FAVORITFÄRGEN ÄR BLÅ

Min favoritfärg har alltid varit blå. Tröttnar aldrig på färgen. Sitter jag tex och jobbar mycket så vill jag gärna ha inslag av marinblått i det rummet. Det ger en lugnande effekt enligt mitt tycke. Gillar även havet och himlen.

Läste detta någonstans “att den blå personen är den som styrs av fakta och logiska argument. Är påläst och koll på detaljer.” Ja.. förutom att jag är mer visionär än detaljorienterad. Men vill ha koll och vill ha fakta. Man ska nog ta det med en nypa salt vilka personlighetsdrag man har beroende på vilken färg man gillar. Men det är intressant när det stämmer i stora drag.

Men ibland, beroende på vilket humör jag är på så gillar jag även rött, gult och lila. En färg jag absolut inte tål på mig själv då, är rosa. Har reflekterat kring varför jag är så emot rosa? Det har att göra med vad jag associerar det med. Jag bryr mig inte om andra har rosa på sig utan det är mer att jag inte trivs i det. Men rött är en färg jag väljer att ha på mig ibland. När jag känner för det. Väljer kanske inte att ha så mycket rött i ett rum där jag ska vistas mycket i men som klädesplagg är det okej.

STJÄRNTECKEN

Jag är född i Kräftans stjärntecken de ska vara beskyddande, bevarande, den trofaste, känslig, intuitiv, föräldern, den lojala och reserverad. Vet inte om jag är en “typisk” kräfta är född tre dagar från att vara lejon men det som stämmer är att jag är beskyddande, lojal, intuitiv och känslig. Kräftan är hård på utan men mjuk på insidan. Jag är tuff, tål en hel del fast jag är egentligen ganska känslig. Intuitiv absolut och har lärt mig med åren att aldrig ignorera min intuition för det då det blir rätt i slutändan när jag väljer något eller ska ta ett beslut. I kombination med kunskap och erfarenhet. Nu bryr jag mig inte om att läsa horoskop utan det jag tycker är intressant är personlighetsdragen. Tex flera skorpioner jag känner som inte känner varandra kan jag tycka att de har vissa egenskaper som de alla har. Det tycker jag är fascinerande att det är så. Det är som att jag kan gissar mig till att “du är skorpion va typ.”

I kärleksrelationer ska Kräftan tydligen på långsikt passa bäst ihop med Fisk, Skorpion och Oxen. Kan nog hålla med där också i alla fall om jag utgår från mina egna långvariga kompisrelationer. Det kan tex vara så att man förstår varandra utan att behöva säga så mycket många gånger. I ett kärleksförhållande så måste det finnas vänskap och respekt i grunden annars finns det inget att bygga på enligt mitt tycke. Jag måste känna “den här personen känner jag genuin respekt för” innan jag ens funderar på att inleda något. Bara attraktion räcker inte. Idealet är en själsfrände.

En annan sak som jag också finner intressant är hur man formas av vilken plats man har i en syskonskara. Jag är storasyster och en “typisk” storasyster ska enligt någon psykolog vara självständiga, ambitiösa, ansvarstagande, beskyddande, passar som ledare, är resultatinriktad och har kontrollbehov. Flera av personlighetsdragen stämmer in på mig.

I ett kärleksförhållande ska en storasyster på långsikt passa bäst ihop med en lillebror. Om jag utgår från mitt eget liv bakåt så jag säger jag ja där också. Äldsta barnet har ofta kontrollbehov som kombinerar med yngsta barnets vilja att bli omhändertagen läste jag någonstans där någon psykolog uttalade sig. Jag har absolut ett kontrollbehov och har jobbat medvetet på att släppa på det. Men. Jag vill absolut ha koll än idag.

Jag är fascinerad varför andra gör som det gör och människors beteenden långt tillbaka därav även val av universitetsutbildning. Jag observerar, även fast det många gånger inte ser ut som jag gör det. Men det är klart finns det en annan beteendevetare eller psykolog eller tränad person eller en som är bra på “läsa av” andra människor i rummet ser väl det. 🙂

IDROTTSFAMILJ OCH STOR SLÄKT

Jag kommer från en idrottsfamilj. Att träna och tävla har varit helt naturligt del i min uppväxt. Att åka på någon tävling som friidrott, löptävling eller till en basketmatch på helgerna tillhörde normaliteten. Jag har dock inte tävlat lika mycket som min lillebror och min styvpappa. Själv har jag tävlat i friidrott som sprinter och sprungit korta lopp i mina yngre år. Har även tävlat i Judo vann bla ett klubbmästerskap, har spelat fotbollsmatcher. Idrotter jag har sysslat med är som sagt friidrott, fotboll, kampsport, konståkning, lite skidåkning, gillar även mountainbiking, har tagit danslektioner ca 6 år, därefter började jag träna aerobic och efter några år började jag instruera. Nu är det yoga som gäller, plus att jag än idag tränar kondition och styrka.

Min lillebror precis som jag har provat på olika idrotter tills han hittade sin grej. Är fd elitbasketspelare och nästan 2 meter lång. Har även sedan fortsätt att spela i division 1 eller 2 under sin universitetstid. Han har varit bra på vilken idrott han än företagit sig och samlat på sig en mängd medaljer. Även han är en s.k entreprenör. Är gift med en vacker, smart tjej och varit ihop i många år som är advokat. Hans barndomsvän som han har spelat basket med sedan barnsben är polis. Så honom behöver jag inte oroa mig för. 😉 Lillsyrran även hon är akademiker, har sadlat om, tog nyligen en lärarexamen och hon har sysslat med kampsport flertal år. Varit ihop med sin man i över 20 år och han är entreprenör, driver familjeföretag. Även han är akademiker. Min styvpappa har avverkat många många maratonlopp och skidlopp (alltså långfärd). Med ganska bra tider. Mamma är även hon aktivt tränande. Hon har sysslat med friidrott i sin ungdom.

Den kända hockyspelaren Peltonen i Finland är jag tydligen släkt med på mammas sida? En fd förbundskapten för svenska brottarlandslaget och fd brottartränares pappa var gift med min mormors syster. Alltså min gammelmoster. Jag lekte mycket med en av hans halvbröder som barn då vi var jämngamla. Som barn hälsade vi ofta på släkt i detta område dvs en liten stad i Sverige och hans pappa hade en möbelaffär som vi även besökte. Ett område där många släktingar på mammas sida har bott. Där även min mormor bodde sin sista tid i livet. Fd förbundskaptenen har en son som nu spelar elit hockey i något lag i Sverige?!

Jag en stor släkt både på mammas och pappas sida. Så har jag även en bonussläkt på min styvpappas sida. Det är dem jag har växt upp med och umgåtts med mest på somrarna osv (från 10 år ålder och framåt). På mammas sida har den röda tråden alltid varit mycket kärlek, omtanke och humor. Det är vad jag kommer ihåg när vi hälsade på mammas släkt som barn.

Min biologiska pappas efternamn är ovanligt i Finland (Han dog i leukemi när jag var 8 år). Det är bara min pappas släkt som heter så. Tror jag? Brukar då reagera när någon bär det namnet för det kan vara en avlägsen släkting till mig (eller nära). Tyvärr känner jag inte min pappas släkt så bra, då jag var så liten när jag träffade flertal av dem. Farmor och farfar drev en bondgård på den tiden. De hade alla möjliga djur. Så har jag fått berättat för mig att på min biologiska pappas sida är även där träna och tävla en naturlig företeelse. Så har jag ofta fått höra att de är så smarta och envisa på min pappas sida. Undra vart jag fått de generna ifrån? Skoja bara! 😉 Nej… men jag är envis och har fått höra det hela mitt liv och att jag är smart. De är uttalande från dem som känner mig eller har lärt känna mig. Som faktiskt har pratat med mig! 😉

INTEGRITET OCH FAKTA

Vad är integritet? Det finns de som hävdar sig ha integritet men enligt mitt tycke har de inte det utan vänder kappan efter vinden. Så vad är integritet? Ordet integritet kommer från latinets integrer som betyder hel eller fullständig. Integritet är ett begrepp som innebär frihet från självmotsägelse i handlingar, värderingar, metoder, principer, förväntningar osv. Integritet kan betraktas som motsatsen till hyckleri. Källa: Wikipedia

Hittade det här på Företagande.se ” Integritet innebär att en person har fasta och högt hållna moraliska principer som denna konsekvent lever efter. Personer med stor integritet är nästintill orubbliga i sina värderingar och låter sig inte lätt påverkas av yttre omständigheter och påtryckningar. Personen har hög självkänsla och egenvärde och är som regel ärlig mot sig själv och andra.”

Det är ungefär så även jag tolkar vad integritet betyder. Det är en egenskap som jag tycker är väldigt attraktiv och har en väldig respekt för personer med stor integritet. Anser mig själv även ha en stark integritet. Lever som jag lär oavsett sammanhang. Försöker vara sann mot mig själv. Sätter ner foten när jag tycker att något är fel. Faller inte lätt för grupptryck (är ledartyp). Lyssnar till min inre moraliska kompass.

När det gäller inre moraliska kompass… det jag har sett i Stockholm började ca 2014 har det varit anarki?! Vad har hänt med vad jag sett majoriteten av Stockholmarnas moral eller att följa svensk lag? Detta är en observation från min sida och är tränad i den här typen av miljö i 15 år, talar då om fitness branschen. Då jag har haft en fot i branschen, en sidosyssla hade högst 3 fasta klasser i veckan. Plus att det har gått bra för mig i fitness branschen oavsett vad jag har blivit utsatt för. Det är stenhård konkurrens! Majoriteten (inte alla) av sk (fd) kollegorna är ganska elaka och falska. Man få se upp så man inte får en “knivhugg” i ryggen. Jag har ALDRIG huggit någon i ryggen då hade jag inte hållt mig kvar i branschen i 15 år. Men. Man måste hela tiden vara snabbare och smartare. Man måste gå på ” tå” hela tiden. Man ska helst vara 2-3 steg före. Att vara universitetsutbildad inom beteendevetenskap har kommit till nytta och jag är dessutom ursprungligen är “getto” har gjort sitt, har som sagt gjort en klassresa. Jag stängde igen fitness branschens dörr början av 2011 och rensade bort hela fitness Sverige dvs en stor mängd personer (idag har jag en internationellt nätverk i en annan bransch framgångsrika, seriösa och bra människor). Har ingen kontakt med någon. Men det är några enstaka i branschen som inte lämnar mig ifred och som är en av källorna till anarkin som råder i Stockholm. Ingen respekt för svensk lag. Har nu undrat länge varför de som “bestämmer” inte sätter stopp?? Vad är det man inte fattar?

Apropå att man tränas… jag kallar det för att man tränas…men i branschen heter det att man “uppfostras” i alla fall under min tid. Jag har varje gång reagerat med “SUCK” åt det här uttrycket! Uppfostra vuxna människor till vad? Helt ologiskt. Lite "sektvarning" i det hela. Vad jag har observerat är det åter igen några personer som "försöker" få makt eller är bara inte friska för de manipulerar hela tiden allt och alla med osanningar. Byt the way… lycka till och få någon att prata, det kommer aldrig hända för det råder en tyst kultur i branschen eller så är man rädd, vilket är helt förståligt.

Apropå motsatsen till osanningar nämligen fakta…jag bara älska människor som tar reda på fakta. Många gör väl inte det av ren slöhet. Hur svårt kan det vara att tänka i alla fall ett steg längre?! Det finns individer och yrkesgrupper som har en skyldighet att ta reda på fakta. Fakta överhuvudtaget. Men som inte gör det. Har de ens tänkt på konsekvenserna av detta? Jag är knappast ensam om att tycka så!

ENTREPRENÖR

Det var en som frågade mig nu för ganska länge sedan om jag var karriärist? Nej, verkligen inte blev mitt svar. Frågade även sedan: “Är du duktig flicka?” Hur är man då? Tänkte jag. Nej, jag har alltid kört mitt eget race, gjort det jag velat. Varit högpresterade. Haft många bollar i luften och rott hem det mesta jag företagit mig. Sa även sedan: “Du är en entreprenör!” Hmm…. Blev lite nyfiken och undrade vad är en entreprenör? Därmed gjorde jag research vad som stod om begreppet.

“Termen kommer från franskans entrepredre och avser en person som är driftig, handlingskraftig och effektiv. Entreprenörskap handlar bland annat om att våga ta risker för att skapa nya möjligheter. Att utveckla och organisera nätverk, samt att se möjligheter istället för problem. källa: Den nationella forskningsportalen

“Entreprenörskap kan definieras som förmåga att identifiera möjligheter och skapa resurser för att ta tillvara dessa möjligheter. Entreprenörskap får någonting att ändra inriktning. Nya infallsvinklar hittas och utvecklas. En entreprenör skapar nya affärsverksamheter och organiserar marknaden på ett nytt sätt.”

“Vanliga drag hos en entreprenör är nyfikenhet, kreativitet, en positiv syn på arbete, självständighet, envis, hängivenhet, optimism och visionärt tänkande.”

“Entreprenörskap är oftast kopplat till näringslivet. Entreprenörskap som sker för att man ser att det finns ett behov i samhället som inte är tillgodosett, benämn som samhällsentreprenörskap eller socialt entreprenörskap. Samhällsentreprenören vill bidra med något gott till samhället.” Källa: Wikipedia

På soloföretagarens hemsida hittade jag en lista med punkter vad en entreprenör är för något:

1. En entreprenör är en person som har bestämt sig för att ta kontroll över sin egen framtid.

2. Entreprenör som lyckas har bra koll på pengar, en viktig sak för att ditt företag ska finnas kvar är att hålla i pengarna på ett smart sätt.

3. De flesta entreprenörer startade tidigt. De har jobbat extra som tonåringar, klippt gräs åt grannen, bakat och sålt eller så tillhört den andra typen av entreprenörer som tidigt visade tävlingsvilja och hade lust att göra bra ifrån sig vad de än gjorde.

4. Entreprenören är mer intressera av att jobba än att sova två extra timmar på morgonen.

5. En entreprenör litar på sin magkänsla och instinkt och gör något aktivt i stället för att babbla.

6. Entreprenörer tänker alltid framåt på nya ideer, förbättringar och åtgärder som skapar förutsättningar för bättre affärer.

7. Entreprenörer är oftare (inte alltid) ensamvargar än gruppmänniskor. De har ofta en intressant värld i sina egna huvuden och trivs med det.

8. Entreprenörer är vanligen så engagerade i sina jobb att de levererar över förväntan till sina kunder.

9. Entreprenörer är inte intresserade av att pensionera sig. Deras jobb är samma som deras intresse. Även som de slutar jobba finns det alltid saker runt om i deras värld som plockar på förbättringar.

10. En entreprenör är professionella. Det spelar ingen roll om han/hon jobbar hemifrån eller från ett kontor eller varför inte ens bil. När hon/han jobbar finns det inget som kan distrahera.

11. Entreprenörer är vanliga personer med stor energi och långsiktiga mål – helt enkelt med en lust att nå något speciellt och de vet att det krävs handlingar mer än prat för att nå.

12. Entreprenörer är bra problemlösare, risktagare, initiativtagare, ansvarstagare. De är ofta sämre på att förvalta saker och inser i bästa fall att de kan behöva hjälp med det.

13. En entreprenör sporras av konkurrens, de behöver inte gilla den, men de sporras att bli bättre än sin värsta konkurrent.

14. Entreprenörer vet att företagande är ett pågående. När ett mål är nått är det dags för nästa och nästa. Det är spelet och framgångarna på vägen som är sporren.

15. Entreprenörer gillar att jobba. Att nå balans mellan jobb och fritid är ofta entreprenörens största utmaning. Källa: Soloföretagaren

Mycket av dessa beskrivningar stämmer på mig. Hoppades då att kunna få utlopp för den här sidan hos mig själv. Vilket jag nu håller på med för fullt men det har varit både motgångar (bla att min dator blev hackad tror du jag blev förbannad när jag hade jobbat med min egen produkt i ca 2,5 år var det bara att lägga ner) och lite framgångar. Vissa “projekt” har jag fått släppa och så har det kommit upp nya “projekt”. Jag trivs som bäst när jag har flera projekt på gång samtidigt, så har jag alltid varit. Behöver stimulans, behov att utvecklas och vill lära mig nytt. Vill ha nya mål!

Så tillhör jag dem som föredrar frihet under ansvar eller säger man ansvar under frihet. Läste ett citat någonstans som gick såhär ” Frihet innebär ansvar. Det är därför de flesta fruktar den.” Kanske ligger något i det?

Det här citatet tycker jag också är lite festligt: “Att tänka är det svåraste arbete som finns. Det är därför så få människor som sysslar med det.” – Henry Ford

Själv tillhör jag den skaran som gillar att tänka. Behöver som sagt hjärnstimulans, helst en dos tänk varje dag. Så har jag har jobbat mycket med att försöka vara i nuet. Vilket enligt mig är ganska svårt. Det är verkligen träning för sinnet. Tillhör även den skaran som bearbetar händelser, tar itu med saker direkt, vad det nu är tills jag är klar. Jag tänker bra när jag tränar. Nuförtiden är även meditation ett bra redskap. Efter att ha mediterat kan jag komma på lösningar. Det är mitt sätt att bearbeta. Det kan man göra på så många olika sätt. Prata, skriva och måla m.m. eller träna. Träna fungerar för mig som sagt. Är inte mycket för att förtränga eller låtsas som ingenting. När jag har bearbetat klart då är jag klar för alltid! Går då inte tillbaka till händelser eller personer (som tex behandlat mig illa). Då släpper jag. För alltid. Är klar. Så för att kunna leva i nuet måste jag vara klart med allt “skräp”.

SNÄLLHET

En egenskap jag har börjat uppskatta mer och mer på senare år är snällhet. Som somliga antagligen skulle beskriva som mesighet, dumhet, undergivenhet eller oförmåga att försvara sig. Hittade ett citat där Stefan Einhorn hävdar att “Snäll är den som lever med etiken i sitt hjärta.” och även “Äkta snällhet är att ha modet att stå upp för det som är rätt.” Ja det skulle jag mera hålla med om än det första alternativet.

Några synonymer till snäll är fridsam, reko och välmenande. Jag skulle alltid vilja vara välmenande eller snäll. Men tyvärr fungerar det inte så i verkliga livet. Ibland måste man ta till hårdnyporna. Möta hårt mot hårt. Att försvara sig. Men för den saken skull behöver man inte lägga sig på samma låga nivå. Utan mera markera. Hit men inte längre. Det gäller att veta vem man kan vara snäll mot och inte.

Jag har dock blivit snabbare att klippa med energitjuvar eller de som inte har något roligare för sig än att vara elak. När jag var yngre kanske jag funderade på vad denna, en elak hade sagt. Men idag klipper jag omgående. Då jag vet vad jag vill och hur jag vill ha det, blir det inte så svårt. Tror det är en övningssak. Numera söker jag ännu mer medvetet till de som är redan från början välmenande eller då snälla människor.

Som chef eller ledare så måste man väl ändå i sitt kravställande kunna kombinera snällhet med empati i sin ledarstil? Ännu ett intressant ämne enligt mig. Har bevittnat skräckexempel på ledarstil i fitnessbranschen? Som tydligen tror att det lönar sig att ta till piskan, elakhet, skrämselmetoder eller rent utsagt mobbning? Någon form av diktatorledarstil! Idag skulle jag kalla det för trakassering, hot och ofredande efter 15 år i branschen, slutade 2011 . “Men vad gör de?” Har tankarna då gått, när jag har observerat detta. Ett beteende som jag helt tagit avstånd ifrån och ifrån dem som utövat det.

JANTELAGEN

Jag och jantelagen har aldrig matchat någonsin. Min filosofi har alltid varit gör det ordentligt eller låt bli helt. Allt eller inget! Så är det med det mesta jag gör. Ger 110% i det jag gör just då.

Lagom vad betyder det? Vad tråkigt! Har direkt aldrig reflekterat eller tänkt att “jag måste eller ska göra det lagom!” Då jag har alltid kört mitt eget race. När jag vet vad jag vill, vilket jag gör till 95% av min tid. Då spelar det ingen roll vad andra tycker, tänker eller säger. Det struntar jag fullständigt i! Det som är rätt för mig behöver inte vara rätt för dig! Lyssnar gör jag men har jag bestämt mig, ändrar det inte på vad jag hade tänkt göra. Jag har förr i tiden alltid haft några (nära) personer som jag brukar bolla med, mest för att reflektera. För att bli ännu säkrare på min sak. För det hjälper ibland när man får säga det högt! 😉

Du ska inte tro att du är något? Hur ska man komma någonstans om man inte tror på sig själv? Det är bra att ha ett gott självförtroende och bra självkänsla. Vilket är helt två olika saker. Bra att ha båda. Men. Det är inte samma sak enligt mitt subjektiva tycke tro att man är bättre än någon annan. Det skadar heller inte att ha en ödmjuk inställning. Motgångar gör en ödmjuk om inte annat.

Men tror på dig själv, du är världsbäst på att vara du! Låt ingen tala om för dig att du inte har något att komma med! Jag har trott på mig själv annars hade jag inte åstadkommit allt det jag gjort i mitt liv. Har en lång meritlista.

Dessutom, mina första 10 år i mitt liv hade jag inte direkt oddsen på min sida. Hur svårt kan det vara? Brukar min fråga oftast vara. Ser det som en utmaning och jag älskar utmaningar!

MÅNDAGAR

Min favorit dag är Måndagar! Associerar det med ny start och nya möjligheter! Man börjar ett nytt kapitel! Det är aldrig försent att börja från start igen! En ny vecka. En ny månad. Ett nytt år! Lär dig från det förflutna, släpp det sedan och lev i nuet men blicka framåt. Det är vad jag försöker leva efter!

“No matter how hard the past, you can always begin again.”

“When you know what you want
and want it BAD enough,
you will find a way to get it.”

Jim Rohn

ÅLDERSFIXERING?

I västländerna är man av någon anledning väldigt åldersfixerad. Själv går jag också och reflekterar kring det. Men varför då? När jag tänker efter, vet jag både kompisar och bekanta som varit ihop med, även varit gifta med betydligt yngre killar. Inte sjutton har jag tänkt eller brytt mig om det! Klickar man så klickar man.

När det gäller mig själv är jag varken mentalt eller i kroppen min egen ålder. Min metaboliska kroppsålder brukar ligga på 16-18 år. Enligt mätningar. Fortfarande än idag?? Åldersgissningarna har varit 10 år yngre än vad jag är eller t.o.m mer. När man går på ytan. Osminkad och träningskläder har varit rätt vanlig företeelse i många år. Det kanske har gjort sitt. Det blir så när man har jobbat som gruppträningssinstruktör i många år, idrottslärare och tränat mycket. Barnasinnet finns kvar den med!

Själv har jag aldrig någonsin varit intresserad av äldre killar någonsin. Gäller än idag. Jämngammalt eller “lite” yngre. De förhållanden jag haft. Men kvinnor som föredrar män som är 15-30 år äldre. Är det rätt för dem så är det? De kanske var ett kärlekspar i sitt förra liv? Skoja bara! 😉 För mig är det BIG NO NO!

När det gäller tvärtom, alltså kvinna väljer en yngre man. Eller en man som väljer en äldre kvinna, är det väl kanske mer ovanligt? Men egentligen hallå… det är ingen som höjer på ögonbrynen om en man är tillsammans med en betydligt yngre kvinna. Så varför skulle det vara skillnad om en kvinna väljer en betydligt yngre man? Jämlikhet tack! Love is love liksom! Här i Sverige bland kända män, kommer jag tänka på Zlatan som är ihop med en kvinna som är 11 (?) år äldre.

Jag menar, är det en kille som är akademiker, sportig, snygg även på insidan ser inte bara bra ut på utsidan. Är snäll, smart och har humor. Är känslomässigt mogen. Har personlighet. Lite känslig. Är min soulmate. Har integritet. Då är killen precis det jag vill ha. Men att denna är betydligt yngre än mig blir då helt oväsentligt. Åldern är bara en siffra i slutändan. Varför denna åldersfixering? Om man klickar själsligt och på flera andra plan så gör man!

The heart wants what it wants …. and age is just a number!

EN GÅNG GETTO ALLTID GETTO?

Ibland undrar jag hur det hade gått för mig om vi inte flyttat därifrån, när jag var 10 år? Från Storvreten i Botkyrka. En sak vet jag iallafall, jag glömmer aldrig var jag kommer ifrån. En gång gettotjej alltid gettotjej!? Det har varit min drivkraft, mer kanske i mina yngre år och det håller mina fötter kvar på jorden. Vilka svåra situationer jag än hamnat i senare i livet, vet jag att jag klarar mig alltid. När det väl kommer till kritan. För jag har redan vunnit mot alla odds en gång.

Det var två helt olika världar. Från längre arbetarklass Botkyrka/Storvreten till Viksjö norr om stan (i Järfälla) övremedelklass. Men tror det har jämnat ut sig mer i Viksjö. De har byggt en del hyresrätter där. På den tiden när jag bodde där var det “där snobbarna bor”. Så sa folk när man gick på gymnasiet de som inte bodde där. I Botkyrka, det var väldigt oroligt kommer jag ihåg. Var omringad av människor med sociala och ekonomiska problem. Det var en hel del kriminalitet. Tror den biten inte har ändrat sig. Vi bodde på första våningen kommer ihåg att en man blev mördad som bodde på fjärde våningen. Det hände även andra liknande saker. När jag sedan fick nya kompisar i Viksjö sa jag aldrig direkt något om min bakgrund. Bara att pappa hade dött i elakartad leukemi efter 3 års sjukdom. Inget mer.

De som gick i min klass i Botkyrka, fått höra att det har gått ganska illa för flera av dem. Alkoholism, knark, kriminalitet och socialen m.m. Kommer också ihåg att jag tänkte som 10-åring, att man pratade lite olika. Det var mer ee i uttalat på södra sidan och mer ää på norra sidan.

Hur hade det gått för mig? Hade jag klarat mig? Vet inte? Jag hade min idrott redan då. Tränade då friidrott. Hade jag fortsätt med det, ja kanske. Så var jag ledartyp redan i sandlådan och var en pojkflicka. Lekte mest med killar och jag bestämde. Som flertal sedan har påpekat att “du skulle alltid bestämma”. Hade enorma kunskapsluckor. Jag lärde mig inte läsa och skriva ordentligt förrän i årskurs fyra. När vi flyttade till Viksjö. En bra lärare fångade upp mig sedan i årskurs 4, Salme hette hon. Flera i min släkt var inne på att skicka mig till Finland och gå i skola där i ett år. De är lite mer strikt där. Men jag visste någonstans att jag var inte osmart utan hade svåra koncentrationssvårigheter. Men var det konstigt egentligen? Det var det inte kan jag säga nu som vuxen och universitetsutbildad inom beteendevetenskap. Jag förstod ofta sånt andra inte förstod. Blev nästan irriterad och tänkte: “men har du/de inte räknat ut det än”. Det förstod jag för länge sedan.

Det tydligt minne som jag kan bjuda på var när jag gick på fritidshem (ej fritidsgård) som man gick till efter skolan. Trivdes där vill jag minnas. Det var snälla fröknar och så fanns det två Sussie. Har haft många smeknamn i mina dagar,”kärt barn har många namn” som man brukar säga. 😉 Sussie har varit ett av dem. Iallafall, mig kallade de för snäll Sussie och den andra Sussie var inte den snälla. Men ett minne jag minns mycket väl var när pappa skulle ta mig till lekis av någon anledning. Det var närmare hem tror jag. Men där ville jag inte gå. Kan inte ha varit mer än 6-7 år. Så när vi kommit dit och efter att pappa hade gått, gick jag omkring och nöp riktigt hårt på allt och alla. Drog undan stolen när någon skulle sätta sig. Så många gick omkring böla och hade sig. Fröknarna undrade vad det var som pågick?! Vadå? Hade jag bara sagt typ. Pappa fick komma hämta mig igen och behövde inte gå dit mer. Jag trivdes på fritids och vill gå där! 🙂 Som låg något längre bort dock. Det här var ett lite kul minnen från den tiden men annars är det mest smärtsamma minnen. Medan från Viksjö är det i stort sett bara bra minnen! Jag har haft det bra!

Apropå skola… jag har jobbat som lärarvikarie sedan hösten 2016 till och från på olika skolor. Även assisterat. Tanken var att jobba med det tills jag får igång "entreprenörandet". Har nu hunnit starta ett företag, fått startkapital och lägga ner det (long story). Hur som helst…en av skolorna jag hamnade på 2017 var på min gamla skola, där jag gick på lågstadiet i Storvreten i Botkyrka. När jag kom underfund med detta tänkte jag “Varför vill man mig så här illa”? Skolan jag hade gått på hade dock brunnit ner och de hade byggt en ny. Men det var blandade känslor att vistas i det området eller rättare sagt det var jättejobbigt! Har inte varit därute på väldigt många år. Efter att ha vickat där i 3 dagar… säger bara.. jag så tacksam att vi flyttade därifrån till Viksjö i Järfälla.

VÄRDET SITTER PÅ INSIDAN INTE UTSIDAN

Jag tycker det är fruktansvärd när det läggs så mycket fokus och tyngd på att värdet sitter på utsidan inte på insidan! Är man inte de senaste på ytan som mode, se ut som en modell så är man inte lika mycket värd. Det är såna signaler det ger! Fruktansvärt!!

Om jag utgår ifrån mig själv har jag fått höra om mitt utseende nästan hela mitt liv. Snygg kropp, söt, snygg, fint hår bla bla bla. Nu för flertal år sedan var det någon som sa tex en kille att jag hade en snygg kropp gav jag nästan en rakhöger (inne i mitt huvud då för man ska ALDRIG någonsin slå någon annat syfte än i självförsvar och då finns det smartare sätt att försvara sig på än en rakhöger). Hade nästan bara lust att säga: “jag vet det. Gå nu.” Om denna hade hamnat i min klass hade det blivit en mycket mycket jobbig klass! Jag själv har inte satt mitt värde på ytan utan jag har vetat mitt inre värde, jag är mer än bara ett utseende. Ok ,det är inget fel att ta hand om sitt utseende på en SUND nivå så länge man tar hand om insidan. Det går hand i hand tycker jag. Själv har jag alltid tränat för att jag mår fantastiskt bra av det. Inget annat.

Har jobbat i en ytlig bransch i 15 år som jag nämnt tidigare, klarade bara små dosor åt gången, instruerade för att det var kul. Ska jag vara helt ärlig så tycker jag att det är skönt att inte ha något med denna bransch att göra mer (men tyvärr finnas det några i branschen som inte lämnar mig ifred). Jag har sökt mig till en helt annan värld där fokus är att jobba mer med välmående på insidan.

Det kanske var lättare när jag själv var ung, när alla dessa sociala medier och internet inte fanns?! Man hade lättare att ta reda på vem man var utan en massa inmatning från olika håll. Hur man ska vara och inte vara. Man ska uppmuntra unga till kreativitet, entreprenörskap, många är entreprenörer utan att de ens vet om det, socialt entreprenörskap, bidra till samhället, hjälpa andra, utbildning eller att de kan faktiskt skapa det liv de vill leva och brinner för! Utveckla sig själva som person, alltså självutveckling med mera med mera… Men när man ger ut signaler att du ska sträva efter och ser du inte ut som en modell är du inte lika mycket värd som modellen. Fruktansvärt!! Varför får många ätstörningar tro?! Absolut en bidragande faktor. 

Skönheten kommer från insidan. Absolut, instämmer helt. Man kan ha ett fördelaktigt yttre (det avgör dock betraktaren i slutändan) men är insidan ful så sätter det sig på utsidan. Det brukar jag tycka iallafall. Men snälla varför ser de inte igenom personen? Är så ful på insidan. Falsk m.m. T.o.m en kall bitch kan glittra med ögonen, koppla på lite utstrålning och le. Men ett tränat öga ser att det är påklistrat. Man brukar säga att ögonen är en  spegel till själen. Varma ögon en varm själ. Det är då naturligt.

JOBBAT SEDAN JAG VAR 13 ÅR

Mitt första jobb hade jag som 13-åring. Det var på ett litet källar kontor på Vältvägen i Viksjö (Järfälla). Fick svara i telefon och sortera papper. Jag fick det jobbet genom en två år äldre kompis som rekommenderade mig.

Därefter har jag alltid haft ett extra jobb både genom högstadiet, gymnasiet sedan även genom universitetstiden. På helger, kvällar och somrarna. Allt från kontorsjobb, säljare, lokalvård och inom vården. Tex långvården på Jakobsbergs sjukhus, äldreomsorgen i Barkarby servicehus och vi var några som en sommar skrubbade/städade en grundskola i Skällby! 🙂 Då gick jag på högstadiet. Under universitetstiden (90-talet) som jag nämnt tidigare började jag instruera gruppträning. Det blev även säljarjobb deltid, mässvärdinna 1 år på olika event på Älvsjö mässan m.m. Jobbade så mycket som jag fick jobba på den tiden. Det fanns en gräns för att inte förlora studiemedlet. Vet inte om den gränsen har höjds idag? Ja… så har jag jobbat i en ICA butik ca två år efter gymnasiet på Söderhöjden i Jakobsberg.

Jag var klar med universitetsstudierna Juni 1999 så åkte jag till USA den sommaren och utbildade/ledde 12 amerikanska tonåringar via YMCA i MA. När jag kom tillbaka började jag sedan att jobba som lärare. Vilket inte alls var planerat. Fortsatte att instruera gruppträning vilket var planerat. Men hade min C-uppsats kvar som jag sedan lade fram 2003 när jag började studera igen. Under denna tid bodde jag på Närkesgatan på Södermalm (min andra lägenhet då min dåvarande värd “lånade” min riktiga lägenhet i Bromma på Askängsbacken). Jobbade även en kort period extra helg, nätter som personlig assistent i närheten. Då det var ganska bra OB de tiderna. Vid sidan av lärarjobb och instruerande. Vaktade en person som behövde dygnetrunt tillsyn. Som var halvt förlamad och fick ofta kraftiga epilepsianfall (fd framgångsrik person). Nätterna jobbade jag själv men på dag helgtid var vi två. (hade hell år mellan 2000-06 fick stånga mig blodig, de skyldiga finns i fitness branschen Stockholm. De utsätta mig för hemskheter, försökte förminska mig och hittade på saker om mig. Nu har de satt igång igen fast jag slutade i branschen 2011. I min värld har det vart relativt lugnt mellan 2007-14. Vad det beror på vet jag inte? Hur som helst jag körde på som “vanligt” och är så tacksam mot alla de vänliga sunda personerna som backat upp på mig i det tysta).

När jag tänker efter så har jag alltid fått alla jobb jag har sökt (iallafall 95 % av jobben) på egna meriter. Som tonåring kommer jag ihåg att jag tänkte “gör ditt bästa vad du än gör och få en bra referens”. Tror det var referenserna jag samlade på mig som gjorde att jag kunde konkurrera ut mina konkurrenter! Vill även minnas att jag tänkte “det där vill jag lära mig och det där vill jag testa”. Nyfiken i en strut och behov att lära mig nytt hela tiden. Det gäller än idag.

Du som tonåring som inte kommit in i arbetslivet än. Ta de där “mindre attraktiva” jobben, gör ett bra jobb så du får en bra referens! Förutsatt att det är en seriös arbetsgivare. När du pluggar försökt få ett extra jobb, på så sätt få in foten redan då. På loven eller kanske sista året. Det finns inga genvägar, utan det är hårt arbete som gäller och ha göra med “rätt” människor. Det viktigaste.. jämför dig inte med andra utan försök komma fram till vad du är bra på. Alla är bra på något. Jag har personligen aldrig jämfört mig med andra utan tävlat mot mig själv. Älskar att ha mål och nå dem.

Work hard but play harder!!

ÄLSKAR GOD MAT OCH SUSHI

Jag älskar sushi och god mat! Äter gärna kyckling, skaldjur, lax och tonfisk. Har dock dragit ner på rött kött, äter det sällan numera. Frukt kan jag äta hur mycket som helst av och aldrig tröttna! Det går inte att föräta sig på. Försöker även dricka mycket vatten ca 2 L per dag. Kroppen mår bra av det. Tränar jag tex kondition så blir det mer.

Frukost är ett måste, skulle svimma annars. Så en ordentlig frukost blir det varje morgon! Det är för mig ett mysterium hur man klarar att göra något som jobba eller vad man nu gör, utan att äta frukost? Jag klarar inte det. Måste ha frukost! Det händer att jag tar en proteinshake eller näringshake på morgonen eller efter träning. Det blir skillnad tycker jag.

När jag tränar mycket, måste jag äta mycket för att orka. Då jag har en snabb ämnesomsättning, har än idag och vilket blir ännu snabbare just vid träning. Men tränade mer förr, inte lika mycket idag. Tidigare kunde det bli 6 dagar i veckan plus klasser på det och så en vilodag. Nu när jag har slutat träna andra blir det 4-5 dagar i veckan. Det kan blir kondition träning plus styrka på det. Så blir det en hel del yoga. Målet är att instruera yoga internationellt. Har gått en grundutbildning inom yoga genom en skola i England och kommer att fortsätta utbilda mig någonstans i världen. Det är målet.

Jag har varit en godisgris en gång i tiden men har faktiskt inte ätit socker nu på länge. Testade för skoj skull att inte äta socker på en månad. Det var tufft första veckan men sedan vande jag mig. Numera har jag helt valt bort godis, äter det inte alls. Det blev mycket smågodis förut. Men. Är absolut inte något fanatiker, får jag i mig lite socker via vissa maträtter är det inte hela världen. Jag älskar god mat och väljer inte bort det! Glass kan det också bli då och då. Blir jag bjuden på tårta eller dylikt så äter jag det.

Om man vill dra ner på socker men vill ändå ha något gottigt varför inte ta en bit mörk chocklad. Det ska innehålla mycket kakao som är rik på antioxidanter. Själv har jag aldrig gillat någon typ av chocklad. Det är helt okej att dricka varm chocklad och då kan tänka på göra en med mycket kakao. Tillhör även dem som inte dricker kaffe. Usch! Det blir dock en hel del grönt te och testar gärna olika sorter.

FÖRHÅLLANDE OCH DEJTA

Jag är en sådan där "seriemonogamtjej" om det nu finns något som heter så!? Det jag vill ha sagt är att jag är ingen "dejtatjej", utan “spanar” in en tid för att se om det är något att “Ha”. Dvs om denna är monogam tillbaka och pålitlig m.m. Sedan inleder jag ett förhållande och håller mig till den killen (Plus min typ är en som är jämngammal eller “lite” yngre, sportig, akademiker, är smart, snäll, är positiv, har integritet, har humor och har personlighet som jag i slutändan faller för. Alltså personligheten! Har absolut inte lätt för att bli kär, det ta sin lilla tid. Dessutom måste denna man tycka att det är attraktivt med en stark, självständig tjej med järnvilja som kör sitt eget race).

Att gå på en dejt med någon jag inte vet någonting om, finns inte på kartan speciellt inte efter hell åren 2000-06. Dessa hell år, det gick inte inleda något förhållande. Personer i fitness branschen som jag har nämnt tidigare, det de försökte utsätta mig för var på en samvetslös “vi ska kocka din kanin hemskhetsnivå”! Det blev lite svårt att inleda något då! Skulle kunna skriva en bok om det och det skulle säkert bli över 300 sidor. Jag kunde inte utsätta någon annan för det de utsatt mig för. Det kallas för samvete.

Har väl blivit ganska “uppvaktad” i mina yngre år med rosor, presenter och smycken men sånt har aldrig varit viktigt för mig! Det jag har prioriterat är lojalitet, trohet och att man finns där för varandra. Gör än idag. Det gäller i överlag när det gäller materiella ting, det kan jag väl köpa själv resonerar jag! Men. Om jag skulle få för mig att gifta mig eller förlova mig en dag då kanske man kan kosta på sig. För tanken är väl att man ska bära ringen eller ringarna i all evighet. 😉 Gifter jag mig blir det bara EN GÅNG. That´s it! Men det har aldrig heller varit viktigt för mig, att gifta mig alltså. Men vem vet om rätt man dyker upp kanske jag ändrar mig? (har dock blivit friad till men det har inte varit rätt)

Kommer ihåg när jag fyllde jämt och en expojkvän hade köpt mat och ställde sig och lagade mat åt mig. Från grunden. Medan jag satt och tittade på. 🙂 Istället för att bjuda mig på en restaurang. Blev bara ännu mer kär efter en sådan gest! Det var väldigt gott också! Men. Det är mer nostalgi från mina yngre år. Var sak har sin tid.

Jag har verkligen haft några riktigt bra pojkvänner, där sitter min ribba. De har behandlat mig väl, varit lojala, trogna och allt det där. De är idag gifta och är lojala mot sina bra vackra fruar. Det har varit jag som varit den rastlösa, det har varit jag som velat gå vidare. Men har gjort en inre resa, gjorde det under min universitetstid på 90-talet och har hittat mitt lugn. Meditation gör även underverk. Dock är jag fortfarande en kontrollfreak. Men jobbar på det. 😉

P.S. Jag älskar mat, har alltid gjort, speciellt god mat vilket jag var rätt bortskämd med ifrån min uppväxt. Då min kära mamma är kock.

Så apropå rosor….. dock diggar jag att ha gröna växter och blommor att ha hemma. Det ska vara mycket sånt. Det ingår liksom i inredningen vilket jag tycker är skoj, att inreda alltså. Har hunnit inreda några lägenheter i mitt liv.

BEHÖVER HJÄRNSTIMULANS

Då och då trillar det ner en katalog i brevlådan från Stockholms universitet till oss som redan har en utbildning därifrån (har även läst på Umeå universitet). Jag har som sagt en Filosofie Kandidat examen i beteendevetenskap med huvudämnet pedagogik och varit inne på att ta en Fil. Magister eller idag heter det väl bara Magisterexamen. Har dock läst totalt 200 poäng (nya systemet motsvarar det 300 poäng) och då är inte USIU i  USA inräknad (idag Alliant International University). Hade kunnat ta ut en till Fil. Kandidat om jag hade orkat skriva en till C-uppsats. Dvs C-kurs plus 20 poäng i det humanvetenskapliga området (gamla systemet). Det lustiga är att det jag alltid varit sämst i är språk. Jag talar visserligen tre språk flytande, plus spanska kan jag göra mig förstod i. Eller så hade det nog att göra med att min skolgång inte kom igång ordentligt förrän åk 4 när vi flyttade ifrån Storvreten i Botkyrka. Hade lite kunskapsluckor och idag är jag akademiker. Så det kan gå! Om man har turen att hamna bland vuxna som lyfter en. På högstadiet (Viksjöskolan) och gymnasiet (Jakobsbergs gymnasium) det jag var intresserad av och haft bra betyg i är idrott, SO, bild och musik. Naturkunskap var också okej men matte har jag alltid tyckt varit fruktansvärt tråkigt och så var jag inte bra på språk.

En dag ska jag nog skriva den där D-uppsatsen i beteendevetenskap och ta ut den där Magister examen. När jag går i pension typ. 😉 Skulle då vilja fördjupa mig mer i grupper och ledarskap. Min C-uppsats handlar om grupptrycksprocesser. Man valde då mellan ämnena sociologi, psykologi och pedagogik. Mitt huvudämnet var som sagt pedagogik med inriktning i grupprocesser. Även läst sociologi och snuddat vid grupp psykologi. Det har funnits ett exemplar på pedagogiska institutionens bibliotek. Om man vill läsa den men de kan ha flyttat på dem?!

Min handledare (när jag skrev C-uppsats på ca 40 sidor) var psykolog, forskare och respekterad lärare på pedagogen. Var även instruktör i gruppträning och driver även ett erkänt företag som är specialiserad i att göra lämplighetstester till tilltänkta bla avancerade positioner.

Har ett behov att använda hjärnan, behöver hjärnstimulans! Vill lära mig nytt! Vill gärna läsa mer “ren” psykologi, har som sagt mest snuddat vid social och grupp psykologi. Även juridisk översiktskurs är bra ha kunskaper i eller kommunikativt ledarskap.

NÄRA VÄNNER

När jag tänker tillbaka så har jag alltid haft väldigt olika sorters vänner och kompisar. Men den röda tråden har alltid varit att det finns hjärta, hjärna och snällhet. Skulle aldrig någonsin släppa en elak människa nära

Är så tacksam att jag har ett litet gäng nära vänner som alltid finns där. Några har jag känt sedan barnsben. Ibland kan det gå månader eller ett halvår utan att vi har pratat men finns alltid där för varandra. I vårt och torrt. Dem ska man vara rädd om! För de är oersättliga. 

Tillhör dem som hellre har några riktigt bra vänner jag vet allt om, än en massa ytliga vänner som man egentligen inte känner. Men det är inte så att jag stängt dörren för att hitta nya nära vänner. Klickar man så gör man. Förr i tiden har jag haft en ganska stor bekantskapskrets. I mina yngre år. Så där att ser man varandra på stan säger man hej och pratar lite ytligt men inget mer.

Det är också kul, när jag än idag har kontakt med folk som jag jobbat med utomlands för väldans många år sedan!

Men. Då jag “sadlade om” har det kommit in nya likasinnade människor i mitt liv bla internationellt. Det har “försvunnit” ett flertal som jag har känt sedan barnsben för vi har gått åt helt olika håll. Helt okej för mig man utvecklas åt olika håll. Det kommer in nya människor som jag har mer gement samt med. Jag har ett mål och fått samma råd av många “framgångsrika” nämligen, lär dig utav och häng gärna med dem som redan har nått det målet som jag har. För mig tex som är stor fan av passiv inkomst och hela den här grejen med online entreprenör livsstilen. Ibland när jag försökt förklara vad jag gör för “vissa” tittar de på mig som jag kommer från en annan planet! Därför blir det att jag sökt mig till likasinnade (och folk tar kontakt med mig mest internationellt) som finns utspridda på denna planet. Finns såklart likasinnade även här i Sverige men enligt min erfarenhet mer sällsynt, så att det blir sådär att man “förstår” varandra eller någon som “förstår” mig.

NYTVÄTTADE JEANS

Jag verkligen älskar jeans! Helst ska de vara nytvättade jeans och med en skjorta eller blus till. Det är inte tidskrävande och det ser snyggt ut! Om man har jeans som passar en dvs. Märken jag gillar är Diesel, Lee och Lewis. Lewis jeans har jag haft ett gäng av, säkert 35 par i olika färger och former. I samband med att jag sade upp Bromma lägenheten på Askängsbacken, slängde jag ca åtta svarta säckar märkeskläder. Möblerna gav jag till Röda korset (var desperat). Gör hellre en nystart var tanken, än att befinna mig i den situation jag var i just då eller rättare sagt det de utsatte mig för. By the way… de har byggt väldigt mycket nytt i det området idag. Det ser ganska fint och modernt ut.

Kläder har alltid varit ett stort intresse! Men i dagsläget prioriterar jag lite annant före det. Men jeans och blus eller skjorta går hem än idag, med ett par snygga stövlar eller skor med klack. Gillar när det är stilrent, inte bara i kläder utan i annat också. Det får inte vara krimskrams eller se “billigt” ut!

LISTOR

Jag har alltid kört med listor typ för dagen, veckan, månad, var jag vill vara om ett år och om tre år! Alltså när jag sätter mål. Det brukar fungera. Tyvärr har jag även en sån där svart lista (som uppkom 1999/00) där de har hamnat som behandlat mig illa helt obefogat! När jag var kring 20 år skrev jag en göra lista som jag har bockat av. Idag har jag såklart några nya mål.

De fåtal som sett hela mitt CV har kommentaren varit “vem är du?” och “när har du hunnit andas?” Men då har jag ändå jobbat sedan jag varit 13 år och gjort det mesta parallellt. Är bäst under press! Men. Tror jag aldrig varit så produktiv när det var som värst under hell åren 2000-06. Även fast jag nu har lämnat det bakom mig kommer jag aldrig att glömma! Nu när det har börjat igen 2014 kan man undra tar det aldrig slut? Idag sitter jag dessutom på information om vad som pågår som jag inte hade förra gången. Hur som helst 2002-04 satt jag mig på skolbänken igen. Det var en tillfällig lösning och även mitt sätt att markera! Pluggade 200%, jobbade extra och körde klasser.

Detta var vad jag utbildade mig inom och rodde även hem allt:

2002-03 Friskvårdsterapeut heltid 1 år, på Sverige hälsan.

2003 1 termin deltid projektledning, på Alma folkhögskola.

2002 Kreativt skrivande 10 p i finska på Stockholms universitet med en grupp finska journalister/skribenter.

2003 Jag lade fram min C-uppsats på min beteendevetenskapliga universitetsutbildning på Stockholm universitet som jag var klar med Juni 1999. Det ska finnas ett expemplar på pedagogiska institutionen på biblioteket, om man vill läsa den. Jag skrev om grupptrycksprocesser och den är på ca 40 sidor.

2003 Dans/rörelse 5 p, Klinisk medicin 5 p, Idrottsmedicin 5 p på Umeå universitet sommaren 2003. Så körde jag klasser i några veckor på ett gym som hette USM som ligger centralt i Umeå.

2004 Retorik en termin på Södertörns högskola (var dock mycket missnöjd med kursen).

2004 Styrketräningsinstruktörsutbildning 100 timmar på S.S.I.F.

Så läste jag även en intensivkurs i spanska grundkurs nivå på Åsö gymnasium som jag sedan tentade av muntligt 2002. Hur klarade jag det? Så gick jag en bokföringskurs en termin tror det var 2002. Kommer dock inte ihåg så mycket av den kursen för tyckte det var fruktansvärt tråkigt. Det är något jag får överlämna till en kunnig och som tycker det är kul. 🙂 Vilket jag kommer att behöva då jag planerar att starta företag igen.

Nu så här i efterhand, hur orkade jag? Tanke på de samvetslösa hemskheter jag blev utsatt för. Vinnarinstinkten tog väl över? Är så tacksam att jag besitter den egenskapen. Men hur mycket vinnarskalle och stark man än är, ingen orkar stånga sig blodig hur många år som helst! Eller leva “dubbelliv” eller ett “parallellt liv” för jag blev tvungen till det, alltså att leva “dubbelliv”. För att skydda mig, mina nära och min nära omgivning. Man fick tro vad man ville om det andra påhittade “livet” alltså påhitterierna, bara man inte kom i närheten att mitt riktiga liv och min riktiga person. En dag kommer ändå sanningen upp på ytan, resonerade jag. Då får jag min upprättelse! Men den upprättelsen har fortfarande inte skett? Att vara tvungen att vara tre steg före hela tiden, det är väldigt energikrävande.

År 2012 var dock ett mycket bra år. Alltså på makronivå, fick som jag ville i mycket! Sådär att jag måste nästan nypa mig i armen. Det GODA vinner alltid i slutändan eller kanske är det bara god KARMA?! 🙂 Det tror jag fortfarande på, att det goda och ljusa vinner i slutändan. På mikronivå, det personliga planet nådde jag dock inte målen hela vägen.