BLODGIVARE

Jag har gett blod kanske 5-6 ggr i mitt liv. Utspritt på några år. Men nu var det många år sedan jag gjorde det. Man hjälper inte bara andra och jag har en blodgrupp alla kan använda. Utan ett bra sätt att hålla koll på sina egna värden. Det finns ett uttryck som säger “vi fick två armar för att med den ena armen hjälpa andra och den andra armen hjälpa oss själva.” 😁

Sist jag gav blod, måste jag ha haft en förskylning på gång i kroppen. För direkt efter blev jag dunderförskyld, då menar jag verkligen dunderdunderförskyld! Sedan dess har jag inte gett blod. Min hälsa går ändå först!

Apropå påtal om blod, kommer jag tänka på att jag kört klasser på St. Görans sjukhus 2005. Det var ett glatt gäng som brukade komma, bla sjuksyrror, en och annan läkare hittade även dit. De var så tacksamma och snälla! 😇

HUNDMÄNNISKA

Utsikten från min lägenhet har varit liten skog som har varit rena djurparken. De rustade upp en del här runt omkring så de försvann ett tag men de som sedan tillbaka. Ibland när jag har tittat ut har man sett ekorrar som flugit fram och tillbaka från träd till träd, nästan som de har haft en tävling. På en liten kulle 10 meter bort satt det en hare och chilla, låg helt utsträck! 🙂 Även rådjur brukar chilla på samma kulle. En gång verkade rådjuren ha ett möte. De var säkert 8-9 stycken som samlades precis utanför. Vackra djur. Ibland har en hacke hackspets hackat järnet tidigt på morgonen. Så satt det en örn en gång på en stubbe liknande sak och knapra på något. En mus kanske? Vet inte. Har aldrig förut sett en örn på så nära håll. Ja…. så en gång kom det fram en ekorre jättenära där jag var. En orädd och busig en. 😉 Den måste ha varit lite tam? Från min sida blev det mer: “Hjälp vad gör jag nu, jag vet ingenting om ekorrar?” Det är inte varje dag en ekorre kommer fram och “hälsar”.

En annan gång då jag hade fönstret öppet var det något som lät underligt, så jag tittar ut för att se vad det var för något och det sitter en katt precis utanför med avklippt svans som babblar. Katten jamade inte som de brukar göra, utan babblar, alltså “pratar” hur länge som helst. Så brukar jag få sällskap av en katt när jag ska handla på ett ställe lite längre bort. En välvårdad katt med halsband (det stod dock inget på halsbandet). Den går bredvid en lååång bit och jamar. Måste liksom säga: “Du kan inte följa med in i affären utan du måste gå hem nu”. Den springer iväg men kommer sedan tillbaka på hemvägen. Vet inte varför jag drar till mig katter är mer hundmänniska. Visst jag gillar alla djur men skulle jag skaffa mig ett husdjur blir det en hund. Det skulle då blir en halvstor hund som Scheffer, Labrador eller en Golden retriever. Som gillar att motionerna. Men så är det inte bara att skaffa sig en hund. Som vissa verkar tro. Tiden måste finnas och så måste man bo någorlunda stort. Tycker jag iallafall. Kan inte låta bli att le när man ser hunddagispersonal som rastar en hel grupp hundar samtidigt. De går så väluppfostrat bredvid varandra. Måste vara kul för hundarna att vara med kompisar på dagarna istället för att vara själv.

Jag har inga planer på att bo kvar. Utan planen från början var att skriva på förstahandskontraktet (som man inte släpper hur som helst) och sedan byta internt tillbaka till norra sidan av Stockholm. De har lägenheter lite här och var, plus så hamnar man tydligen automatiskt i flera interna köer. De har lägenheter som är ganska nybyggda bla på Norra Djurgården. Det är ganska fint där, nära till natur och till vatten men det är ändå ganska smidigt att ta sig in till stan och andra ställen.

ALLA ÄR LIKA MYCKET VÄRDA

Min grundmänniskosyn är att alla är lika mycket värda. Något som alla borde tycka men så är det tyvärr inte. Men vi är alla olika. Unika individer. Jag bryr mig inte om hur man ser ut, var man kommer ifrån, vilken religion man har eller hur man är lagd. Var man bor eller vilka titlar man har. När jag tänker tillbaka så har jag alltid först utgått från människan. “Tittar” alltid först på hur man är som individ och medmänniska.

Första mötet med en människa, jag aldrig har träffat förut behandlar jag med respekt. Jag är uppfostrad så. Men om människan mittemot inte är värd det, behandlar mig illa utan anledning. Då är det något helt annat (syftar då på vuxenvärlden såklart). Jag kan försvarar mig och kan vara rätt vass. Kan ge svar på tal. Men enbart i försvar, inte för att vara elak. Att vara elak har aldrig varit min grej. Det är en egenskap som jag tycker väldigt illa om, de som besitter den. Jag kan försvara mig hårt. För att markera, för att hålla elakingarna borta från mig.

En av mina starkaste egenskaper, utgår då från erfarenhet, är att jag har en bra människokännedom. Så är jag på det även utbildad i beteendevetenskap som jag nämnt tidigare. Men iallafall har haft en enorm nytta av den egenskapen i bla utlandsjobb och även i andra sammanhang. Hur ofta har jag inte tänkt tanken, när någon har tagit helt fel på någon person. “Hur kunde hon eller han inte se igenom det?” Eller “vad var det jag sa!”

Jag har alltid varit fascinerad av varför andra gör som de gör! Alltid varit nyfiken på andra kulturer och tycker det är intressant att lyssna på andra människor med helt andra erfarenheter. Det innebär inte alltid att jag håller med, tycker som den andra. Men så länge det finns en ömsesidig respekt gör det inget. Man lär sig alltid något genom att lyssna på andra som är olik mig själv.

Men måste ändå påpeka att jag lyfter hatten till de som har lyckas skapa sig ett framgångsrikt liv, på flera plan. Som ekonomiskt, titlar, de personliga m.m. och på det är även god genuin människa och medmänniska! Hjärtat finns där. Mer sånt. De är bra föredömen enligt mig. Även människor som haft hemska livsöden och skapat sig ett framgångsrikt liv. De är hjältar i mina ögon! Skulle kunna sitta en vecka och lyssna på dessa individers storys! 🙂

VÄN MED SIG SJÄLV

När man frågar någon, hur många nära relationer har du? De flesta kanske tänker 2-4 personer som är ens partner, föräldrar, nära vän eller nåt. Men hur många räknar in sig själv? Vad har man för relation till sig själv? Det är ändå med sig själv man ska leva med dag ut och dag in. Det kan då vara bra att ha en bra och nära relation till sig själv. Att vara vän med sig själv!

Olika typer av problem burkar bottna i att man har en dålig relation till sig själv. Det kan i sin tur leda till dålig självkänsla och man “tappar bort sig själv”. Om man är på väg att tappa kontakten med ditt sanna “jag” kommer man oundvikligen att stöta på problem.

Själv brukar jag ta ett steg tillbaka när jag känner att nu är jag inte sann mot mig själv. För att sedan återgå till där jag vill vara och den jag är. (Måste understryka att nu utgår jag från sammanhanget i den “riktiga” verkligheten, inte fitness branschen där inget är som det verkar. Allt är på låtsas. Där det mesta tas från luften. En värld jag alltid har separerat från allt annat jag har gjort efter mina 15 år i branschen och slutade 2011)

Jag känner mig själv, väldigt bra kan jag säga! Vet alla mina sidor och är rätt komplex som person. Är väl en sån där som tar lång tid att lära känna. Det är många lager man måste ta sig igenom. Om jag tillåter det DVS. Hade nog min inre resa som intensivast under universitetstiden på 90-talet. Det föll sig naturligt tanke på val av inriktning.

Ibland när jag hör någon säga “jag kan inte beskriva mig själv andra får göra det”. Då kommer jag automatiskt att tänka på, har denna så dålig självinsikt? Då menar jag givetvis vuxna människor. Vad har man då för relation med sig själv?

Slutligen: Behandlar du sig själv så som du vill att andra människor ska behandla dig?

Ja, så brukar man säga behandlar andra som du själv vill bli behandlad. Men, jag gillar det här uttrycket: Behandla dig själv som du behandlar andra!!

NÄRSYNT OCH TRÄNA BORT DET

Jag blev närsynt när jag var omkring 24 år från att innan haft normal syn. Hur kan man blir närsynt så sent undrade jag givetvis? Blev dessutom helt beroende av linser. Linser var ett måste tanke på min aktiva livsstil. Är än idag aktiv men inte på samma nivå när jag instruerade gruppträning.

Detta var i samband med att jag började läsa på universitet (i Sverige). Då jag mest pluggat läsämnen blev det att plöja igenom tusentals sidor. Tex 5 poäng (idag 7,5p) som är lika med 5 veckor kunde motsvara kurslitteratur på ca 2000 sidor som skulle läsas. Det blev att stirra i böcker en hel del. Alltså titta nära. Som jag nämnt tidigare har jag en Filosofie Kandidat examen i beteendevetenskap vilket motsvarar 120 p (idag 180p) men har läst totalt 200 p och plus på USIU i USA. En teori är att detta “nära tittande” har gjort mig närsynt? Alltså, bara en teori för har inte frågat en optiker om det har ett samband?

Nu ganska länge sedan läste jag att man kan tydligen träna bort en viss typ av närsynthet. Det finns de som har lyckas göra detta?! Tänk om man hade vetat om det här tidigare? Vad mycket linser jag hade sparat. Jag har testat detta i några veckor men som med all träning måste man göra det regelbundet. Det värsta som kunde hända var att närsyntheten går bort tänkte jag. 😉 Det blir iallafall betydligt mer ekonomiskt än att göra en laserbehandling eller liknande. Dock har min syn backat lite på senare tid lustigt nog? Varför vet jag inte men är fortfarande beroende av linser. Jag läser en hel del böcker (föredrar riktiga böcker som man håller i) och stirrar en hel del på datorskärm då jag driver min verksamhet online. Lustigt då att synen har backat?

KONDITIONSTRÄNING

Det blir att skaffa sig nya löparskor till våren! Egentligen är jag inte mycket för att springa långdistans. Men kort och fort går som jag började med 4 - 5 år sedan. Sådär 5-6 km med bra tempo, då hinner jag inte bli uttråkad! 😉

Jag har alltid gillat explosiva sporter, där man måste vara snabb både i kropp och knopp. Är en fd sprinter. Dvs när jag tränade friidrott i mina yngre år så var det mest 60, 80 och 100 meter. Hade ganska bra tider. I mina yngre år älskade jag även träna hinderbanor. Det gör jag i och för sig fortfarande! För då har man verkligen möjlighet att ta ut sig helt och jag älskar som sagt att träna hårt!

Ett alternativ utomhus är att springa till gymmet och köra igenom kroppen och sedan springa tillbaka igen. Ett gym jag har använt som ligger ungefär 3 km hemifrån. Det är inte ett “riktigt” gym utan finns i en bollsportshall som jag har lånat ibland och fått vara ifred.

Det finns långa trappor i närheten där kan man springa upp och ner några gånger. Det blir lite som att träna step up. 😉 Springer jag utomhus undviker jag det dock under vinterhalvåret.

MEDITATION

Jag har mediterat sedan 9-10 år nu! Det kan givetvis göras på olika sätt, det gäller bara att hitta det som passar en själv bäst! Det finns många basic övningar man kan börja med tex räkna från 100 till 1 baklänges i en lugn miljö.  Så kan man lyssna på färdiga inspelningar, om man är helt nybörjare. Fastnade på allvar för mental träning då jag utbildade mig till Friskvårdsterapeut på Sverige Hälsan 2003.

Det är bra att meditera när man är ofokuserad eller behöver en snabb mental återhämtning! Tycker jag iallafall. Försöker göra det regelbundet. Nästan dagligen eller numera är det dagligen. Allt från 5 till 30 minuter. Dessutom har jag helt blivit av med rastlösheten sedan jag började meditera. Har fått ett helt annat lugn. 🙂 Man blir även ganska immun mot brus och så kommer jag snabbare på lösningar på vad som nu behöver lösas.

ÅRSTIDER OCH MTB

Tiden går fort! Personligen spelar det ingen roll vad det är för årstid. Höst, vinter, vår eller sommar. Mörker som ljus. Jag påverkas inte av det. Det är möjligtvis att jag får mer gjort på hösten. Är mer produktiv. Många klagar på vädret, vilken väderlek det än är. Denna sommar har visserligen varit varmare än det brukar så själv har jag druckit väldigt mycket mer vatten än vanligt. Väldigt tråkigt samtalsämne enligt mitt tycke! Så försöker medvetet undvika det. Varför lägga ner energi på något man inte kan påverka? Det är bara gilla läget! Bättre att lägga ner sin energi på mer väsentligare saker. Life is too short! Göra det bästa av det som finns här och nu! You gotta see the big picture!

Ändå gången jag dock kan bli smått irriterad är när det har varit jätte mycket snö här i Stockholm. Då jag har haft cykel som transportmedel och snön sliter väldigt mycket på MTB:en. Ibland blev det att jag cyklade ca 10 mil i veckan. Då var jag tvungen att byta ut väldigt många delar. Däck och bromsar m.m. Men eftersom jag ville cykla av flera anledningar, är det bara att bita ihop och byta ut de där roliga delarna. 😉 Tex om jag skulle ha en klass så cyklade jag fram och tillbaka. Har nog avverkat 10 mountainbikes på en period på 8-9 år. Köpte nästan alltid begagnat för att den inte skulle bli snodd! När det inte var någon mening med att byta ut delar längre, har jag gett bort dem!

Jag cyklade när nästan ingen annan gjorde det. Men nu är Stockholm fullt med cyklister så nu måste man inte bara ha koll på bilar utan även cyklister. Vissa kör så fort så man tror att det är tävling? Så har slutat cykla inne i stan.

Efter att jag jobbade i USA som Co-leader dvs vi cyklade genom 3 stater i en månads tid med (ledde) 12 amerikanska tonåringar, som jag nämnt i ett tidigare inlägg. Blev jag hooked, när det gäller att cykla. Gillar mest att ta MTB:en där det är skog och berg, med andra ord när det är svårcyklat. I like it a lot! 🙂

PERSONLIG MEN ALDRIG PRIVAT

Jag kan vara personlig men aldrig privat! Vet var min gräns går och det är jag som bestämmer vem jag “släpper in” innanför den gränsen. Förr i tiden fick jag höra att det är svårt att komma in mig på livet och att “man vet aldrig var man har henne!” Jag har nog dessutom en stark integritet.

Men så har de ökända fd World Class ägarna som jag nämnt tidigare, använt olagliga metoder för att ta reda på andras privata angelägenheter. Det är väl deras sätt att kränka eller utöva maktspel? Olagliga metoder i varje fall. Men får hoppas att iallafall begåvade sunda personer har räknat ut detta!?

Så min privata vägg lär vara ännu svårare att ta sig igenom idag än förr! Men det här kan jag bjuda på. Om det kan hjälpa någon annan. Nu när jag själv har bevisat motsatsen dvs jag är akademiker, är välutbildad och det har gått bra för mig (trots en hel del hinder eller motgångar). Då jag dessutom fått höra kommentarer som “hon är överklasstjej född med silver sked i tjäften”. Öh….Vad?

Men så här är det, jag är född på Södersjukhuset och mina första 10 år växte jag upp i Storvreten i Botkyrka, ett kriminelltätt, stökigt område (är det än idag?). Vi var lägre arbetarklass och pappa hade elakartad leukemi. Han dog sedan när jag var 8 år. Jag lärde mig inte läsa och skriva ordentligt förrän i årskurs 4, då vi flyttade till Viksjö vid 10 års ålder (övremedelklassområde, villaområde när jag växte upp där iallafall, tror de nu har byggt en hel del hyresrätter). Jag har gjort en klassresa och den resan är inte klar. Så jag kanske slutar som överklass i slutändan?! Vem vet?

Men jag är tacksam för min uppväxt idag. När jag hamnat i motgångar senare i livet, vet jag att jag klarar mig alltid! Är bla rätt lugn och rationell i krissituationer. Får inte panik och utan ser lösningar. Man har två val, antingen ger man upp eller så tvingas man att hitta lösningar? Ge upp existerar inte i min värld. Så blir illa tvungen att hitta lösningar.

GÖR DET SOM ÄR RÄTT

Tillhör dem som inte tycker det är svårt att gå mot strömmen om det är något som är fel. När man hamnar i en sådan situation där många vet att det är fel men ingen gör eller säger nåt. Då är jag den som inte kan vara tyst utan måste göra eller säga något (var mycket mer så innan 2000). Det är något som är fascinerande enligt mig, vad skiljer sig en person som lätt faller för grupptryck ifrån en som inte gör det. Resonerade bla kring detta när jag skrev min C-uppsats om grupptrycksprocesser på Stockholms universitet. Min handledare var psykolog, givetvis forskare på pedagogiska institutet, instruerade gruppträning och driver ett erkänd företag som är specialiserade att göra lämplighetstester bla till tilltänkta avancerade positioner. Det sistnämnda mycket intressant enligt mitt tycke.

Efter jag blev klart på universitetet…vare sig jag vill eller inte, när jag kommer in i en ny grupp så tittar jag automatiskt på finns det en chef och om denna bara är chef eller också en ledare? För det är inte samma sak. Om denna är en ledare, vilken typ av ledare? Finns det en informell ledare och vilka är följare? Vad är det för gruppdynamik, stämning i gruppen m.m. Är det hög toleransnivå? När jag jobbade som lärare i tex idrott “scannade” jag snabbt av just sånt här. Dvs gruppdynamiken, tolerans, vem är ledare och vilken typ av ledare? Mycket så när jag jobbade som “springvikarie” i perioder mellan 2006-2011. Måste jag ta ledarrollen eller är de självgående och hjälpsamma mot varandra. Då kan jag backa och bara se till att allt flyter på. Var det en “negativ” ledare i klassen tog jag definitivt ledarrollen. Jag jobbade medvetet med att höja toleransen i gruppen. Kunskap ger makt som man brukar säga och jag vet vad jag gör… Är det jag som bestämmer ska alla känna sig sedda och att de har något att tillföra. KÄNNA sig välkomna! Min roll som ledare är att ro hem gruppen i mål inte stå där och få bekräftelse. Sådana chefer och “ledare” håller jag mig borta ifrån. De vinner då inte min respekt och det de säger går in i ena örat och ut i andra typ. Hade samma tankesätt när jag instruerade gruppträning de 15 åren, jag hade foten i fitness branschen. Jag stod där för gruppen skull inte för min egen skull. Man har inget där att göra om man står där för sin egen skull.

Så har fått jobba med några grymt kompetenta pedagoger/lärare. En skola var i Göteborg, en ute i Tyresö men de har lagt ner skolan, (?) en i Rinkeby och så var det någon till. Blev givetvis nyfiken på vad gör dessa lärare, skillnad från andra lärare så att det blir sådan harmoni i klassen? Kom fram till att de var inte bara bra på att lära ut, kunniga och var rättvisa. Utan var även bra ledare. Alltså inte bara pedagoger utan även bra ledare! Så skulle jag även lägga till att har man ett inre lugn smittar det av sig.

By the way…sometimes the hardest thing and the right thing are the same!

JOBBADE SOM LEDARE I USA

Jag har jobbat eller bott i flera länder tex England, Spanien, Norge, Island men det roligaste jobbet utomlands har ändå varit när jag jobbade i USA. Har bott 1 år i Finland när jag var bebis då min pappa gjorde lumpen i Finland  men som sedan dog i leukemi när jag var 8 år. Så har jag vistas i Finland nästan varje sommar då släktingar har träffas på olika släktgårdar eller hus eller vad man ska kalla det för?!

I USA jobbade jag sommaren 1999 som CO-leader för YMCA. Det var ett TLS program, vilket betyder “Teen ledarship and service”. Jag och en manlig kollega från Afrika/Halvbritt/irländsk ledde och utbildade 12 amerikanska tonåringar, en var från Spanien. De var begåvade, A-studenter, smarta och ledartyper. De var handplockade. I en månads tid cyklade vi med packning igenom tre stater, nämligen Massachusetts, Vermont och New York. Vi stannade på olika camping platser och flertal var YMCA camps. Där uppgifter skulle utföras av tonåringarna. Det var hårt arbete dygnet runt hela månaden men det var även kul! Jobbade även som support staff på deras infirmary, de första sex veckorna på Becket YMCA outdoor center i Massachusetts. Då jag var där i totalt ca tre månader. Det jag gjorde var bla att hjälpa till att ta hand om de skadade och delade ut medicin till barnen (de som skulle ha det) vid varje lunch och middag där de (vi) åt. Alltså jag assisterade sjuksköterskan.

Jo… och innan jag åkte till Becket i MA hade vi två dagars introdution på Columbia university i NYC där vi som kom från Sverige samlades, innan vi alla skulle åka vidare till olika YMCA camps i USA. Jag stannade även i New York city slutet av Augusti i några dagar innan jag skulle åka hem vidare till Sverige. Fick billigt boende genom YMCA. Gick lite på aerobics klasser och så.

Men iallafall först var det lite övertalan från deras sida innan jag sa ja. Min spontana reaktion var först “jag kan inget om cyklar och cykling”. Men det behövdes inte, det kunde de utbilda mig i. Utan de ville ha en person med min bakgrund. Jag skulle vara deras föredöme och leda dem. De ville ha en som kunde ta rätt beslut i olika situationer. Sedan fick jag göra minst tre intervjuer i Sverige. De ringde även ifrån USA och frågade mig om allt möjligt. Hur jag skulle göra i den situationen och den händelsen m.m. Blev grillad mer eller mindre.

Vi fick även en 9 dagars tuff utbildning i USA innan vi skulle göra trippen. De bröt ner oss och sedan byggde de upp oss. De körde verkligen hårt med oss! Vi skulle veta hur tonåringarna kunde känna sig. Vi fick även ett gäng med regler vill skulle följa. Den här upplevelsen och erfarenheten skulle jag inte vilja byta ut med något! Plus att de betalade allt.

Fick sedan höra att tonåringarna hade känts sig trygga hela tiden. Min chef sa även till mig efteråt att “They love you Susanne”. Ja…… och tonåringarna kallade mig för Sutzie och Sue. 🙂

P:S. Fotot är tagen i staten MA , Tror jag. Jag till höger och så tonåringarna.

YOGA ÄR MIN NYA PASSION

Det jag har varit ute efter trodde jag inte skulle finna i Sverige! Man har funnit iallafall tretal studios i city (innanför tullarna) som lever som de lär, när det kommer till yoga. Genuin kärlek, harmoni och vänlighet. Nu var det några år sedan men de finns kvar.

Det jag menar är att jag är ute efter MER än “ytlig fitness yoga” som instrueras av en ytlig kylig instruktör (oftast elaka) som för det mesta bara gått en kort utbildning. Sedan börjat instruera och som “bara” ser
det som en ny träningsform. Där de lär ut teknik, hur man ska andas ut och in, på ett ytligt plan, inget mer. Det är inte “riktig” yoga. Efter att ha haft ena foten i fitness branschen i 15 år kan jag säga att det är väldigt ytligt (och inget är som det verkar och fått höra många goddag yxskaft uttalanden genom åren).

Själv klarade jag bara små dosor i taget. Därför valde jag ha det som en sidosyssla. Ett väldigt medvetet val. Jag instruerade så länge det var kul men är sedan 2011 helt färdig med branschen. FÖR ALLTID. Nu är yoga min nya passion och skitar då internationellt. 🙂

Men har som sagt faktiskt hittat några riktiga yoga studios eller riktiga yogalärare även i Sverige (Stockholm) som utövar riktig yoga allt vad det innebär. De lever som de lär, de är genuina. Det jag är ute efter när det gäller yoga är på ett HELT ANNAT PLAN som man kan finna mest i utlandet. Länder och städer som jag vill besöka. För att lära mig mer. Det är vad jag siktar på.

By the way… jag har alltid varit internationell utav mig, så gräver mer än gärna vad som händer over there bla. Som är många gånger 10-15 år före i mycket innan det kommer till Sverige.

” Do good and goodness will follow you.”

FITNESS BRANSCHEN BAKOM KULISSERNA

Jag har som sagt haft ena foten i fitness branschen i över 15 år, 1-3 fasta klasser i veckan sedan slutet av 1995 och min sista klass hade jag början av 2011! De som jobbar heltid i branschen och har gjort det i många år kommer antagligen inte hålla med mig! För det är lätt att bli hemmablind. Men det här är från mitt perspektiv och jag har som sagt alltid gjort något annat vid sidan om mitt instruerande! Heltid på universitet, lärarjobb eller något annat. Har som sagt en Fil.Kand i Beteendevetenskap med huvudämne beteendepedagogik och huvudinriktning grupprocesser. Även läst annat som anatomi, idrottsmedicin och retorik m.m. Jag helt färdig med “gym/fitness världen” FÖR ALLTID och fortsätter jag instruera blir det i en helt annan miljö! I något lugnare former. Rättare sagt… är mitt mål att blir  internationell yoga lärare, har gått en grundutbildning genom en college i England. Fick den nästan gratis. 🙂 Kommer att fortsätta utbilda mig någonstans i världen.

Fitness branschen är väldigt ytlig och folk tänker generellt inte längre än dit näsan sträcker. De som bara är tränande och aldrig jobbat inom dessa kretsar får troligtvis aldrig ens veta vad som händer bakom kulisserna! Som anställd är man lojal mot dem man jobbar för och kan man inte det, får man överväga att sluta. Det är så jag har resonerat. Har alltid varit petig, med att de jag har instruerat för har varit seriösa. Men oavsett vilka underligheter jag än bevittnat så har jag aldrig visat det. Utan tagit itu med det i efterhand i så fall. Man har lärt sig att gå in i en yrkesroll. En proffsroll vad än som har hänt. Tror mig, har sett både det ena och andra efter dessa 15 år. Sett folk göra det mest konstiga sakerna bara för att få uppmärksamhet? Helt avsaknad av integritet. Många som lever i “verkliga”  samhället har många resonerat “men vad håller de på med?” Det är så jag ser det, verkligheten i samhället och fitness branschen där inget är som det verkar! Det ser bra på ytan men skenet bedrar. Själv har jag alltid separerat fitness branschen från allt annat jag har gjort.

Att jobba som instruktör är knappast något man kan bli rik på, även fast jag haft en hyfsad timlön (alltså per klass). Men så är det också jätte mycket jobb bakom varje ihopsatt klass. Jag som har kört freestyle. Alltså inga färdiga program. Det ska vara genomtänkt och säkert. Även all ny musik som ska lyssnas in. Jag har samlat på sig en del färdig

mixad aerobicsmusik genom åren. Som DJ:s har mixat ihop så det blir jämna åttor. Tror jag har även kvar alla kassettband ifrån när jag började år 1995. Från rena stenåldern. 😉

Det jag satte ihop egna klasser i var aerobics, low impact, step up, core, styrka, bodytoning som är en lättare form av styrkeklass och även kört rena stretchklasser. Så har jag alltid älskat att köra jobbiga klasser. Man ska krypa ut har varit mitt motto! 😉

Som jag nämnt tidigare började jag instruera på World Class slutet av 1995 och slutade Mars 2000. Även haft klasser på Granbacka motion 1 år, Simhallskedjan, Bromma träningscenter, Esporta, NianaAB, Saga motion, Solna wellness center, Skatteverket, Eriksson, Regeringskansliet, Sveriges Riksdag, St. Görans sjukhus och Swedbank mfl.

Jag instruerar och har instruerat för att det är kul! Så länge det har varit kul har jag fortsatt. Sedan är det även deltagarna och stammisarna som hållt  mig kvar.

BÖRJADE JOBBA SOM LÄRARE

Efter att jag satt in min CV någonstans, (AMS tror jag det var) sista året på universitetet tog en skola kontakt och frågade om jag ville ta ett lärarvikariat! Den vägen är det. Det var våren 1999 och det var inte riktigt min plan från början. Skulle söka jobb som utredare var tanken. Men inte så långt därefter var jag nerringd. Man skapar sig väl ett gott “rykte”. Ett tag var jag så nerringd att det nästan blev pinsamt. Först till kvarn typ. 🙂

När jag började jobba som lärare kände jag mig hemma direkt i miljön. Då jag vill jobba med människor och älskar att lära ut. Vill göra skillnad. Så jag har jobbat som lärare i ca 7 år om man slår samman åren. Först mellan 1999-2002 sedan mellan 2006-2010. Det blev mest idrott, även stödlärare i engelska och svenska. Från heltid till deltid, även som springvikarie då och då. Jag har även haft vikariat som varat en termin. Det blev även att jobba (ca) en termin i Göteborg hösten 2000 (dit åkte jag pga hemskheterna de utsatte mig för, behövde komma ifrån det). På den skolan i Göteborg var det riktiga eldsjälar till lärare, en grym lärarkår som hade stenkoll på allt som hände i skolan.

Trots att jag har läst en massa pedagogik är jag inte behörig lärare, är alltså inte pedagog. Min universitetsutbildning är forskningsinriktad inom beteendevetenskap. Kunde på den tiden läst till ytterligare två terminer för att bli behörig. Men det var inte riktigt min ambition just då. De har dock flyttat lärarhögskolan till Pedagogiska institutet på Stockholms universitet, där jag gick. Jag har alltså en Fil. Kand och någon gång kanske jag även avslutar min Fil. Magister eller idag heter det väl bara Magister. Det innebär att skriva en D-uppsats, det är vad jag har kvar.

Min kompetens är gruppdynamiker, grupprocesser och beteendepedagogik. Nog har jag haft användning av det när jag har undervisat grupper. Tror jag har lättare att uppmärksamma mobbningstendenser. När jag har observerat det vet jag hur jag ska göra för att höja toleranströskeln i en grupp. Mitt beteende, vad jag säger och vad jag gör speglar av sig på gruppen. Men mer än så tänker jag inte dela med mig. Smarta lärare har förstått att använda min kompetens då de har ringt in mig till stökiga klasser ganska ofta. (Nej jag är inte bara en söt liten tjej. Nej jag är inte skör, jag tål en hel del. De känner inte till min bakgrund och person. Man har aldrig ens verkat vara intresserad av att veta, utan tjatar hela tiden om att jag är något annat som inte är jag).

Har bla jobbat på Adolf Fredriks musik skola. De tog kontakt med mig för en intervju och efter det började jag vikariera bla i idrott perioder hit och dit. Där finns det motiverade, snälla, självgående elever med grymma sångröster.

I Rinkeby var det en skola som jag blev väldigt imponerad av lärarkåren. Är annars ganska svårimponerad. Känner man till min riktiga bakgrund kanske man förstår varför.

HAR INSTRUERAT GRUPPTRÄNING I 15 ÅR

Har som sagt instruerat sedan slutet av 1995 men behövde ha en paus efter att har haft 1-3 fasta klasser i veckan i 15 år. Sista klassen körde jag början av 2011. Men kommer fortsätta instruera framöver men då i lite lugnare miljö och rörelser. För jag älskar att instruera och lära ut! Jag har alltid älskat instruerat kondition/styrke jobbiga klasser. Mottot har varit “ni ska krypa ut”.  Jag älskar själv att träna hårt!

Men från 2004 till 2008 valde jag ha klasser där vem som helst inte kom in. Hård kontroll före ingång med andra ord (dvs ett medvetet val pga det jag blev utsatt för då kom de iallafall inte in där jag körde klasser. Men 2007/08 kunde jag börja köra på “vanliga” gym igen om jag ville).

Hade klasser bla på Eriksson då jag jobbade för Niana AB. Det var sköna, goa stammisar som alltid kom på ett av klasserna. Typ 20- 30 pers i 3 år och det var mer killar än tjejer. Efteråt blev det gymmet, som jag alltid nästan fick ha för mig själv! 🙂

Under den här tiden hade jag även klasser på Swedbank, Skatteverket, St. Görans sjukhus, regeringskanslitet, till och från på Sveriges Riksdag mfl. Mellan 2008-2010 hade jag sedan klasser på Solna Wellness Center. Goa och snälla stammisar även där, i blandade åldrar. En av deltagarna där gav mig en bukett med flerfärgade rosor efter en terminslut. Blev jätterörd! 🙂

P.S. Bilden är tagen på Erikssons gym efter en klass jag hade haft. Fick ofta ha gymmet för mig själv.

ETT KUL MINNE FRÅN MIN JUDOTID

Jag har många bra minnen från när jag växte upp i Viksjö. Ett kul minne var när jag tränade Judo på högstadiet. Vi tränade i en lokal vid Jakobsbergs simhall. Det var ett klubbmästerskap och vi skulle tävla blandat. Alltså killar och tjejer tillsammans som man vanliga fall inte gör. Istället utgick man från bältesgrad. Jag var inne på mitt tredje bälte innan jag slutade, var tvungen att välja bort något för hade för många aktiviteter. Tiden räckte inte till. Tränaren frågade dock om jag inte ville tävla i flera tävlingar.

Judo har inget med styrka att göra utan det är teknik som gäller och möjligtvis är det en fördel att vara snabb i huvudet. Jag vann min klass, fick mest poäng. Killarna som kom två och trea var så sura! 😉 De var väl tävlingsmänniskor precis som jag. Den ena killen fick jag en Ippon på. Vilket betyder full pott. Dvs jag slängde ner honom direkt.

Det roliga var när jag sedan började på gymnasiet, alltså Jakobsbergs gymnasium, skulle jag gå i samma klass som den killen som jag fick en Ippon på. Det första han sa till mig när han såg mig var “Nej, du Ippon”. Fick vara Ippon ett några månader framöver. Ja det var pinsamt, att den där lilla tjejen slängde ner honom direkt som var mycket mindre än honom. Han var mer än ett huvud längre än mig. Lärdom: döm aldrig jycken efter pälsen. 😉

STARK FUNGERANDE KROPP OCH TACKSAM

Jag har tränat hela mitt liv bla friidrott då som sprinter, fotboll, konståkning, skidor utför och längd. Kampsport även dansat på dansakademin i 6-7 år och någon termin på balettakademin. Även tävlat i friidrott och kampsport. Sedan kom aerobics eller gruppträningen i mitt liv och då jag följde med en danskompis. Fastnade på en gång.

Träning har alltid varit världens naturligaste för mig. Som att äta och sova. Har aldrig tänkt i banorna, nu ska jag träna för att få en snygg kropp eller bränna kalorier. Vad tråkigt det skulle vara! Utan tränar för att det kul och jag mår fantastiskt bra av det. I både kropp och knopp! Vältränad eller snygg kropp kommer på köpet! Tycker det är sorgligt om det är huvudsyftet till varför man tränar. Enligt min mening ska det vara kul och för att man mår bra av det! Man ska försöka hitta den träningsformen som passar en och är kul!

Man ska vara tacksam eller det är jag iallafall, att man har en stark fungerande funktionell frisk kropp! Det är jag tacksam för varje dag! Det kanske blir så när man sett sin egen pappa tina bort i elakartad leukemi som barn!

Jag har aldrig rökt och dricker inte alkohol. På sin höjd dricker jag vin eller champange vid speciella tillfällen men inte mer. Det är inte ofta. Har aldrig varit “en ute” människa. Visst har jag vistas i ytevimlet i mina yngre år men då för att dansa och träffa vänner. Ett samlingsstället var Strömsborg, som de lade ner. Där träffade man halva Jakobsbergs gymnasium typ. Drack inte alkohol då heller. Har aldrig förstått meningen med det? Livet ska upplevas inte dämpas med gift! Vad får man ut av det? Brukar jag tänka om dem som lever så. Dessutom dödar alkohol hjärnceller! Dem ska man vara rädd om! 😉

VI BESÖKTE MAGIC MOUNTAIN I LOS ANGELES

I mina yngre år reste jag och några till runt i USA som jag nämnt tidigare när jag studerade där. Vi besökte bla Magic Mountain i Los Angeles. Jag bara älskar att åka allt vad berg och dalbana heter tex som frittfall. Men det de hade i Magic Mountain var betydligt vassare än det som finns i Sverige. Speciellt en som heter Viper. Vi fick stå i kö minst en timme för att åka. Alla åk var minst en timmes kö men det var de värt!

Mitt första längre förhållande mellan 15-17 år (ca 2år). Hjälp vad ung man var? Det var två gemensamma killkompisar som “hjälpte” para ihop oss, kommer jag ihåg. Vi hade alla gått i Viksjö skolan. Men iallafall han och hans storebror jobbade på Gröna lund på somrarna. Tjejerna flockades där de stod minns jag, båda långa, mörka snygga atletiska killar så. Men expojkvännen var helt lojal mot mig! ( idag gift sedan väldigt många år) Jag fick åka hur mycket jag ville gratis, vilket var uppskattat. Då jag har alltid älskat allt vad berg och dalbana, action och nya utmaningar heter! Men idag gäller en mer lugnare inriktning som tex yoga och meditation. Gör det mesta med betydligt lugnare tempo. Försöker undvika stress och meditation är ett bra redskap till att minska det.

Kommer att och tänka på hur bra jag haft det! Många bra minnen, upplevelser från tonåren fram till år ca 2000. Mellan 2000-2006 var det bara ren överlevnad. Vilken tur att jag är tjockhudad och rutinerad efter att haft ena foten i fitness branschen i 15 år (där källorna finns).