MEDITATION

Jag har mediterat sedan 9-10 år nu! Det kan givetvis göras på olika sätt, det gäller bara att hitta det som passar en själv bäst! Det finns många basic övningar man kan börja med tex räkna från 100 till 1 baklänges i en lugn miljö.  Så kan man lyssna på färdiga inspelningar, om man är helt nybörjare. Fastnade på allvar för mental träning då jag utbildade mig till Friskvårdsterapeut på Sverige Hälsan 2003.

Det är bra att meditera när man är ofokuserad eller behöver en snabb mental återhämtning! Tycker jag iallafall. Försöker göra det regelbundet. Nästan dagligen eller numera är det dagligen. Allt från 5 till 30 minuter. Dessutom har jag helt blivit av med rastlösheten sedan jag började meditera. Har fått ett helt annat lugn. 🙂 Man blir även ganska immun mot brus och så kommer jag snabbare på lösningar på vad som nu behöver lösas.

ÅRSTIDER OCH MTB

Tiden går fort! Personligen spelar det ingen roll vad det är för årstid. Höst, vinter, vår eller sommar. Mörker som ljus. Jag påverkas inte av det. Det är möjligtvis att jag får mer gjort på hösten. Är mer produktiv. Många klagar på vädret, vilken väderlek det än är. Denna sommar har visserligen varit varmare än det brukar så själv har jag druckit väldigt mycket mer vatten än vanligt. Väldigt tråkigt samtalsämne enligt mitt tycke! Så försöker medvetet undvika det. Varför lägga ner energi på något man inte kan påverka? Det är bara gilla läget! Bättre att lägga ner sin energi på mer väsentligare saker. Life is too short! Göra det bästa av det som finns här och nu! You gotta see the big picture!

Ändå gången jag dock kan bli smått irriterad är när det har varit jätte mycket snö här i Stockholm. Då jag har haft cykel som transportmedel och snön sliter väldigt mycket på MTB:en. Ibland blev det att jag cyklade ca 10 mil i veckan. Då var jag tvungen att byta ut väldigt många delar. Däck och bromsar m.m. Men eftersom jag ville cykla av flera anledningar, är det bara att bita ihop och byta ut de där roliga delarna. 😉 Tex om jag skulle ha en klass så cyklade jag fram och tillbaka. Har nog avverkat 10 mountainbikes på en period på 8-9 år. Köpte nästan alltid begagnat för att den inte skulle bli snodd! När det inte var någon mening med att byta ut delar längre, har jag gett bort dem!

Jag cyklade när nästan ingen annan gjorde det. Men nu är Stockholm fullt med cyklister så nu måste man inte bara ha koll på bilar utan även cyklister. Vissa kör så fort så man tror att det är tävling? Så har slutat cykla inne i stan.

Efter att jag jobbade i USA som Co-leader dvs vi cyklade genom 3 stater i en månads tid med (ledde) 12 amerikanska tonåringar, som jag nämnt i ett tidigare inlägg. Blev jag hooked, när det gäller att cykla. Gillar mest att ta MTB:en där det är skog och berg, med andra ord när det är svårcyklat. I like it a lot! 🙂

PERSONLIG MEN ALDRIG PRIVAT

Jag kan vara personlig men aldrig privat! Vet var min gräns går och det är jag som bestämmer vem jag “släpper in” innanför den gränsen. Förr i tiden fick jag höra att det är svårt att komma in mig på livet och att “man vet aldrig var man har henne!” Jag har nog dessutom en stark integritet.

Men så har de ökända fd World Class ägarna som jag nämnt tidigare, använt olagliga metoder för att ta reda på andras privata angelägenheter. Det är väl deras sätt att kränka eller utöva maktspel? Olagliga metoder i varje fall. Men får hoppas att iallafall begåvade sunda personer har räknat ut detta!?

Så min privata vägg lär vara ännu svårare att ta sig igenom idag än förr! Men det här kan jag bjuda på. Om det kan hjälpa någon annan. Nu när jag själv har bevisat motsatsen dvs jag är akademiker, är välutbildad och det har gått bra för mig (trots en hel del hinder eller motgångar). Då jag dessutom fått höra kommentarer som “hon är överklasstjej född med silver sked i tjäften”. Öh….Vad?

Men så här är det, jag är född på Södersjukhuset och mina första 10 år växte jag upp i Storvreten i Botkyrka, ett kriminelltätt, stökigt område (är det än idag?). Vi var lägre arbetarklass och pappa hade elakartad leukemi. Han dog sedan när jag var 8 år. Jag lärde mig inte läsa och skriva ordentligt förrän i årskurs 4, då vi flyttade till Viksjö vid 10 års ålder (övremedelklassområde, villaområde när jag växte upp där iallafall, tror de nu har byggt en hel del hyresrätter). Jag har gjort en klassresa och den resan är inte klar. Så jag kanske slutar som överklass i slutändan?! Vem vet?

Men jag är tacksam för min uppväxt idag. När jag hamnat i motgångar senare i livet, vet jag att jag klarar mig alltid! Är bla rätt lugn och rationell i krissituationer. Får inte panik och utan ser lösningar. Man har två val, antingen ger man upp eller så tvingas man att hitta lösningar? Ge upp existerar inte i min värld. Så blir illa tvungen att hitta lösningar.

GÖR DET SOM ÄR RÄTT

Tillhör dem som inte tycker det är svårt att gå mot strömmen om det är något som är fel. När man hamnar i en sådan situation där många vet att det är fel men ingen gör eller säger nåt. Då är jag den som inte kan vara tyst utan måste göra eller säga något (var mycket mer så innan 2000). Det är något som är fascinerande enligt mig, vad skiljer sig en person som lätt faller för grupptryck ifrån en som inte gör det. Resonerade bla kring detta när jag skrev min C-uppsats om grupptrycksprocesser på Stockholms universitet. Min handledare var psykolog, givetvis forskare på pedagogiska institutet, instruerade gruppträning och driver ett erkänd företag som är specialiserade att göra lämplighetstester bla till tilltänkta avancerade positioner. Det sistnämnda mycket intressant enligt mitt tycke.

Efter jag blev klart på universitetet…vare sig jag vill eller inte, när jag kommer in i en ny grupp så tittar jag automatiskt på finns det en chef och om denna bara är chef eller också en ledare? För det är inte samma sak. Om denna är en ledare, vilken typ av ledare? Finns det en informell ledare och vilka är följare? Vad är det för gruppdynamik, stämning i gruppen m.m. Är det hög toleransnivå? När jag jobbade som lärare i tex idrott “scannade” jag snabbt av just sånt här. Dvs gruppdynamiken, tolerans, vem är ledare och vilken typ av ledare? Mycket så när jag jobbade som “springvikarie” i perioder mellan 2006-2011. Måste jag ta ledarrollen eller är de självgående och hjälpsamma mot varandra. Då kan jag backa och bara se till att allt flyter på. Var det en “negativ” ledare i klassen tog jag definitivt ledarrollen. Jag jobbade medvetet med att höja toleransen i gruppen. Kunskap ger makt som man brukar säga och jag vet vad jag gör… Är det jag som bestämmer ska alla känna sig sedda och att de har något att tillföra. KÄNNA sig välkomna! Min roll som ledare är att ro hem gruppen i mål inte stå där och få bekräftelse. Sådana chefer och “ledare” håller jag mig borta ifrån. De vinner då inte min respekt och det de säger går in i ena örat och ut i andra typ. Hade samma tankesätt när jag instruerade gruppträning de 15 åren, jag hade foten i fitness branschen. Jag stod där för gruppen skull inte för min egen skull. Man har inget där att göra om man står där för sin egen skull.

Så har fått jobba med några grymt kompetenta pedagoger/lärare. En skola var i Göteborg, en ute i Tyresö men de har lagt ner skolan, (?) en i Rinkeby och så var det någon till. Blev givetvis nyfiken på vad gör dessa lärare, skillnad från andra lärare så att det blir sådan harmoni i klassen? Kom fram till att de var inte bara bra på att lära ut, kunniga och var rättvisa. Utan var även bra ledare. Alltså inte bara pedagoger utan även bra ledare! Så skulle jag även lägga till att har man ett inre lugn smittar det av sig.

By the way…sometimes the hardest thing and the right thing are the same!

JOBBADE SOM LEDARE I USA

Jag har jobbat eller bott i flera länder tex England, Spanien, Norge, Island men det roligaste jobbet utomlands har ändå varit när jag jobbade i USA. Har bott 1 år i Finland när jag var bebis då min pappa gjorde lumpen i Finland  men som sedan dog i leukemi när jag var 8 år. Så har jag vistas i Finland nästan varje sommar då släktingar har träffas på olika släktgårdar eller hus eller vad man ska kalla det för?!

I USA jobbade jag sommaren 1999 som CO-leader för YMCA. Det var ett TLS program, vilket betyder “Teen ledarship and service”. Jag och en manlig kollega från Afrika/Halvbritt/irländsk ledde och utbildade 12 amerikanska tonåringar, en var från Spanien. De var begåvade, A-studenter, smarta och ledartyper. De var handplockade. I en månads tid cyklade vi med packning igenom tre stater, nämligen Massachusetts, Vermont och New York. Vi stannade på olika camping platser och flertal var YMCA camps. Där uppgifter skulle utföras av tonåringarna. Det var hårt arbete dygnet runt hela månaden men det var även kul! Jobbade även som support staff på deras infirmary, de första sex veckorna på Becket YMCA outdoor center i Massachusetts. Då jag var där i totalt ca tre månader. Det jag gjorde var bla att hjälpa till att ta hand om de skadade och delade ut medicin till barnen (de som skulle ha det) vid varje lunch och middag där de (vi) åt. Alltså jag assisterade sjuksköterskan.

Jo… och innan jag åkte till Becket i MA hade vi två dagars introdution på Columbia university i NYC där vi som kom från Sverige samlades, innan vi alla skulle åka vidare till olika YMCA camps i USA. Jag stannade även i New York city slutet av Augusti i några dagar innan jag skulle åka hem vidare till Sverige. Fick billigt boende genom YMCA. Gick lite på aerobics klasser och så.

Men iallafall först var det lite övertalan från deras sida innan jag sa ja. Min spontana reaktion var först “jag kan inget om cyklar och cykling”. Men det behövdes inte, det kunde de utbilda mig i. Utan de ville ha en person med min bakgrund. Jag skulle vara deras föredöme och leda dem. De ville ha en som kunde ta rätt beslut i olika situationer. Sedan fick jag göra minst tre intervjuer i Sverige. De ringde även ifrån USA och frågade mig om allt möjligt. Hur jag skulle göra i den situationen och den händelsen m.m. Blev grillad mer eller mindre.

Vi fick även en 9 dagars tuff utbildning i USA innan vi skulle göra trippen. De bröt ner oss och sedan byggde de upp oss. De körde verkligen hårt med oss! Vi skulle veta hur tonåringarna kunde känna sig. Vi fick även ett gäng med regler vill skulle följa. Den här upplevelsen och erfarenheten skulle jag inte vilja byta ut med något! Plus att de betalade allt.

Fick sedan höra att tonåringarna hade känts sig trygga hela tiden. Min chef sa även till mig efteråt att “They love you Susanne”. Ja…… och tonåringarna kallade mig för Sutzie och Sue. 🙂

P:S. Fotot är tagen i staten MA , Tror jag. Jag till höger och så tonåringarna.

YOGA ÄR MIN NYA PASSION

Det jag har varit ute efter trodde jag inte skulle finna i Sverige! Man har funnit iallafall tretal studios i city (innanför tullarna) som lever som de lär, när det kommer till yoga. Genuin kärlek, harmoni och vänlighet. Nu var det några år sedan men de finns kvar.

Det jag menar är att jag är ute efter MER än “ytlig fitness yoga” som instrueras av en ytlig kylig instruktör (oftast elaka) som för det mesta bara gått en kort utbildning. Sedan börjat instruera och som “bara” ser
det som en ny träningsform. Där de lär ut teknik, hur man ska andas ut och in, på ett ytligt plan, inget mer. Det är inte “riktig” yoga. Efter att ha haft ena foten i fitness branschen i 15 år kan jag säga att det är väldigt ytligt (och inget är som det verkar och fått höra många goddag yxskaft uttalanden genom åren).

Själv klarade jag bara små dosor i taget. Därför valde jag ha det som en sidosyssla. Ett väldigt medvetet val. Jag instruerade så länge det var kul men är sedan 2011 helt färdig med branschen. FÖR ALLTID. Nu är yoga min nya passion och skitar då internationellt. 🙂

Men har som sagt faktiskt hittat några riktiga yoga studios eller riktiga yogalärare även i Sverige (Stockholm) som utövar riktig yoga allt vad det innebär. De lever som de lär, de är genuina. Det jag är ute efter när det gäller yoga är på ett HELT ANNAT PLAN som man kan finna mest i utlandet. Länder och städer som jag vill besöka. För att lära mig mer. Det är vad jag siktar på.

By the way… jag har alltid varit internationell utav mig, så gräver mer än gärna vad som händer over there bla. Som är många gånger 10-15 år före i mycket innan det kommer till Sverige.

” Do good and goodness will follow you.”

FITNESS BRANSCHEN BAKOM KULISSERNA

Jag har som sagt haft ena foten i fitness branschen i över 15 år, 1-3 fasta klasser i veckan sedan slutet av 1995 och min sista klass hade jag början av 2011! De som jobbar heltid i branschen och har gjort det i många år kommer antagligen inte hålla med mig! För det är lätt att bli hemmablind. Men det här är från mitt perspektiv och jag har som sagt alltid gjort något annat vid sidan om mitt instruerande! Heltid på universitet, lärarjobb eller något annat. Har som sagt en Fil.Kand i Beteendevetenskap med huvudämne beteendepedagogik och huvudinriktning grupprocesser. Även läst annat som anatomi, idrottsmedicin och retorik m.m. Jag helt färdig med “gym/fitness världen” FÖR ALLTID och fortsätter jag instruera blir det i en helt annan miljö! I något lugnare former. Rättare sagt… är mitt mål att blir  internationell yoga lärare, har gått en grundutbildning genom en college i England. Fick den nästan gratis. 🙂 Kommer att fortsätta utbilda mig någonstans i världen.

Fitness branschen är väldigt ytlig och folk tänker generellt inte längre än dit näsan sträcker. De som bara är tränande och aldrig jobbat inom dessa kretsar får troligtvis aldrig ens veta vad som händer bakom kulisserna! Som anställd är man lojal mot dem man jobbar för och kan man inte det, får man överväga att sluta. Det är så jag har resonerat. Har alltid varit petig, med att de jag har instruerat för har varit seriösa. Men oavsett vilka underligheter jag än bevittnat så har jag aldrig visat det. Utan tagit itu med det i efterhand i så fall. Man har lärt sig att gå in i en yrkesroll. En proffsroll vad än som har hänt. Tror mig, har sett både det ena och andra efter dessa 15 år. Sett folk göra det mest konstiga sakerna bara för att få uppmärksamhet? Helt avsaknad av integritet. Många som lever i “verkliga”  samhället har många resonerat “men vad håller de på med?” Det är så jag ser det, verkligheten i samhället och fitness branschen där inget är som det verkar! Det ser bra på ytan men skenet bedrar. Själv har jag alltid separerat fitness branschen från allt annat jag har gjort.

Att jobba som instruktör är knappast något man kan bli rik på, även fast jag haft en hyfsad timlön (alltså per klass). Men så är det också jätte mycket jobb bakom varje ihopsatt klass. Jag som har kört freestyle. Alltså inga färdiga program. Det ska vara genomtänkt och säkert. Även all ny musik som ska lyssnas in. Jag har samlat på sig en del färdig

mixad aerobicsmusik genom åren. Som DJ:s har mixat ihop så det blir jämna åttor. Tror jag har även kvar alla kassettband ifrån när jag började år 1995. Från rena stenåldern. 😉

Det jag satte ihop egna klasser i var aerobics, low impact, step up, core, styrka, bodytoning som är en lättare form av styrkeklass och även kört rena stretchklasser. Så har jag alltid älskat att köra jobbiga klasser. Man ska krypa ut har varit mitt motto! 😉

Som jag nämnt tidigare började jag instruera på World Class slutet av 1995 och slutade Mars 2000. Även haft klasser på Granbacka motion 1 år, Simhallskedjan, Bromma träningscenter, Esporta, NianaAB, Saga motion, Solna wellness center, Skatteverket, Eriksson, Regeringskansliet, Sveriges Riksdag, St. Görans sjukhus och Swedbank mfl.

Jag instruerar och har instruerat för att det är kul! Så länge det har varit kul har jag fortsatt. Sedan är det även deltagarna och stammisarna som hållt  mig kvar.

BÖRJADE JOBBA SOM LÄRARE

Efter att jag satt in min CV någonstans, (AMS tror jag det var) sista året på universitetet tog en skola kontakt och frågade om jag ville ta ett lärarvikariat! Den vägen är det. Det var våren 1999 och det var inte riktigt min plan från början. Skulle söka jobb som utredare var tanken. Men inte så långt därefter var jag nerringd. Man skapar sig väl ett gott “rykte”. Ett tag var jag så nerringd att det nästan blev pinsamt. Först till kvarn typ. 🙂

När jag började jobba som lärare kände jag mig hemma direkt i miljön. Då jag vill jobba med människor och älskar att lära ut. Vill göra skillnad. Så jag har jobbat som lärare i ca 7 år om man slår samman åren. Först mellan 1999-2002 sedan mellan 2006-2010. Det blev mest idrott, även stödlärare i engelska och svenska. Från heltid till deltid, även som springvikarie då och då. Jag har även haft vikariat som varat en termin. Det blev även att jobba (ca) en termin i Göteborg hösten 2000 (dit åkte jag pga hemskheterna de utsatte mig för, behövde komma ifrån det). På den skolan i Göteborg var det riktiga eldsjälar till lärare, en grym lärarkår som hade stenkoll på allt som hände i skolan.

Trots att jag har läst en massa pedagogik är jag inte behörig lärare, är alltså inte pedagog. Min universitetsutbildning är forskningsinriktad inom beteendevetenskap. Kunde på den tiden läst till ytterligare två terminer för att bli behörig. Men det var inte riktigt min ambition just då. De har dock flyttat lärarhögskolan till Pedagogiska institutet på Stockholms universitet, där jag gick. Jag har alltså en Fil. Kand och någon gång kanske jag även avslutar min Fil. Magister eller idag heter det väl bara Magister. Det innebär att skriva en D-uppsats, det är vad jag har kvar.

Min kompetens är gruppdynamiker, grupprocesser och beteendepedagogik. Nog har jag haft användning av det när jag har undervisat grupper. Tror jag har lättare att uppmärksamma mobbningstendenser. När jag har observerat det vet jag hur jag ska göra för att höja toleranströskeln i en grupp. Mitt beteende, vad jag säger och vad jag gör speglar av sig på gruppen. Men mer än så tänker jag inte dela med mig. Smarta lärare har förstått att använda min kompetens då de har ringt in mig till stökiga klasser ganska ofta. (Nej jag är inte bara en söt liten tjej. Nej jag är inte skör, jag tål en hel del. De känner inte till min bakgrund och person. Man har aldrig ens verkat vara intresserad av att veta, utan tjatar hela tiden om att jag är något annat som inte är jag).

Har bla jobbat på Adolf Fredriks musik skola. De tog kontakt med mig för en intervju och efter det började jag vikariera bla i idrott perioder hit och dit. Där finns det motiverade, snälla, självgående elever med grymma sångröster.

I Rinkeby var det en skola som jag blev väldigt imponerad av lärarkåren. Är annars ganska svårimponerad. Känner man till min riktiga bakgrund kanske man förstår varför.

HAR INSTRUERAT GRUPPTRÄNING I 15 ÅR

Har som sagt instruerat sedan slutet av 1995 men behövde ha en paus efter att har haft 1-3 fasta klasser i veckan i 15 år. Sista klassen körde jag början av 2011. Men kommer fortsätta instruera framöver men då i lite lugnare miljö och rörelser. För jag älskar att instruera och lära ut! Jag har alltid älskat instruerat kondition/styrke jobbiga klasser. Mottot har varit “ni ska krypa ut”.  Jag älskar själv att träna hårt!

Men från 2004 till 2008 valde jag ha klasser där vem som helst inte kom in. Hård kontroll före ingång med andra ord (dvs ett medvetet val pga det jag blev utsatt för då kom de iallafall inte in där jag körde klasser. Men 2007/08 kunde jag börja köra på “vanliga” gym igen om jag ville).

Hade klasser bla på Eriksson då jag jobbade för Niana AB. Det var sköna, goa stammisar som alltid kom på ett av klasserna. Typ 20- 30 pers i 3 år och det var mer killar än tjejer. Efteråt blev det gymmet, som jag alltid nästan fick ha för mig själv! 🙂

Under den här tiden hade jag även klasser på Swedbank, Skatteverket, St. Görans sjukhus, regeringskanslitet, till och från på Sveriges Riksdag mfl. Mellan 2008-2010 hade jag sedan klasser på Solna Wellness Center. Goa och snälla stammisar även där, i blandade åldrar. En av deltagarna där gav mig en bukett med flerfärgade rosor efter en terminslut. Blev jätterörd! 🙂

P.S. Bilden är tagen på Erikssons gym efter en klass jag hade haft. Fick ofta ha gymmet för mig själv.

ETT KUL MINNE FRÅN MIN JUDOTID

Jag har många bra minnen från när jag växte upp i Viksjö. Ett kul minne var när jag tränade Judo på högstadiet. Vi tränade i en lokal vid Jakobsbergs simhall. Det var ett klubbmästerskap och vi skulle tävla blandat. Alltså killar och tjejer tillsammans som man vanliga fall inte gör. Istället utgick man från bältesgrad. Jag var inne på mitt tredje bälte innan jag slutade, var tvungen att välja bort något för hade för många aktiviteter. Tiden räckte inte till. Tränaren frågade dock om jag inte ville tävla i flera tävlingar.

Judo har inget med styrka att göra utan det är teknik som gäller och möjligtvis är det en fördel att vara snabb i huvudet. Jag vann min klass, fick mest poäng. Killarna som kom två och trea var så sura! 😉 De var väl tävlingsmänniskor precis som jag. Den ena killen fick jag en Ippon på. Vilket betyder full pott. Dvs jag slängde ner honom direkt.

Det roliga var när jag sedan började på gymnasiet, alltså Jakobsbergs gymnasium, skulle jag gå i samma klass som den killen som jag fick en Ippon på. Det första han sa till mig när han såg mig var “Nej, du Ippon”. Fick vara Ippon ett några månader framöver. Ja det var pinsamt, att den där lilla tjejen slängde ner honom direkt som var mycket mindre än honom. Han var mer än ett huvud längre än mig. Lärdom: döm aldrig jycken efter pälsen. 😉

STARK FUNGERANDE KROPP OCH TACKSAM

Jag har tränat hela mitt liv bla friidrott då som sprinter, fotboll, konståkning, skidor utför och längd. Kampsport även dansat på dansakademin i 6-7 år och någon termin på balettakademin. Även tävlat i friidrott och kampsport. Sedan kom aerobics eller gruppträningen i mitt liv och då jag följde med en danskompis. Fastnade på en gång.

Träning har alltid varit världens naturligaste för mig. Som att äta och sova. Har aldrig tänkt i banorna, nu ska jag träna för att få en snygg kropp eller bränna kalorier. Vad tråkigt det skulle vara! Utan tränar för att det kul och jag mår fantastiskt bra av det. I både kropp och knopp! Vältränad eller snygg kropp kommer på köpet! Tycker det är sorgligt om det är huvudsyftet till varför man tränar. Enligt min mening ska det vara kul och för att man mår bra av det! Man ska försöka hitta den träningsformen som passar en och är kul!

Man ska vara tacksam eller det är jag iallafall, att man har en stark fungerande funktionell frisk kropp! Det är jag tacksam för varje dag! Det kanske blir så när man sett sin egen pappa tina bort i elakartad leukemi som barn!

Jag har aldrig rökt och dricker inte alkohol. På sin höjd dricker jag vin eller champange vid speciella tillfällen men inte mer. Det är inte ofta. Har aldrig varit “en ute” människa. Visst har jag vistas i ytevimlet i mina yngre år men då för att dansa och träffa vänner. Ett samlingsstället var Strömsborg, som de lade ner. Där träffade man halva Jakobsbergs gymnasium typ. Drack inte alkohol då heller. Har aldrig förstått meningen med det? Livet ska upplevas inte dämpas med gift! Vad får man ut av det? Brukar jag tänka om dem som lever så. Dessutom dödar alkohol hjärnceller! Dem ska man vara rädd om! 😉

VI BESÖKTE MAGIC MOUNTAIN I LOS ANGELES

I mina yngre år reste jag och några till runt i USA som jag nämnt tidigare när jag studerade där. Vi besökte bla Magic Mountain i Los Angeles. Jag bara älskar att åka allt vad berg och dalbana heter tex som frittfall. Men det de hade i Magic Mountain var betydligt vassare än det som finns i Sverige. Speciellt en som heter Viper. Vi fick stå i kö minst en timme för att åka. Alla åk var minst en timmes kö men det var de värt!

Mitt första längre förhållande mellan 15-17 år (ca 2år). Hjälp vad ung man var? Det var två gemensamma killkompisar som “hjälpte” para ihop oss, kommer jag ihåg. Vi hade alla gått i Viksjö skolan. Men iallafall han och hans storebror jobbade på Gröna lund på somrarna. Tjejerna flockades där de stod minns jag, båda långa, mörka snygga atletiska killar så. Men expojkvännen var helt lojal mot mig! ( idag gift sedan väldigt många år) Jag fick åka hur mycket jag ville gratis, vilket var uppskattat. Då jag har alltid älskat allt vad berg och dalbana, action och nya utmaningar heter! Men idag gäller en mer lugnare inriktning som tex yoga och meditation. Gör det mesta med betydligt lugnare tempo. Försöker undvika stress och meditation är ett bra redskap till att minska det.

Kommer att och tänka på hur bra jag haft det! Många bra minnen, upplevelser från tonåren fram till år ca 2000. Mellan 2000-2006 var det bara ren överlevnad. Vilken tur att jag är tjockhudad och rutinerad efter att haft ena foten i fitness branschen i 15 år (där källorna finns). 

STUDERADE PÅ UNIVERSITETET USIU I USA

Som 21-åring studerade jag på United States International University i San Diego. Det var år 1992 och det var första gången jag var i USA. Men universitetet heter inte längre USIU utan Alliant international university då de slogs samman.

Jag och andra studenter eller vänner passade på att resa under helgerna och ledigheten. Bla till de vanligaste kända städerna som Los Angeles, San Francisco där då bla till Alcatraz, Palm springs och Las vegas mfl. Vi besökte även Cran Canyon och hade vägarna till Mexico några gånger. Sedan blev det några dagars visit till New york innan resan till Sverige.

Staterna vi reste till och igenom var Utah, Nevada, Idaho, Colorado och Arizona. Så runt i Californien bla till Big bear och Catalina Island.

P.S. Fotot är taget precis innan entren till campus.