ÄRLIGHET

 

Vad är det med folk som är mottagliga för lögner, fantasier och osanningar? Men är inte mottaglig för dokumenterad FAKTA? Man bara hjälp! Vad är det för fel på folk? Jag är precis tvärtom jag vill ha rå, hård FAKTA. Det spelar ingen roll hur hemskt det är, jag tål det och jag vill ha sanningen. Det jag absolut inte tål är lögner. Sanningen svider i några sekunder men det går över. Men när någon ljuger går det aldrig över. Förtroendet är förbrukat! 

Om jag inte kan säga som det är säger jag ingenting. I mina yngre år var jag mycket mer att jag sa som det var i alla lägen. Men desto äldre jag blir, desto mer sparsam har jag blivit tyvärr. Idag lever jag mer efter jag ljuger aldrig men ibland säger jag inte allt jag vet. För ibland är det smartast att inte säga allt eller inget alls, då är det den rationella sidan i mig som bestämmer dvs hjärnan. Men. Vad är det med dem som ljuger och hittar på om allt? När det finns dokumenterad FAKTA som vem som helst kan hitta? Jag mår bara illa, snälla ta bort.

Apropå något annat jag vet vad jag vill 98% av min tid, jag känner mig själv, kan alla mina sidor, jag tycker mycket och har åsikter om det mesta. Men blir så innerligt trött på när människor som inte känner mig, inte det minsta, lägger ord i munnen på mig. Man bara liksom har du frågat mig? Nej?! Och när jag väl säger något, har åsikter om något eller ha skapat något är det inte någon som kopierar av det rakt av? Det händer hela tiden, utan att de ger credit till mig eller säga att det är "Susanne Peltonen Stormlings" åsikt, ide eller har kommit på det eller skapat det? Citat " hon hävdar..." Inget. Det har tom hänt att jag fått höra information som det ska vara sekretess på, just DEN informationen. De ska inte känna till det? Ingen ska känna till det! Vad är det för anarki? Jag vill inte bo i ett land där man inte följer lagar och regler, då får det vara. Tack och lov har jag ett till hemland att välja mellan. Det är mer ordning och redan där. 

Sedan en tid, några år faktiskt har jag haft fullt upp med att hjälpa mig själv men har fått andrum nu pga pandemin. Det värsta ofredandet mot mig i Stockholm har upphört, inte helt men det värsta. Sabotagen har minskat rejält? Spridning av förtal mot mig har dämpas. Har fått svar på många frågetecken. Tack vare internet kan jag ha världen som arbetsfält. Pratar och skriver man flytande engelska så finns det jobb. Mitt mål är dock att "live the laptop lifestyle" inte vara platsbunden och det löser hela min situation. Vill bara bort från detta land för det är som vanligt så får man klara sig själv (har varit med förut). Har fått nog. Är man högpresterande, gjort rätt för sig hela sitt liv och är högutbildad, har civilkurage då är men inte välkommen här. Såna signaler får jag allt för ofta? Då är någonting väldigt fel? Men det finns en värld där ute tack och lov. Som kanske uppskattar såna som mig? I Sverige blir jag bara förminskad och nedtryckt. Det fungerar dock inte på mig, utan det blir motsatt effekt. 

Hoppas nu att man kan börja röra på sig till hösten och fram till dess kommer jag jobba hårt för att förbereda allt, så jag kan leva "the laptop lifestyle". 💪😍 Vill dock ha Stockholm som bas, men att kunna välja var jag vill vara, vill tillbaka till norrsidan och vill bo på Norra Djurgården. Det är nära vatten, natur och ca 30 minuters gång avstånd till city. Det åker en Finlandsbåt i närheten, vill även ha en bostad i Finland. Så är det även nära till Stockholms universitet, om jag skulle få för mig att avsluta min Fil. magister (idag magister) i beteendevetenskap. Har en Fil. Kand nu. Har heller inte mycket kvar till en till Fil. Kand (idag kandidat) på den humanistiska fakulteten. En tanke som jag har lekt med, kommer dock antagligen inte hända. För vad ska jag det till egentligen, talar 3 och ett halv språk flytande nu. Det får räcka. Möjligtvis vill jag öka mitt engelska ordförråd, mer akademiska ord och kanske business english. Det kan man göra på andra sätt.