ÄLSKAR GOD MAT OCH SUSHI

Jag älskar sushi och god mat! Äter gärna kyckling, skaldjur, lax och tonfisk. Har dock dragit ner på rött kött, äter det sällan numera. Frukt kan jag äta hur mycket som helst av och aldrig tröttna! Det går inte att föräta sig på. Försöker även dricka mycket vatten ca 2 L per dag. Kroppen mår bra av det. Tränar jag tex kondition så blir det mer.

Frukost är ett måste, skulle svimma annars. Så en ordentlig frukost blir det varje morgon! Det är för mig ett mysterium hur man klarar att göra något som jobba eller vad man nu gör, utan att äta frukost? Jag klarar inte det. Måste ha frukost! Det händer att jag tar en proteinshake eller näringshake på morgonen eller efter träning. Det blir skillnad tycker jag.

När jag tränar mycket, måste jag äta mycket för att orka. Då jag har en snabb ämnesomsättning, har än idag och vilket blir ännu snabbare just vid träning. Men tränade mer förr, inte lika mycket idag. Tidigare kunde det bli 6 dagar i veckan plus klasser på det och så en vilodag. Nu när jag har slutat träna andra blir det 4-5 dagar i veckan. Det kan blir kondition träning plus styrka på det. Så blir det en hel del yoga. Målet är att instruera yoga internationellt. Har gått en grundutbildning inom yoga genom en skola i England och kommer att fortsätta utbilda mig någonstans i världen. Det är målet.

Jag har varit en godisgris en gång i tiden men har faktiskt inte ätit socker nu på länge. Testade för skoj skull att inte äta socker på en månad. Det var tufft första veckan men sedan vande jag mig. Numera har jag helt valt bort godis, äter det inte alls. Det blev mycket smågodis förut. Men. Är absolut inte något fanatiker, får jag i mig lite socker via vissa maträtter är det inte hela världen. Jag älskar god mat och väljer inte bort det! Glass kan det också bli då och då. Blir jag bjuden på tårta eller dylikt så äter jag det.

Om man vill dra ner på socker men vill ändå ha något gottigt varför inte ta en bit mörk chocklad. Det ska innehålla mycket kakao som är rik på antioxidanter. Själv har jag aldrig gillat någon typ av chocklad. Det är helt okej att dricka varm chocklad och då kan tänka på göra en med mycket kakao. Tillhör även dem som inte dricker kaffe. Usch! Det blir dock en hel del grönt te och testar gärna olika sorter.

FÖRHÅLLANDE OCH DEJTA

Jag är en sådan där "seriemonogamtjej" om det nu finns något som heter så!? Det jag vill ha sagt är att jag är ingen "dejtatjej", utan “spanar” in en tid för att se om det är något att “Ha”. Dvs om denna är monogam tillbaka och pålitlig m.m. Sedan inleder jag ett förhållande och håller mig till den killen (Plus min typ är en som är jämngammal eller “lite” yngre, sportig, akademiker, är smart, snäll, är positiv, har integritet, har humor och har personlighet som jag i slutändan faller för. Alltså personligheten! Har absolut inte lätt för att bli kär, det ta sin lilla tid. Dessutom måste denna man tycka att det är attraktivt med en stark, självständig tjej med järnvilja som kör sitt eget race).

Att gå på en dejt med någon jag inte vet någonting om, finns inte på kartan speciellt inte efter hell åren 2000-06. Dessa hell år, det gick inte inleda något förhållande. Personer i fitness branschen som jag har nämnt tidigare, det de försökte utsätta mig för var på en samvetslös “vi ska kocka din kanin hemskhetsnivå”! Det blev lite svårt att inleda något då! Skulle kunna skriva en bok om det och det skulle säkert bli över 300 sidor. Jag kunde inte utsätta någon annan för det de utsatt mig för. Det kallas för samvete.

Har väl blivit ganska “uppvaktad” i mina yngre år med rosor, presenter och smycken men sånt har aldrig varit viktigt för mig! Det jag har prioriterat är lojalitet, trohet och att man finns där för varandra. Gör än idag. Det gäller i överlag när det gäller materiella ting, det kan jag väl köpa själv resonerar jag! Men. Om jag skulle få för mig att gifta mig eller förlova mig en dag då kanske man kan kosta på sig. För tanken är väl att man ska bära ringen eller ringarna i all evighet. 😉 Gifter jag mig blir det bara EN GÅNG. That´s it! Men det har aldrig heller varit viktigt för mig, att gifta mig alltså. Men vem vet om rätt man dyker upp kanske jag ändrar mig? (har dock blivit friad till men det har inte varit rätt)

Kommer ihåg när jag fyllde jämt och en expojkvän hade köpt mat och ställde sig och lagade mat åt mig. Från grunden. Medan jag satt och tittade på. 🙂 Istället för att bjuda mig på en restaurang. Blev bara ännu mer kär efter en sådan gest! Det var väldigt gott också! Men. Det är mer nostalgi från mina yngre år. Var sak har sin tid.

Jag har verkligen haft några riktigt bra pojkvänner, där sitter min ribba. De har behandlat mig väl, varit lojala, trogna och allt det där. De är idag gifta och är lojala mot sina bra vackra fruar. Det har varit jag som varit den rastlösa, det har varit jag som velat gå vidare. Men har gjort en inre resa, gjorde det under min universitetstid på 90-talet och har hittat mitt lugn. Meditation gör även underverk. Dock är jag fortfarande en kontrollfreak. Men jobbar på det. 😉

P.S. Jag älskar mat, har alltid gjort, speciellt god mat vilket jag var rätt bortskämd med ifrån min uppväxt. Då min kära mamma är kock.

Så apropå rosor….. dock diggar jag att ha gröna växter och blommor att ha hemma. Det ska vara mycket sånt. Det ingår liksom i inredningen vilket jag tycker är skoj, att inreda alltså. Har hunnit inreda några lägenheter i mitt liv.

BEHÖVER HJÄRNSTIMULANS

Då och då trillar det ner en katalog i brevlådan från Stockholms universitet till oss som redan har en utbildning därifrån (har även läst på Umeå universitet). Jag har som sagt en Filosofie Kandidat examen i beteendevetenskap med huvudämnet pedagogik och varit inne på att ta en Fil. Magister eller idag heter det väl bara Magisterexamen. Har dock läst totalt 200 poäng (nya systemet motsvarar det 300 poäng) och då är inte USIU i  USA inräknad (idag Alliant International University). Hade kunnat ta ut en till Fil. Kandidat om jag hade orkat skriva en till C-uppsats. Dvs C-kurs plus 20 poäng i det humanvetenskapliga området (gamla systemet). Det lustiga är att det jag alltid varit sämst i är språk. Jag talar visserligen tre språk flytande, plus spanska kan jag göra mig förstod i. Eller så hade det nog att göra med att min skolgång inte kom igång ordentligt förrän åk 4 när vi flyttade ifrån Storvreten i Botkyrka. Hade lite kunskapsluckor och idag är jag akademiker. Så det kan gå! Om man har turen att hamna bland vuxna som lyfter en. På högstadiet (Viksjöskolan) och gymnasiet (Jakobsbergs gymnasium) det jag var intresserad av och haft bra betyg i är idrott, SO, bild och musik. Naturkunskap var också okej men matte har jag alltid tyckt varit fruktansvärt tråkigt och så var jag inte bra på språk.

En dag ska jag nog skriva den där D-uppsatsen i beteendevetenskap och ta ut den där Magister examen. När jag går i pension typ. 😉 Skulle då vilja fördjupa mig mer i grupper och ledarskap. Min C-uppsats handlar om grupptrycksprocesser. Man valde då mellan ämnena sociologi, psykologi och pedagogik. Mitt huvudämnet var som sagt pedagogik med inriktning i grupprocesser. Även läst sociologi och snuddat vid grupp psykologi. Det har funnits ett exemplar på pedagogiska institutionens bibliotek. Om man vill läsa den men de kan ha flyttat på dem?!

Min handledare (när jag skrev C-uppsats på ca 40 sidor) var psykolog, forskare och respekterad lärare på pedagogen. Var även instruktör i gruppträning och driver även ett erkänt företag som är specialiserad i att göra lämplighetstester till tilltänkta bla avancerade positioner.

Har ett behov att använda hjärnan, behöver hjärnstimulans! Vill lära mig nytt! Vill gärna läsa mer “ren” psykologi, har som sagt mest snuddat vid social och grupp psykologi. Även juridisk översiktskurs är bra ha kunskaper i eller kommunikativt ledarskap.

NÄRA VÄNNER

När jag tänker tillbaka så har jag alltid haft väldigt olika sorters vänner och kompisar. Men den röda tråden har alltid varit att det finns hjärta, hjärna och snällhet. Skulle aldrig någonsin släppa en elak människa nära

Är så tacksam att jag har ett litet gäng nära vänner som alltid finns där. Några har jag känt sedan barnsben. Ibland kan det gå månader eller ett halvår utan att vi har pratat men finns alltid där för varandra. I vårt och torrt. Dem ska man vara rädd om! För de är oersättliga. 

Tillhör dem som hellre har några riktigt bra vänner jag vet allt om, än en massa ytliga vänner som man egentligen inte känner. Men det är inte så att jag stängt dörren för att hitta nya nära vänner. Klickar man så gör man. Förr i tiden har jag haft en ganska stor bekantskapskrets. I mina yngre år. Så där att ser man varandra på stan säger man hej och pratar lite ytligt men inget mer.

Det är också kul, när jag än idag har kontakt med folk som jag jobbat med utomlands för väldans många år sedan!

Men. Då jag “sadlade om” har det kommit in nya likasinnade människor i mitt liv bla internationellt. Det har “försvunnit” ett flertal som jag har känt sedan barnsben för vi har gått åt helt olika håll. Helt okej för mig man utvecklas åt olika håll. Det kommer in nya människor som jag har mer gement samt med. Jag har ett mål och fått samma råd av många “framgångsrika” nämligen, lär dig utav och häng gärna med dem som redan har nått det målet som jag har. För mig tex som är stor fan av passiv inkomst och hela den här grejen med online entreprenör livsstilen. Ibland när jag försökt förklara vad jag gör för “vissa” tittar de på mig som jag kommer från en annan planet! Därför blir det att jag sökt mig till likasinnade (och folk tar kontakt med mig mest internationellt) som finns utspridda på denna planet. Finns såklart likasinnade även här i Sverige men enligt min erfarenhet mer sällsynt, så att det blir sådär att man “förstår” varandra eller någon som “förstår” mig.

NYTVÄTTADE JEANS

Jag verkligen älskar jeans! Helst ska de vara nytvättade jeans och med en skjorta eller blus till. Det är inte tidskrävande och det ser snyggt ut! Om man har jeans som passar en dvs. Märken jag gillar är Diesel, Lee och Lewis. Lewis jeans har jag haft ett gäng av, säkert 35 par i olika färger och former. I samband med att jag sade upp Bromma lägenheten på Askängsbacken, slängde jag ca åtta svarta säckar märkeskläder. Möblerna gav jag till Röda korset (var desperat). Gör hellre en nystart var tanken, än att befinna mig i den situation jag var i just då eller rättare sagt det de utsatte mig för. By the way… de har byggt väldigt mycket nytt i det området idag. Det ser ganska fint och modernt ut.

Kläder har alltid varit ett stort intresse! Men i dagsläget prioriterar jag lite annant före det. Men jeans och blus eller skjorta går hem än idag, med ett par snygga stövlar eller skor med klack. Gillar när det är stilrent, inte bara i kläder utan i annat också. Det får inte vara krimskrams eller se “billigt” ut!

LISTOR

Jag har alltid kört med listor typ för dagen, veckan, månad, var jag vill vara om ett år och om tre år! Alltså när jag sätter mål. Det brukar fungera. Tyvärr har jag även en sån där svart lista (som uppkom 1999/00) där de har hamnat som behandlat mig illa helt obefogat! När jag var kring 20 år skrev jag en göra lista som jag har bockat av. Idag har jag såklart några nya mål.

De fåtal som sett hela mitt CV har kommentaren varit “vem är du?” och “när har du hunnit andas?” Men då har jag ändå jobbat sedan jag varit 13 år och gjort det mesta parallellt. Är bäst under press! Men. Tror jag aldrig varit så produktiv när det var som värst under hell åren 2000-06. Även fast jag nu har lämnat det bakom mig kommer jag aldrig att glömma! Nu när det har börjat igen 2014 kan man undra tar det aldrig slut? Idag sitter jag dessutom på information om vad som pågår som jag inte hade förra gången. Hur som helst 2002-04 satt jag mig på skolbänken igen. Det var en tillfällig lösning och även mitt sätt att markera! Pluggade 200%, jobbade extra och körde klasser.

Detta var vad jag utbildade mig inom och rodde även hem allt:

2002-03 Friskvårdsterapeut heltid 1 år, på Sverige hälsan.

2003 1 termin deltid projektledning, på Alma folkhögskola.

2002 Kreativt skrivande 10 p i finska på Stockholms universitet med en grupp finska journalister/skribenter.

2003 Jag lade fram min C-uppsats på min beteendevetenskapliga universitetsutbildning på Stockholm universitet som jag var klar med Juni 1999. Det ska finnas ett expemplar på pedagogiska institutionen på biblioteket, om man vill läsa den. Jag skrev om grupptrycksprocesser och den är på ca 40 sidor.

2003 Dans/rörelse 5 p, Klinisk medicin 5 p, Idrottsmedicin 5 p på Umeå universitet sommaren 2003. Så körde jag klasser i några veckor på ett gym som hette USM som ligger centralt i Umeå.

2004 Retorik en termin på Södertörns högskola (var dock mycket missnöjd med kursen).

2004 Styrketräningsinstruktörsutbildning 100 timmar på S.S.I.F.

Så läste jag även en intensivkurs i spanska grundkurs nivå på Åsö gymnasium som jag sedan tentade av muntligt 2002. Hur klarade jag det? Så gick jag en bokföringskurs en termin tror det var 2002. Kommer dock inte ihåg så mycket av den kursen för tyckte det var fruktansvärt tråkigt. Det är något jag får överlämna till en kunnig och som tycker det är kul. 🙂 Vilket jag kommer att behöva då jag planerar att starta företag igen.

Nu så här i efterhand, hur orkade jag? Tanke på de samvetslösa hemskheter jag blev utsatt för. Vinnarinstinkten tog väl över? Är så tacksam att jag besitter den egenskapen. Men hur mycket vinnarskalle och stark man än är, ingen orkar stånga sig blodig hur många år som helst! Eller leva “dubbelliv” eller ett “parallellt liv” för jag blev tvungen till det, alltså att leva “dubbelliv”. För att skydda mig, mina nära och min nära omgivning. Man fick tro vad man ville om det andra påhittade “livet” alltså påhitterierna, bara man inte kom i närheten att mitt riktiga liv och min riktiga person. En dag kommer ändå sanningen upp på ytan, resonerade jag. Då får jag min upprättelse! Men den upprättelsen har fortfarande inte skett? Att vara tvungen att vara tre steg före hela tiden, det är väldigt energikrävande.

År 2012 var dock ett mycket bra år. Alltså på makronivå, fick som jag ville i mycket! Sådär att jag måste nästan nypa mig i armen. Det GODA vinner alltid i slutändan eller kanske är det bara god KARMA?! 🙂 Det tror jag fortfarande på, att det goda och ljusa vinner i slutändan. På mikronivå, det personliga planet nådde jag dock inte målen hela vägen.

FINLAND

“Du får plocka fram SISU:n i dig” har jag fått höra några gånger för mycket mycket länge sedan. Jag har trots allt finsk-karelensk påbrå. Men när jag bott utomlands och jobbat tex i USA, England, Spanien, Island, Norge eller pluggat i USA har det blivit väldigt påtagligt hur svensk jag är. Jag har alltid känt mig svensk. Hela min barndom har jag varit i Finland på somrarna och jag har inte tyckt att det varit så stor skillnad. Svensk eller finsk. Det skulle vara finska språket och finsk-julmat tex finskalådor. Det kanske beror på var i Finland man är? Vet inte. Tex i Vasa trakterna där pratar de mest svenska men med sin egen dialekt. Finlandssvenskar kallar de sig för. Finland är tvåspråkigt och det obligatoriskt att läsa svenska i skolan, de kallar det för “pakko ruotsia”. Det där hänger väl kvar från att Sverige och Finland var ett land innan 1800-talet? Så man klarar sig på för det mesta på svenska i alla fall i de större städerna men när jag är i Finland vill jag prata finska för att öva språket. Men många kanske är nog bättre på engelska än svenska?!

Har saknat Finland ett tag nu, skulle absolut kunna ha ett boende där någonstans i Finland. Målet är att göra allt online så får jag den friheten jag vill ha, då kan jag åka hur jag vill och när jag vill tex hälsa på släkt i Finland.

Vad skulle vara skillnaden… oki en sak är att svenskar kanske är mer finkänsliga (generellt) man är “rädd” för att såra. Så man går på tå istället för att bara säga det rakt ut som det är. “Viskar” bakom ryggen istället. Där kanske finländare är mer raka. Är mer raka puckar och då är jag mer finsk än svensk. Jag har alltid varit mer för raka puckar. Typ säg vad du vill och sluta håll på. 🙂 Jag säger som det är.

Så vad betyder egentligen ordet SISU? SISU är ett ord på finska som betyder segervilja, kampvilja, stryka, envis uthållighet, ilska, ATT ALDRIG GER UP, ” Jä-lar anamma.” SISU sägs ibland vara typiskt för det finska folklynnet. Ordet SISU fick internationell spridning under finska vinterkriget där Finland kämpade mot Sovjetunionen (enligt bla Wikipedia). Min farfar var med i det kriget och han miste sitt ena halva ben.

En sak hade de helt rätt om mig att jag aldrig ger upp, ALDRIG!! Så jag kanske trots allt har SISU gener i mig. 🙂 Jag är en fighter, är en envis tjurskalle och ger mig aldrig! Jag GER ALDRIG UP! Backar bara lite ibland för att återladda sedan PÅ IGEN!

Farmor och farfar drev en stor bondgård en bit ifrån Vasa trakterna i Finland när jag var liten. De hade alla möjliga djur kommer jag ihåg. En av mina farbröder drev också bondgård. Hade då bla kor. Tror jag? Farmor och farfar kommer ursprungligen från Karelen. Även min gammelmormor och gammelmorfar kom från Karelen (gammelmorfar hade dock ryskt påbrå). De hade också bondgård och de hamnade också i Vasa området.

Om man nu inte känner till Karelen, lite kortfattat så skulle man kunna säga att de blev flyktingar, ca 400.000 Karelare fick fly sina hem utan chans att få återvända när Ryssarna tog den delen av Finland. Karelarna blev utspridda runtom i hela Finland. Tror det var 1947? För finska vinterkriget var mellan 1939-1940 och sedan fortsättningskriget 1941-1944. De hade tom ett eget språk, nämligen Karelska. Ja så under den här tiden reste ca 72.000 finländska barn till Sverige s.k. krigsbarn. Som svenska familjer tog hand om och ca 15.000 blev kvar som adopterades av sina svenska fosterföräldrar. Blev alldeles JÄTTE VARM i hjärtat när jag läste om krigsbarnen.

Hmmm….. så Karelska piroger med äggsmör som pålägg var något jag åt ofta som barn. Mormors Karelska piroger, GOTT GOTT! Det har lagats i några generationer i min släkt. Något som även jag borde lära mig att göra. Det är ursprungligen en nord och gränskarelsk delikatess som spreds över resten av Finland i och med evakueringen av Karelena.

Apropå Finland så har jag läst finska på Stockholms universitet för att inte glömma bort språket. Förutom kreativt skrivande 10 p (med en grupp finska skribenter vilket var en utmaning, hur klarade jag kursen?) även A kursen halva B kursen. Men tentade av vissa delar då jag inte orkade sitta och häcka på föreläsningarna. Det var ordförråd och den muntliga delen. Det ingick också att läsa finsk historia vilket var mycket intressant.

A winner works hard to achieve success. A loser works hard to find a shortcut!

7 DAGARS MENTAL DIET

Jag har mediterat nu i väldigt många år. Försöker göra det dagligen allt från 5 till 30 minuter eller längre. Det finns många fördelar med att meditera.

Jag kom över en intressant grej för nu ganska länge sedan. Enligt mitt tycke. Som kallas för 7-dagars mental diet. Det här ville jag testa för det är bra sätt att träna sitt sinne på. I 7 dagar ska jag inte ägna mig åt något slags negativt tänkande. Utesluta tankar som är kritiska, ovänliga, sorgsna eller ilska m.m. Istället fokusera på positivism, glädje, vänliga tankar, värme och ljus m.m. Jag är positivt lagd annars men nu ska jag till 100% helt utesluta negativa tankar. En dag klarar jag lätt men sju dagar är svårare. Det absolut svåraste är att inte låta sig påverkas av andras negativa individers vibbar!

Själva vitsen är med mentala dieten är att även om du inte kan styra det intryck du får från din omgivning. Så kan du styra vad du väljer att tänka. Även om du inte kan bestämma vad andra människor säger till dig eller kan kontrollera vilka tankar som dyker upp i huvudet under en dag. Kan du alltså styra vilka tankar du väljer att dröja dig kvar vid.

Det finns många fördelar att träna sitt sinne exempelvis man lär sig att inte slösa energi på fel negativa händelser och fel negativa människor. Jag är personligen totalt och alltid varit allergisk mot elaka människor. Nog kan jag ge svar på tal och kan försvara mig. Men sedan många år tillbaka väljer jag bara att säga tack och adjö istället. 

LIVET ÄR FÖR KORT för att slösas på negativ energi. Det är bättre att HELT fokusera på dem som ger positiv energi och är vänliga. Som vill väl och inte komplicerar saker och ting.

BLODGIVARE

Jag har gett blod kanske 5-6 ggr i mitt liv. Utspritt på några år. Men nu var det många år sedan jag gjorde det. Man hjälper inte bara andra och jag har en blodgrupp alla kan använda. Utan ett bra sätt att hålla koll på sina egna värden. Det finns ett uttryck som säger “vi fick två armar för att med den ena armen hjälpa andra och den andra armen hjälpa oss själva.” 😁

Sist jag gav blod, måste jag ha haft en förskylning på gång i kroppen. För direkt efter blev jag dunderförskyld, då menar jag verkligen dunderdunderförskyld! Sedan dess har jag inte gett blod. Min hälsa går ändå först!

Apropå påtal om blod, kommer jag tänka på att jag kört klasser på St. Görans sjukhus 2005. Det var ett glatt gäng som brukade komma, bla sjuksyrror, en och annan läkare hittade även dit. De var så tacksamma och snälla! 😇

HUNDMÄNNISKA

Utsikten från min lägenhet har varit liten skog som har varit rena djurparken. De rustade upp en del här runt omkring så de försvann ett tag men de som sedan tillbaka. Ibland när jag har tittat ut har man sett ekorrar som flugit fram och tillbaka från träd till träd, nästan som de har haft en tävling. På en liten kulle 10 meter bort satt det en hare och chilla, låg helt utsträck! 🙂 Även rådjur brukar chilla på samma kulle. En gång verkade rådjuren ha ett möte. De var säkert 8-9 stycken som samlades precis utanför. Vackra djur. Ibland har en hacke hackspets hackat järnet tidigt på morgonen. Så satt det en örn en gång på en stubbe liknande sak och knapra på något. En mus kanske? Vet inte. Har aldrig förut sett en örn på så nära håll. Ja…. så en gång kom det fram en ekorre jättenära där jag var. En orädd och busig en. 😉 Den måste ha varit lite tam? Från min sida blev det mer: “Hjälp vad gör jag nu, jag vet ingenting om ekorrar?” Det är inte varje dag en ekorre kommer fram och “hälsar”.

En annan gång då jag hade fönstret öppet var det något som lät underligt, så jag tittar ut för att se vad det var för något och det sitter en katt precis utanför med avklippt svans som babblar. Katten jamade inte som de brukar göra, utan babblar, alltså “pratar” hur länge som helst. Så brukar jag få sällskap av en katt när jag ska handla på ett ställe lite längre bort. En välvårdad katt med halsband (det stod dock inget på halsbandet). Den går bredvid en lååång bit och jamar. Måste liksom säga: “Du kan inte följa med in i affären utan du måste gå hem nu”. Den springer iväg men kommer sedan tillbaka på hemvägen. Vet inte varför jag drar till mig katter är mer hundmänniska. Visst jag gillar alla djur men skulle jag skaffa mig ett husdjur blir det en hund. Det skulle då blir en halvstor hund som Scheffer, Labrador eller en Golden retriever. Som gillar att motionerna. Men så är det inte bara att skaffa sig en hund. Som vissa verkar tro. Tiden måste finnas och så måste man bo någorlunda stort. Tycker jag iallafall. Kan inte låta bli att le när man ser hunddagispersonal som rastar en hel grupp hundar samtidigt. De går så väluppfostrat bredvid varandra. Måste vara kul för hundarna att vara med kompisar på dagarna istället för att vara själv.

Jag har inga planer på att bo kvar. Utan planen från början var att skriva på förstahandskontraktet (som man inte släpper hur som helst) och sedan byta internt tillbaka till norra sidan av Stockholm. De har lägenheter lite här och var, plus så hamnar man tydligen automatiskt i flera interna köer. De har lägenheter som är ganska nybyggda bla på Norra Djurgården. Det är ganska fint där, nära till natur och till vatten men det är ändå ganska smidigt att ta sig in till stan och andra ställen.

ALLA ÄR LIKA MYCKET VÄRDA

Min grundmänniskosyn är att alla är lika mycket värda. Något som alla borde tycka men så är det tyvärr inte. Men vi är alla olika. Unika individer. Jag bryr mig inte om hur man ser ut, var man kommer ifrån, vilken religion man har eller hur man är lagd. Var man bor eller vilka titlar man har. När jag tänker tillbaka så har jag alltid först utgått från människan. “Tittar” alltid först på hur man är som individ och medmänniska.

Första mötet med en människa, jag aldrig har träffat förut behandlar jag med respekt. Jag är uppfostrad så. Men om människan mittemot inte är värd det, behandlar mig illa utan anledning. Då är det något helt annat (syftar då på vuxenvärlden såklart). Jag kan försvarar mig och kan vara rätt vass. Kan ge svar på tal. Men enbart i försvar, inte för att vara elak. Att vara elak har aldrig varit min grej. Det är en egenskap som jag tycker väldigt illa om, de som besitter den. Jag kan försvara mig hårt. För att markera, för att hålla elakingarna borta från mig.

En av mina starkaste egenskaper, utgår då från erfarenhet, är att jag har en bra människokännedom. Så är jag på det även utbildad i beteendevetenskap som jag nämnt tidigare. Men iallafall har haft en enorm nytta av den egenskapen i bla utlandsjobb och även i andra sammanhang. Hur ofta har jag inte tänkt tanken, när någon har tagit helt fel på någon person. “Hur kunde hon eller han inte se igenom det?” Eller “vad var det jag sa!”

Jag har alltid varit fascinerad av varför andra gör som de gör! Alltid varit nyfiken på andra kulturer och tycker det är intressant att lyssna på andra människor med helt andra erfarenheter. Det innebär inte alltid att jag håller med, tycker som den andra. Men så länge det finns en ömsesidig respekt gör det inget. Man lär sig alltid något genom att lyssna på andra som är olik mig själv.

Men måste ändå påpeka att jag lyfter hatten till de som har lyckas skapa sig ett framgångsrikt liv, på flera plan. Som ekonomiskt, titlar, de personliga m.m. och på det är även god genuin människa och medmänniska! Hjärtat finns där. Mer sånt. De är bra föredömen enligt mig. Även människor som haft hemska livsöden och skapat sig ett framgångsrikt liv. De är hjältar i mina ögon! Skulle kunna sitta en vecka och lyssna på dessa individers storys! 🙂

VÄN MED SIG SJÄLV

När man frågar någon, hur många nära relationer har du? De flesta kanske tänker 2-4 personer som är ens partner, föräldrar, nära vän eller nåt. Men hur många räknar in sig själv? Vad har man för relation till sig själv? Det är ändå med sig själv man ska leva med dag ut och dag in. Det kan då vara bra att ha en bra och nära relation till sig själv. Att vara vän med sig själv!

Olika typer av problem burkar bottna i att man har en dålig relation till sig själv. Det kan i sin tur leda till dålig självkänsla och man “tappar bort sig själv”. Om man är på väg att tappa kontakten med ditt sanna “jag” kommer man oundvikligen att stöta på problem.

Själv brukar jag ta ett steg tillbaka när jag känner att nu är jag inte sann mot mig själv. För att sedan återgå till där jag vill vara och den jag är. (Måste understryka att nu utgår jag från sammanhanget i den “riktiga” verkligheten, inte fitness branschen där inget är som det verkar. Allt är på låtsas. Där det mesta tas från luften. En värld jag alltid har separerat från allt annat jag har gjort efter mina 15 år i branschen och slutade 2011)

Jag känner mig själv, väldigt bra kan jag säga! Vet alla mina sidor och är rätt komplex som person. Är väl en sån där som tar lång tid att lära känna. Det är många lager man måste ta sig igenom. Om jag tillåter det DVS. Hade nog min inre resa som intensivast under universitetstiden på 90-talet. Det föll sig naturligt tanke på val av inriktning.

Ibland när jag hör någon säga “jag kan inte beskriva mig själv andra får göra det”. Då kommer jag automatiskt att tänka på, har denna så dålig självinsikt? Då menar jag givetvis vuxna människor. Vad har man då för relation med sig själv?

Slutligen: Behandlar du sig själv så som du vill att andra människor ska behandla dig?

Ja, så brukar man säga behandlar andra som du själv vill bli behandlad. Men, jag gillar det här uttrycket: Behandla dig själv som du behandlar andra!!

NÄRSYNT OCH TRÄNA BORT DET

Jag blev närsynt när jag var omkring 24 år från att innan haft normal syn. Hur kan man blir närsynt så sent undrade jag givetvis? Blev dessutom helt beroende av linser. Linser var ett måste tanke på min aktiva livsstil. Är än idag aktiv men inte på samma nivå när jag instruerade gruppträning.

Detta var i samband med att jag började läsa på universitet (i Sverige). Då jag mest pluggat läsämnen blev det att plöja igenom tusentals sidor. Tex 5 poäng (idag 7,5p) som är lika med 5 veckor kunde motsvara kurslitteratur på ca 2000 sidor som skulle läsas. Det blev att stirra i böcker en hel del. Alltså titta nära. Som jag nämnt tidigare har jag en Filosofie Kandidat examen i beteendevetenskap vilket motsvarar 120 p (idag 180p) men har läst totalt 200 p och plus på USIU i USA. En teori är att detta “nära tittande” har gjort mig närsynt? Alltså, bara en teori för har inte frågat en optiker om det har ett samband?

Nu ganska länge sedan läste jag att man kan tydligen träna bort en viss typ av närsynthet. Det finns de som har lyckas göra detta?! Tänk om man hade vetat om det här tidigare? Vad mycket linser jag hade sparat. Jag har testat detta i några veckor men som med all träning måste man göra det regelbundet. Det värsta som kunde hända var att närsyntheten går bort tänkte jag. 😉 Det blir iallafall betydligt mer ekonomiskt än att göra en laserbehandling eller liknande. Dock har min syn backat lite på senare tid lustigt nog? Varför vet jag inte men är fortfarande beroende av linser. Jag läser en hel del böcker (föredrar riktiga böcker som man håller i) och stirrar en hel del på datorskärm då jag driver min verksamhet online. Lustigt då att synen har backat?

KONDITIONSTRÄNING

Det blir att skaffa sig nya löparskor till våren! Egentligen är jag inte mycket för att springa långdistans. Men kort och fort går som jag började med 4 - 5 år sedan. Sådär 5-6 km med bra tempo, då hinner jag inte bli uttråkad! 😉

Jag har alltid gillat explosiva sporter, där man måste vara snabb både i kropp och knopp. Är en fd sprinter. Dvs när jag tränade friidrott i mina yngre år så var det mest 60, 80 och 100 meter. Hade ganska bra tider. I mina yngre år älskade jag även träna hinderbanor. Det gör jag i och för sig fortfarande! För då har man verkligen möjlighet att ta ut sig helt och jag älskar som sagt att träna hårt!

Ett alternativ utomhus är att springa till gymmet och köra igenom kroppen och sedan springa tillbaka igen. Ett gym jag har använt som ligger ungefär 3 km hemifrån. Det är inte ett “riktigt” gym utan finns i en bollsportshall som jag har lånat ibland och fått vara ifred.

Det finns långa trappor i närheten där kan man springa upp och ner några gånger. Det blir lite som att träna step up. 😉 Springer jag utomhus undviker jag det dock under vinterhalvåret.

MEDITATION

Jag har mediterat sedan 9-10 år nu! Det kan givetvis göras på olika sätt, det gäller bara att hitta det som passar en själv bäst! Det finns många basic övningar man kan börja med tex räkna från 100 till 1 baklänges i en lugn miljö.  Så kan man lyssna på färdiga inspelningar, om man är helt nybörjare. Fastnade på allvar för mental träning då jag utbildade mig till Friskvårdsterapeut på Sverige Hälsan 2003.

Det är bra att meditera när man är ofokuserad eller behöver en snabb mental återhämtning! Tycker jag iallafall. Försöker göra det regelbundet. Nästan dagligen eller numera är det dagligen. Allt från 5 till 30 minuter. Dessutom har jag helt blivit av med rastlösheten sedan jag började meditera. Har fått ett helt annat lugn. 🙂 Man blir även ganska immun mot brus och så kommer jag snabbare på lösningar på vad som nu behöver lösas.

ÅRSTIDER OCH MTB

Tiden går fort! Personligen spelar det ingen roll vad det är för årstid. Höst, vinter, vår eller sommar. Mörker som ljus. Jag påverkas inte av det. Det är möjligtvis att jag får mer gjort på hösten. Är mer produktiv. Många klagar på vädret, vilken väderlek det än är. Denna sommar har visserligen varit varmare än det brukar så själv har jag druckit väldigt mycket mer vatten än vanligt. Väldigt tråkigt samtalsämne enligt mitt tycke! Så försöker medvetet undvika det. Varför lägga ner energi på något man inte kan påverka? Det är bara gilla läget! Bättre att lägga ner sin energi på mer väsentligare saker. Life is too short! Göra det bästa av det som finns här och nu! You gotta see the big picture!

Ändå gången jag dock kan bli smått irriterad är när det har varit jätte mycket snö här i Stockholm. Då jag har haft cykel som transportmedel och snön sliter väldigt mycket på MTB:en. Ibland blev det att jag cyklade ca 10 mil i veckan. Då var jag tvungen att byta ut väldigt många delar. Däck och bromsar m.m. Men eftersom jag ville cykla av flera anledningar, är det bara att bita ihop och byta ut de där roliga delarna. 😉 Tex om jag skulle ha en klass så cyklade jag fram och tillbaka. Har nog avverkat 10 mountainbikes på en period på 8-9 år. Köpte nästan alltid begagnat för att den inte skulle bli snodd! När det inte var någon mening med att byta ut delar längre, har jag gett bort dem!

Jag cyklade när nästan ingen annan gjorde det. Men nu är Stockholm fullt med cyklister så nu måste man inte bara ha koll på bilar utan även cyklister. Vissa kör så fort så man tror att det är tävling? Så har slutat cykla inne i stan.

Efter att jag jobbade i USA som Co-leader dvs vi cyklade genom 3 stater i en månads tid med (ledde) 12 amerikanska tonåringar, som jag nämnt i ett tidigare inlägg. Blev jag hooked, när det gäller att cykla. Gillar mest att ta MTB:en där det är skog och berg, med andra ord när det är svårcyklat. I like it a lot! 🙂

PERSONLIG MEN ALDRIG PRIVAT

Jag kan vara personlig men aldrig privat! Vet var min gräns går och det är jag som bestämmer vem jag “släpper in” innanför den gränsen. Förr i tiden fick jag höra att det är svårt att komma in mig på livet och att “man vet aldrig var man har henne!” Jag har nog dessutom en stark integritet.

Men så har de ökända fd World Class ägarna som jag nämnt tidigare, använt olagliga metoder för att ta reda på andras privata angelägenheter. Det är väl deras sätt att kränka eller utöva maktspel? Olagliga metoder i varje fall. Men får hoppas att iallafall begåvade sunda personer har räknat ut detta!?

Så min privata vägg lär vara ännu svårare att ta sig igenom idag än förr! Men det här kan jag bjuda på. Om det kan hjälpa någon annan. Nu när jag själv har bevisat motsatsen dvs jag är akademiker, är välutbildad och det har gått bra för mig (trots en hel del hinder eller motgångar). Då jag dessutom fått höra kommentarer som “hon är överklasstjej född med silver sked i tjäften”. Öh….Vad?

Men så här är det, jag är född på Södersjukhuset och mina första 10 år växte jag upp i Storvreten i Botkyrka, ett kriminelltätt, stökigt område (är det än idag?). Vi var lägre arbetarklass och pappa hade elakartad leukemi. Han dog sedan när jag var 8 år. Jag lärde mig inte läsa och skriva ordentligt förrän i årskurs 4, då vi flyttade till Viksjö vid 10 års ålder (övremedelklassområde, villaområde när jag växte upp där iallafall, tror de nu har byggt en hel del hyresrätter). Jag har gjort en klassresa och den resan är inte klar. Så jag kanske slutar som överklass i slutändan?! Vem vet?

Men jag är tacksam för min uppväxt idag. När jag hamnat i motgångar senare i livet, vet jag att jag klarar mig alltid! Är bla rätt lugn och rationell i krissituationer. Får inte panik och utan ser lösningar. Man har två val, antingen ger man upp eller så tvingas man att hitta lösningar? Ge upp existerar inte i min värld. Så blir illa tvungen att hitta lösningar.

GÖR DET SOM ÄR RÄTT

Tillhör dem som inte tycker det är svårt att gå mot strömmen om det är något som är fel. När man hamnar i en sådan situation där många vet att det är fel men ingen gör eller säger nåt. Då är jag den som inte kan vara tyst utan måste göra eller säga något (var mycket mer så innan 2000). Det är något som är fascinerande enligt mig, vad skiljer sig en person som lätt faller för grupptryck ifrån en som inte gör det. Resonerade bla kring detta när jag skrev min C-uppsats om grupptrycksprocesser på Stockholms universitet. Min handledare var psykolog, givetvis forskare på pedagogiska institutet, instruerade gruppträning och driver ett erkänd företag som är specialiserade att göra lämplighetstester bla till tilltänkta avancerade positioner. Det sistnämnda mycket intressant enligt mitt tycke.

Efter jag blev klart på universitetet…vare sig jag vill eller inte, när jag kommer in i en ny grupp så tittar jag automatiskt på finns det en chef och om denna bara är chef eller också en ledare? För det är inte samma sak. Om denna är en ledare, vilken typ av ledare? Finns det en informell ledare och vilka är följare? Vad är det för gruppdynamik, stämning i gruppen m.m. Är det hög toleransnivå? När jag jobbade som lärare i tex idrott “scannade” jag snabbt av just sånt här. Dvs gruppdynamiken, tolerans, vem är ledare och vilken typ av ledare? Mycket så när jag jobbade som “springvikarie” i perioder mellan 2006-2011. Måste jag ta ledarrollen eller är de självgående och hjälpsamma mot varandra. Då kan jag backa och bara se till att allt flyter på. Var det en “negativ” ledare i klassen tog jag definitivt ledarrollen. Jag jobbade medvetet med att höja toleransen i gruppen. Kunskap ger makt som man brukar säga och jag vet vad jag gör… Är det jag som bestämmer ska alla känna sig sedda och att de har något att tillföra. KÄNNA sig välkomna! Min roll som ledare är att ro hem gruppen i mål inte stå där och få bekräftelse. Sådana chefer och “ledare” håller jag mig borta ifrån. De vinner då inte min respekt och det de säger går in i ena örat och ut i andra typ. Hade samma tankesätt när jag instruerade gruppträning de 15 åren, jag hade foten i fitness branschen. Jag stod där för gruppen skull inte för min egen skull. Man har inget där att göra om man står där för sin egen skull.

Så har fått jobba med några grymt kompetenta pedagoger/lärare. En skola var i Göteborg, en ute i Tyresö men de har lagt ner skolan, (?) en i Rinkeby och så var det någon till. Blev givetvis nyfiken på vad gör dessa lärare, skillnad från andra lärare så att det blir sådan harmoni i klassen? Kom fram till att de var inte bara bra på att lära ut, kunniga och var rättvisa. Utan var även bra ledare. Alltså inte bara pedagoger utan även bra ledare! Så skulle jag även lägga till att har man ett inre lugn smittar det av sig.

By the way…sometimes the hardest thing and the right thing are the same!