba eller vad man nu gör, utan att äta frukost? Jag klarar inte det. Måste ha frukost! Det händer att jag tar en proteinshake eller näringshake på morgonen eller efter träning. Det blir skillnad tycker jag.

När jag tränar mycket, måste jag äta mycket för att orka. Då jag har en snabb ämnesomsättning, har än idag och vilket blir ännu snabbare just vid träning. Men tränade mer förr, inte lika mycket idag. Tidigare kunde det bli 6 dagar i veckan plus klasser på det och så en vilodag. Nu när jag har slutat träna andra blir det 4-5 dagar i veckan. Det kan blir kondition träning plus styrka på det. Så blir det en hel del yoga. Målet är att instruera yoga internationellt. Har gått en grundutbildning inom yoga genom en skola i England och kommer att fortsätta utbilda mig någonstans i världen. Det är målet.

Jag har varit en godisgris en gång i tiden men har faktiskt inte ätit socker nu på länge. Testade för skoj skull att inte äta socker på en månad. Det var tufft första veckan men sedan vande jag mig. Numera har jag helt valt bort godis, äter det inte alls. Det blev mycket smågodis förut. Men. Är absolut inte något fanatiker, får jag i mig lite socker via vissa maträtter är det inte hela världen. Jag älskar god mat och väljer inte bort det! Glass kan det också bli då och då. Blir jag bjuden på tårta eller dylikt så äter jag det.

Om man vill dra ner på socker men vill ändå ha något gottigt varför inte ta en bit mörk chocklad. Det ska innehålla mycket kakao som är rik på antioxidanter. Själv har jag aldrig gillat någon typ av chocklad. Det är helt okej att dricka varm chocklad och då kan tänka på göra en med mycket kakao. Tillhör även dem som inte dricker kaffe. Usch! Det blir dock en hel del grönt te och testar gärna olika sorter.

FÖRHÅLLANDE OCH DEJTA

Jag är en sådan där "seriemonogamtjej" om det nu finns något som heter så!? Det jag vill ha sagt är att jag är ingen "dejtatjej", utan “spanar” in en tid för att se om det är något att “Ha”. Dvs om denna är monogam tillbaka och pålitlig m.m. Sedan inleder jag ett förhållande och håller mig till den killen (Plus min typ är en som är jämngammal eller “lite” yngre, sportig, akademiker, är smart, snäll, är positiv, har integritet, har humor och har personlighet som jag i slutändan faller för. Alltså personligheten! Har absolut inte lätt för att bli kär, det ta sin lilla tid. Dessutom måste denna man tycka att det är attraktivt med en stark, självständig tjej med järnvilja som kör sitt eget race).

Att gå på en dejt med någon jag inte vet någonting om, finns inte på kartan speciellt inte efter hell åren 2000-06. Dessa hell år, det gick inte inleda något förhållande. Personer i fitness branschen som jag har nämnt tidigare, det de försökte utsätta mig för var på en samvetslös “vi ska kocka din kanin hemskhetsnivå”! Det blev lite svårt att inleda något då! Skulle kunna skriva en bok om det och det skulle säkert bli över 300 sidor. Jag kunde inte utsätta någon annan för det de utsatt mig för. Det kallas för samvete.

Har väl blivit ganska “uppvaktad” i mina yngre år med rosor, presenter och smycken men sånt har aldrig varit viktigt för mig! Det jag har prioriterat är lojalitet, trohet och att man finns där för varandra. Gör än idag. Det gäller i överlag när det gäller materiella ting, det kan jag väl köpa själv resonerar jag! Men. Om jag skulle få för mig att gifta mig eller förlova mig en dag då kanske man kan kosta på sig. För tanken är väl att man ska bära ringen eller ringarna i all evighet. 😉 Gifter jag mig blir det bara EN GÅNG. That´s it! Men det har aldrig heller varit viktigt för mig, att gifta mig alltså. Men vem vet om rätt man dyker upp kanske jag ändrar mig? (har dock blivit friad till men det har inte varit rätt)

Kommer ihåg när jag fyllde jämt och en expojkvän hade köpt mat och ställde sig och lagade mat åt mig. Från grunden. Medan jag satt och tittade på. 🙂 Istället för att bjuda mig på en restaurang. Blev bara ännu mer kär efter en sådan gest! Det var väldigt gott också! Men. Det är mer nostalgi från mina yngre år. Var sak har sin tid.

Jag har verkligen haft några riktigt bra pojkvänner, där sitter min ribba. De har behandlat mig väl, varit lojala, trogna och allt det där. De är idag gifta och är lojala mot sina bra vackra fruar. Det har varit jag som varit den rastlösa, det har varit jag som velat gå vidare. Men har gjort en inre resa, gjorde det under min universitetstid på 90-talet och har hittat mitt lugn. Meditation gör även underverk. Dock är jag fortfarande en kontrollfreak. Men jobbar på det. 😉

P.S. Jag älskar mat, har alltid gjort, speciellt god mat vilket jag var rätt bortskämd med ifrån min uppväxt. Då min kära mamma är kock.

Så apropå rosor….. dock diggar jag att ha gröna växter och blommor att ha hemma. Det ska vara mycket sånt. Det ingår liksom i inredningen vilket jag tycker är skoj, att inreda alltså. Har hunnit inreda några lägenheter i mitt liv.

BEHÖVER HJÄRNSTIMULANS

Då och då trillar det ner en katalog i brevlådan från Stockholms universitet till oss som redan har en utbildning därifrån (har även läst på Umeå universitet). Jag har som sagt en Filosofie Kandidat examen i beteendevetenskap med huvudämnet pedagogik och varit inne på att ta en Fil. Magister eller idag heter det väl bara Magisterexamen. Har dock läst totalt 200 poäng (nya systemet motsvarar det 300 poäng) och då är inte USIU i  USA inräknad (idag Alliant International University). Hade kunnat ta ut en till Fil. Kandidat om jag hade orkat skriva en till C-uppsats. Dvs C-kurs plus 20 poäng i det humanvetenskapliga området (gamla systemet). Det lustiga är att det jag alltid varit sämst i är språk. Jag talar visserligen tre språk flytande, plus spanska kan jag göra mig förstod i. Eller så hade det nog att göra med att min skolgång inte kom igång ordentligt förrän åk 4 när vi flyttade ifrån Storvreten i Botkyrka. Hade lite kunskapsluckor och idag är jag akademiker. Så det kan gå! Om man har turen att hamna bland vuxna som lyfter en. På högstadiet (Viksjöskolan) och gymnasiet (Jakobsbergs gymnasium) det jag var intresserad av och haft bra betyg i är idrott, SO, bild och musik. Naturkunskap var också okej men matte har jag alltid tyckt varit fruktansvärt tråkigt och så var jag inte bra på språk.

En dag ska jag nog skriva den där D-uppsatsen i beteendevetenskap och ta ut den där Magister examen. När jag går i pension typ. 😉 Skulle då vilja fördjupa mig mer i grupper och ledarskap. Min C-uppsats handlar om grupptrycksprocesser. Man valde då mellan ämnena sociologi, psykologi och pedagogik. Mitt huvudämnet var som sagt pedagogik med inriktning i grupprocesser. Även läst sociologi och snuddat vid grupp psykologi. Det har funnits ett exemplar på pedagogiska institutionens bibliotek. Om man vill läsa den men de kan ha flyttat på dem?!

Min handledare (när jag skrev C-uppsats på ca 40 sidor) var psykolog, forskare och respekterad lärare på pedagogen. Var även instruktör i gruppträning och driver även ett erkänt företag som är specialiserad i att göra lämplighetstester till tilltänkta bla avancerade positioner.

Har ett behov att använda hjärnan, behöver hjärnstimulans! Vill lära mig nytt! Vill gärna läsa mer “ren” psykologi, har som sagt mest snuddat vid social och grupp psykologi. Även juridisk översiktskurs är bra ha kunskaper i eller kommunikativt ledarskap.

NÄRA VÄNNER

När jag tänker tillbaka så har jag alltid haft väldigt olika sorters vänner och kompisar. Men den röda tråden har alltid varit att det finns hjärta, hjärna och snällhet. Skulle aldrig någonsin släppa en elak människa nära

Är så tacksam att jag har ett litet gäng nära vänner som alltid finns där. Några har jag känt sedan barnsben. Ibland kan det gå månader eller ett halvår utan att vi har pratat men finns alltid där för varandra. I vårt och torrt. Dem ska man vara rädd om! För de är oersättliga. 

Tillhör dem som hellre har några riktigt bra vänner jag vet allt om, än en massa ytliga vänner som man egentligen inte känner. Men det är inte så att jag stängt dörren för att hitta nya nära vänner. Klickar man så gör man. Förr i tiden har jag haft en ganska stor bekantskapskrets. I mina yngre år. Så där att ser man varandra på stan säger man hej och pratar lite ytligt men inget mer.

Det är också kul, när jag än idag har kontakt med folk som jag jobbat med utomlands för väldans många år sedan!

Men. Då jag “sadlade om” har det kommit in nya likasinnade människor i mitt liv bla internationellt. Det har “försvunnit” ett flertal som jag har känt sedan barnsben för vi har gått åt helt olika håll. Helt okej för mig man utvecklas åt olika håll. Det kommer in nya människor som jag har mer gement samt med. Jag har ett mål och fått samma råd av många “framgångsrika” nämligen, lär dig utav och häng gärna med dem som redan har nått det målet som jag har. För mig tex som är stor fan av passiv inkomst och hela den här grejen med online entreprenör livsstilen. Ibland när jag försökt förklara vad jag gör för “vissa” tittar de på mig som jag kommer från en annan planet! Därför blir det att jag sökt mig till likasinnade (och folk tar kontakt med mig mest internationellt) som finns utspridda på denna planet. Finns såklart likasinnade även här i Sverige men enligt min erfarenhet mer sällsynt, så att det blir sådär att man “förstår” varandra eller någon som “förstår” mig.

NYTVÄTTADE JEANS

Jag verkligen älskar jeans! Helst ska de vara nytvättade jeans och med en skjorta eller blus till. Det är inte tidskrävande och det ser snyggt ut! Om man har jeans som passar en dvs. Märken jag gillar är Diesel, Lee och Lewis. Lewis jeans har jag haft ett gäng av, säkert 35 par i olika färger och former. I samband med att jag sade upp Bromma lägenheten på Askängsbacken, slängde jag ca åtta svarta säckar märkeskläder. Möblerna gav jag till Röda korset (var desperat). Gör hellre en nystart var tanken, än att befinna mig i den situation jag var i just då eller rättare sagt det de utsatte mig för. By the way… de har byggt väldigt mycket nytt i det området idag. Det ser ganska fint och modernt ut.

Kläder har alltid varit ett stort intresse! Men i dagsläget prioriterar jag lite annant före det. Men jeans och blus eller skjorta går hem än idag, med ett par snygga stövlar eller skor med klack. Gillar när det är stilrent, inte bara i kläder utan i annat också. Det får inte vara krimskrams eller se “billigt” ut!