ÄRLIGHET

 

Vad är det med folk som är mottagliga för lögner, fantasier och osanningar? Men är inte mottaglig för dokumenterad FAKTA? Man bara hjälp! Vad är det för fel på folk? Jag är precis tvärtom jag vill ha rå, hård FAKTA. Det spelar ingen roll hur hemskt det är, jag tål det och jag vill ha sanningen. Det jag absolut inte tål är lögner. Sanningen svider i några sekunder men det går över. Men när någon ljuger går det aldrig över. Förtroendet är förbrukat! 

Om jag inte kan säga som det är säger jag ingenting. I mina yngre år var jag mycket mer att jag sa som det var i alla lägen. Men desto äldre jag blir, desto mer sparsam har jag blivit tyvärr. Idag lever jag mer efter jag ljuger aldrig men ibland säger jag inte allt jag vet. För ibland är det smartast att inte säga allt eller inget alls, då är det den rationella sidan i mig som bestämmer dvs hjärnan. Men. Vad är det med dem som ljuger och hittar på om allt? När det finns dokumenterad FAKTA som vem som helst kan hitta? Jag mår bara illa, snälla ta bort.

Apropå något annat jag vet vad jag vill 98% av min tid, jag känner mig själv, kan alla mina sidor, jag tycker mycket och har åsikter om det mesta. Men blir så innerligt trött på när människor som inte känner mig, inte det minsta, lägger ord i munnen på mig. Man bara liksom har du frågat mig? Nej?! Och när jag väl säger något, har åsikter om något eller ha skapat något är det inte någon som kopierar av det rakt av? Det händer hela tiden, utan att de ger credit till mig eller säga att det är "Susanne Peltonen Stormlings" åsikt, ide eller har kommit på det eller skapat det? Citat " hon hävdar..." Inget. Det har tom hänt att jag fått höra information som det ska vara sekretess på, just DEN informationen. De ska inte känna till det? Ingen ska känna till det! Vad är det för anarki? Jag vill inte bo i ett land där man inte följer lagar och regler, då får det vara. Tack och lov har jag ett till hemland att välja mellan. Det är mer ordning och redan där. 

Sedan en tid, några år faktiskt har jag haft fullt upp med att hjälpa mig själv men har fått andrum nu pga pandemin. Det värsta ofredandet mot mig i Stockholm har upphört, inte helt men det värsta. Sabotagen har minskat rejält? Spridning av förtal mot mig har dämpas. Har fått svar på många frågetecken. Tack vare internet kan jag ha världen som arbetsfält. Pratar och skriver man flytande engelska så finns det jobb. Mitt mål är dock att "live the laptop lifestyle" inte vara platsbunden och det löser hela min situation. Vill bara bort från detta land för det är som vanligt så får man klara sig själv (har varit med förut). Har fått nog. Är man högpresterande, gjort rätt för sig hela sitt liv och är högutbildad, har civilkurage då är men inte välkommen här. Såna signaler får jag allt för ofta? Då är någonting väldigt fel? Men det finns en värld där ute tack och lov. Som kanske uppskattar såna som mig? I Sverige blir jag bara förminskad och nedtryckt. Det fungerar dock inte på mig, utan det blir motsatt effekt. 

Hoppas nu att man kan börja röra på sig till hösten och fram till dess kommer jag jobba hårt för att förbereda allt, så jag kan leva "the laptop lifestyle". 💪😍 Vill dock ha Stockholm som bas, men att kunna välja var jag vill vara, vill tillbaka till norrsidan och vill bo på Norra Djurgården. Det är nära vatten, natur och ca 30 minuters gång avstånd till city. Det åker en Finlandsbåt i närheten, vill även ha en bostad i Finland. Så är det även nära till Stockholms universitet, om jag skulle få för mig att avsluta min Fil. magister (idag magister) i beteendevetenskap. Har en Fil. Kand nu. Har heller inte mycket kvar till en till Fil. Kand (idag kandidat) på den humanistiska fakulteten. En tanke som jag har lekt med, kommer dock antagligen inte hända. För vad ska jag det till egentligen, talar 3 och ett halv språk flytande nu. Det får räcka. Möjligtvis vill jag öka mitt engelska ordförråd, mer akademiska ord och kanske business english. Det kan man göra på andra sätt.

VILL LIKSOM FRAMÅT...

När jag startade bloggen från första början år 2012 efter att jag hade slutat i fitness branschen, FÖR ALLTID, var syftet att jag ville berätta hur det egentligen var. Vad som egentligen hade hänt!? Vem jag är, står för och framförallt att det kommer direkt från mig.

Som jag nämnt tidigare har jag under Allians åren levt ett ganska “normalt ” liv. Det blev ganska lugnt. Varför vet jag inte? Det var så jag upplevde det. Kunde röra mig fritt i Stockholm och göra normala saker osv. Men nu blir jag åter igen ofredad, kan inte röra mig fritt och utsatt för förtal. Året 2017 var fruktansvärt! Jag har blivit behandlad som skit! Hur kan man göra så mot någon? Jag förlåter inte något av det här. Men. Har bearbetat det och släppt det. För jag måste, så jag kommer vidare och når mitt mål. Om jag inte vore så “tränad” eller “drillad” i den här typen av miljö hade jag aldrig pallat det. Eller rättare sagt, det går bra ändå tack vare det jag går ut hel vad som än händer. Det handlar mer om att “vad är det här för liv, jag är inte fri”. Många i Stockholm skulle behöva byta plats med mig i en vecka för att få se hur länge ni pallar!? Fitness branschen i Stockholm är en extrem miljö, iallafall bakom kulisserna. Tror inte de som “bara” tränar ser det eller det är nog inte meningen att de ska göra det heller. Det som stör mig är att när jag stängde dörren helt 2011, efter jag körde min sista klass blev jag lämnad ifred. Varför började man härja igen 2014? Bor jag verkligen i Sverige eller tror dock att det är mest Stockholm?? Är tom inne på att skaffa mig dubbla medborgarskap, har ett till land att välja mellan nämligen Finland eller rättare sagt jag kommer att ansöka om det. För börjar bli lack på allt det här som pågår!

Stockholm är uppenbarligen för litet för mig och har nu länge siktat på att gå helt internationellt och på engelska. Vill liksom vidare. VILL FRAMÅT! Ja, jag har haft motgångar men har också ett starkt driv. Jag vet vad jag vill. Jag ger mig inte förrän jag har nått målet eller MÅLEN! Jag vill kunna leva “The Laptop Lifestyle” vilket innebär att jag inte är “plastbunden” och löser även mitt problem! Får FRIHETEN jag vill ha! 

Hade nog redan nått mitt mål om inte datorn hade blivit hackad 2017 och så fick jag sparken 2016 som kom från ingenstans (därför började jag jobba i skola igen). Hade haft det jobbet 7-8 år kunde komma och gå hur jag ville, det var flexibelt, jobbade hemifrån och det täckte mina räkningar. Mitt entreprenör liv började 2014. Vilket är såå min grej. Därför passade det jobbet bra tills “entreprenörandet” tog fart. Så har jag framgångsrika internationella mentors som hjälper mig generöst. De sitter lite här och var på denna planet. De är self-made millioneirs. Vet inte om jag borde skriva “self-made millioneirs” tanke på Jante och hela den grejen. Men jag och Jante har aldrig matchat. Varför kan man inte unna dem som jobbar hårt, som lyckats bygga upp någonting från noll! Dessutom är bra, snälla, generösa personer som vill göra och gör skillnad i världen till det bättre. Enligt mitt tycke är det personer som man ska lära sig ifrån och jag är tacksam att jag får göra det ( jag är visserligen väldigt selektiv vem jag väljer att lyssna på, det räcker inte bara att man är framgångsrik utan måste även vara dokumenterat bra personer och litar på mitt eget omdöme det brukar stämma).

P.S. Nu kan man läsa en juridisk grundkurs helt webbaserad på Uppsala universitet. Behöver alltså inte alls gå på föreläsningar eller sätta min fot där. I LOVE internet. Måste söka. 😉

“People inspire you or they drain you pick them wisely”

….and just keep moving forward…

MINA TOPP 5 BÖCKER

En bok kan förändra ens liv, eller perspektiv eller i alla fall inriktning. Jag har några såna böcker som jag fått en “AHA moment” av. Så har jag fått böcker hemskickad GRATIS från andra sidan jorden av framgångsrika, (bra personer) deras egna böcker. Jag har bara betalt portot. Då har man blivit lite glad. 🙂 På senare år läser jag bara böcker jag lär mig något av eller utvecklas av.

Här är mina topp 5 böcker just nu i alla fall:

1.Rich dad and Poor Dad av Robert Kiyosaki: Denna bok fick jag verkligen en “AHA moment” av. Insåg att man inte behöver leva “the rat rase”.

2.The Secret av Rhonda Ryrne: Om man inte vet eller kan något om ämnet som boken handlar om, är det här en bra första bok. Man bör sedan läsa vidare eller lära sig mer någon annanstans. Tex av lärarna i boken.

3.Having it all av John Assaraf: Vet inte om den här finns på svenska. En bok som man kan läsa flera gånger. Författaren är en av lärarna i The Secret.

4.Think and Grow Rich av Napoleon Hill: Vet inte om denna finns på svenska. Den är publiserad första gången 1937. Men principerna är detsamma fungerar än idag.

5. The Secret Of The Millionarie Mind av T. Harv Ekers: Vet inte heller om denna finns på svenska. Har inte kollat. En bok som man bör läsa flera gånger.

Fick en inbjudan från T. Harv Ekers team till 3 dagars “Millionarie Mind Seminar” GRATIS! Då de var på plast i Stockholm på Södermalm. Jag var där första dagen och det gick jättebra. Det var massa trevliga likasinnade människor där. Andra dagen kom det tyvärr in “härja hjälpare”. Gick efter halva dagen. Inte kul att behöva ha ögon i nacken och hålla koll på dessa, istället för att bara få lyssna och lära mig. Om du nu frågar mig (har fått frågan några gånger) “Hur vet du det?” Om härjarna? Då är mitt svar, sluta förolämpa min intelligens, jag är född så här! Vad är din ursäkt?

P.S. Mitt mål är att bli HELT oberoende. Vill ha FRIHETEN! Det är det som driver mig. Att kunna jobba med vem jag vill, med vad jag vill, hur jag vill, när jag vill och vart jag vill. Inte vara “platsbunden”. Som jag nämnt tidigare är det även lösningen på mitt problem. DVS att inte vara “platsbunden”.

NYTT ÅR NYA MÖJLIGHETER

Sedan lång tid tillbaka har jag aldrig några nyårslöften. Utan har några stora mål, dvs långsiktiga mål och sedan sätter jag upp delmål över året. Det långsiktiga målen funderar jag kring vart vill jag vara om 1 år, 2 år och 3 år. Brukar dock reflektera över föregående året om vad ska jag ta med mig in i nästa år och vad jag kommer att lämna bakom mig. Ta lärdom. Är någorlunda nöjd med 2018. Det går åter åt rätt håll medan 2017 var det bara kaos. USCH! Inget kul år… allt det där lämnar jag nu bakom mig helt och i´m just moving on…

Mår bra av att ha mål. Klarar inte av att bara “lalla runt”. Utan vill ha mål, struktur, och resultat. Vill helst ha resultat igår. 🙂 Mitt tålamod är inte det bästa. Men har jobbat lite på det och har blivit bättre. Det lustiga att är att jag har enormt tålamod när det gäller andra tex barn eller gamlingar. Men när det gäller mig själv vill jag att det ska gå fort. Är man komplicerad eller vad? 😉

Mina mål brukar inte vara hur jag ska träna eller ska äta bättre. Det är redan min livsstil och har kunskaper i. När jag går igenom något tufft tex år 2017 är jag ännu mera angelägen att sköta träning, kost, meditation och sömn. Då orkar jag mer.

Som jag nämnt tidigare älskar jag nystarter. Det är aldrig försent att börja igen. Nytt år och nya möjligheter.

2019 Bring It On!

JUL OCH NYÅR

Så var det snart Jul igen lite över 5 veckor kvar! Det här året har verkligen tillhör dem som tycker om Julafton. Som barn samlades ofta delar av min stora släkt och firade jul. Mest på mammas sida. Har många bra minnen från just Julafton. Men det är inte så att jag går och längtar efter julen flera månader innan. Utan försöker leva i nuet. Det går bättre och bättre. Det är okej att fira Jul 2-3 veckor sedan får det räcka. 🙂

Nyårsafton har aldrig varit så viktigt! Men ett resa som jag vill göra, då jag aldrig varit där, är att åka till Paris på nyårsafton! Då med en kärlek såklart! Det jag dock gillar med nyår är att det är en nystart och jag ÄLSKAR nystarter. Jag associerar Måndagar, nya veckor och nyår med nystart! Det är aldrig försent att börja om från början!

Julen ska vara till för, tycker jag och tror många håller med mig, att umgås och äta god mat. Bara chilla. Men. Så finns det barn där ute i samhället som inte alls ser framemot julen pga de omständigheter de lever i.

Några mål jag har haft sedan längre har gått framåt detta år. Men har inte nått riktigt fram än det har varit lite hinder på vägen. Ge upp har aldrig varit min grej så kommer fortsätta tills jag lyckas!

DET BÖRJADE PÅ WORLD CLASS…

Jag har instruerat gruppträning i ca 15 år 1-3 klasser i veckan. Periodvis har jag även vikarierat mycket utöver mina egna klasser. Min aerobics bana började på World Class och Granbacka motion i Solna (1 år 1996). Började med low impact morgonklasser på World Class Jakobsberg i Järfälla slutet av 1995. Det ägdes då av en fd bodybildare. Som tidigare haft ett gym på sångvägen i Jakobsberg. En snäll ägare som sedan gick i konkurs. Då tog de två (tre?) ökända ägarna över hösten 1996. De hade ett gym i Barkarby/Veddesta i Järfälla som sedan blev ett World Class gym. De var ökända på mycket negativt sätt. Många som tränat på deras gym eller haft kontakt med dem på något sätt, har berättat konstigheter de gjort eller sagt. Att de även umgicks i oseriösa kretsar (som de knappast dolde). Jag valde att sluta när de tog över. Hade ändå andra planer just då.

1997 började jag instruera på World Class Alvik och trivdes. Jag hade styrke/muskel klasser och det var många deltagare på klasserna. Men. Det fanns även en skit där som han fick sparken av ägaren. Hans svar: "Jag trodde det var samma person". (Han trodde alltså att jag var hon lååånga norrlänningen??? Jag är 162cm, född och uppvuxen i Stockholm!!) Har även haft klasser på World Class Barkarby 1998 men det var inte många som tränade där då. Det hade då köpts av de som ägde World Class Södertälje. De var trevliga och snälla. När det var olika ägare, för 2007 (?) blev det börsnoterat dvs det betyder att allt redovisas offentligt. I samband med det sålde dessa ökända ägarna av sina tre eller fyra gym?! Som köptes av Sveriges oseriösaste gymkedja (dock Norskägd som verkar köpa upp “alla” svenska gym).

Sedan blev det lunch klasser i Kista 1998-2000 i aerobics och step. Jag hade många deltagare även där på mina lunch klasser. Det var fullthus. Det var bra stämning bland dem jag arbetade med. Vi gjorde massa skoj ihop. Jag trivdes! En av gänget jag umgicks med var sonen till grundaren till World Class. Trevlig och ödmjuk kille. Så var det även andra erkända personer i branschen. Ödmjuka och trevliga även de. Jag trivdes med dem som sagt.

Jag vikarierade såklart runt i kedjan (det var som sagt olika ägare på den tiden) men inte i Jakobsberg och Hägersten. Alltid när någon instruktör från de gymmen ringde (speciellt Jakobsberg) när de behövde vikarie, var de fruktansvärt otrevliga. De var rent ut sagt bitchia! Jag slutade sedan helt på World Class 2000 pga att en av de ökända ägarna (psykopaten och polska frun instruerar på Sveriges oseriösaste gymkedja sedan länge gör än idag, dock norskägd som sagt) började härja och lägga sig i överallt. Med olagligheter. Inte kul!

Jag skulle kunna berätta allt skit dessa oseriösa har gjort mot oskyldiga, mot mig osv… främlingar som kommit fram till mig, vad kioskägare, butiksägare i Bromma/Sundbyberg berättat osv. Väljer att inte göra det. Vill gå vidare med mitt. Det är polisgöra och varför de inte får några konsekvenser får ni fråga farbror polisen.

Det var min tid på World Class det. Från slutet av 1995 till våren 2000 parallellt med mina universitetsstudier i beteendevetenskap tog sedan en Fil.Kand på Stockholms universitet och läste även bl.a anatomi på Umeå universitet. Jobbade även deltid till och från som mässvärdinna, säljare m.m under den här tiden. Gick även andra kurser inom friskvård som aerobicsutbildning och friskvårdsledarutbildning på SSIF m.m.

FAVORITFÄRGEN ÄR BLÅ

Min favoritfärg har alltid varit blå. Tröttnar aldrig på färgen. Sitter jag tex och jobbar mycket så vill jag gärna ha inslag av marinblått i det rummet. Det ger en lugnande effekt enligt mitt tycke. Gillar även havet och himlen.

Läste detta någonstans “att den blå personen är den som styrs av fakta och logiska argument. Är påläst och koll på detaljer.” Ja.. förutom att jag är mer visionär än detaljorienterad. Men vill ha koll och vill ha fakta. Man ska nog ta det med en nypa salt vilka personlighetsdrag man har beroende på vilken färg man gillar. Men det är intressant när det stämmer i stora drag.

Men ibland, beroende på vilket humör jag är på så gillar jag även rött, gult och lila. En färg jag absolut inte tål på mig själv då, är rosa. Har reflekterat kring varför jag är så emot rosa? Det har att göra med vad jag associerar det med. Jag bryr mig inte om andra har rosa på sig utan det är mer att jag inte trivs i det. Men rött är en färg jag väljer att ha på mig ibland. När jag känner för det. Väljer kanske inte att ha så mycket rött i ett rum där jag ska vistas mycket i men som klädesplagg är det okej.

STJÄRNTECKEN

Jag är född i Kräftans stjärntecken de ska vara beskyddande, bevarande, den trofaste, känslig, intuitiv, föräldern, den lojala och reserverad. Vet inte om jag är en “typisk” kräfta är född tre dagar från att vara lejon men det som stämmer är att jag är beskyddande, lojal, intuitiv och känslig. Kräftan är hård på utan men mjuk på insidan. Jag är tuff, tål en hel del fast jag är egentligen ganska känslig. Intuitiv absolut och har lärt mig med åren att aldrig ignorera min intuition för det då det blir rätt i slutändan när jag väljer något eller ska ta ett beslut. I kombination med kunskap och erfarenhet. Nu bryr jag mig inte om att läsa horoskop utan det jag tycker är intressant är personlighetsdragen. Tex flera skorpioner jag känner som inte känner varandra kan jag tycka att de har vissa egenskaper som de alla har. Det tycker jag är fascinerande att det är så. Det är som att jag kan gissar mig till att “du är skorpion va typ.”

I kärleksrelationer ska Kräftan tydligen på långsikt passa bäst ihop med Fisk, Skorpion och Oxen. Kan nog hålla med där också i alla fall om jag utgår från mina egna långvariga kompisrelationer. Det kan tex vara så att man förstår varandra utan att behöva säga så mycket många gånger. I ett kärleksförhållande så måste det finnas vänskap och respekt i grunden annars finns det inget att bygga på enligt mitt tycke. Jag måste känna “den här personen känner jag genuin respekt för” innan jag ens funderar på att inleda något. Bara attraktion räcker inte. Idealet är en själsfrände.

En annan sak som jag också finner intressant är hur man formas av vilken plats man har i en syskonskara. Jag är storasyster och en “typisk” storasyster ska enligt någon psykolog vara självständiga, ambitiösa, ansvarstagande, beskyddande, passar som ledare, är resultatinriktad och har kontrollbehov. Flera av personlighetsdragen stämmer in på mig.

I ett kärleksförhållande ska en storasyster på långsikt passa bäst ihop med en lillebror. Om jag utgår från mitt eget liv bakåt så jag säger jag ja där också. Äldsta barnet har ofta kontrollbehov som kombinerar med yngsta barnets vilja att bli omhändertagen läste jag någonstans där någon psykolog uttalade sig. Jag har absolut ett kontrollbehov och har jobbat medvetet på att släppa på det. Men. Jag vill absolut ha koll än idag.

Jag är fascinerad varför andra gör som det gör och människors beteenden långt tillbaka därav även val av universitetsutbildning. Jag observerar, även fast det många gånger inte ser ut som jag gör det. Men det är klart finns det en annan beteendevetare eller psykolog eller tränad person eller en som är bra på “läsa av” andra människor i rummet ser väl det. 🙂

IDROTTSFAMILJ OCH STOR SLÄKT

Jag kommer från en idrottsfamilj. Att träna och tävla har varit helt naturligt del i min uppväxt. Att åka på någon tävling som friidrott, löptävling eller till en basketmatch på helgerna tillhörde normaliteten. Jag har dock inte tävlat lika mycket som min lillebror och min styvpappa. Själv har jag tävlat i friidrott som sprinter och sprungit korta lopp i mina yngre år. Har även tävlat i Judo vann bla ett klubbmästerskap, har spelat fotbollsmatcher. Idrotter jag har sysslat med är som sagt friidrott, fotboll, kampsport, konståkning, lite skidåkning, gillar även mountainbiking, har tagit danslektioner ca 6 år, därefter började jag träna aerobic och efter några år började jag instruera. Nu är det yoga som gäller, plus att jag än idag tränar kondition och styrka.

Min lillebror precis som jag har provat på olika idrotter tills han hittade sin grej. Är fd elitbasketspelare och nästan 2 meter lång. Har även sedan fortsätt att spela i division 1 eller 2 under sin universitetstid. Han har varit bra på vilken idrott han än företagit sig och samlat på sig en mängd medaljer. Även han är en s.k entreprenör. Är gift med en vacker, smart tjej och varit ihop i många år som är advokat. Hans barndomsvän som han har spelat basket med sedan barnsben är polis. Så honom behöver jag inte oroa mig för. 😉 Lillsyrran även hon är akademiker, har sadlat om, tog nyligen en lärarexamen och hon har sysslat med kampsport flertal år. Varit ihop med sin man i över 20 år och han är entreprenör, driver familjeföretag. Även han är akademiker. Min styvpappa har avverkat många många maratonlopp och skidlopp (alltså långfärd). Med ganska bra tider. Mamma är även hon aktivt tränande. Hon har sysslat med friidrott i sin ungdom.

Den kända hockyspelaren Peltonen i Finland är jag tydligen släkt med på mammas sida? En fd förbundskapten för svenska brottarlandslaget och fd brottartränares pappa var gift med min mormors syster. Alltså min gammelmoster. Jag lekte mycket med en av hans halvbröder som barn då vi var jämngamla. Som barn hälsade vi ofta på släkt i detta område dvs en liten stad i Sverige och hans pappa hade en möbelaffär som vi även besökte. Ett område där många släktingar på mammas sida har bott. Där även min mormor bodde sin sista tid i livet. Fd förbundskaptenen har en son som nu spelar elit hockey i något lag i Sverige?!

Jag en stor släkt både på mammas och pappas sida. Så har jag även en bonussläkt på min styvpappas sida. Det är dem jag har växt upp med och umgåtts med mest på somrarna osv (från 10 år ålder och framåt). På mammas sida har den röda tråden alltid varit mycket kärlek, omtanke och humor. Det är vad jag kommer ihåg när vi hälsade på mammas släkt som barn.

Min biologiska pappas efternamn är ovanligt i Finland (Han dog i leukemi när jag var 8 år). Det är bara min pappas släkt som heter så. Tror jag? Brukar då reagera när någon bär det namnet för det kan vara en avlägsen släkting till mig (eller nära). Tyvärr känner jag inte min pappas släkt så bra, då jag var så liten när jag träffade flertal av dem. Farmor och farfar drev en bondgård på den tiden. De hade alla möjliga djur. Så har jag fått berättat för mig att på min biologiska pappas sida är även där träna och tävla en naturlig företeelse. Så har jag ofta fått höra att de är så smarta och envisa på min pappas sida. Undra vart jag fått de generna ifrån? Skoja bara! 😉 Nej… men jag är envis och har fått höra det hela mitt liv och att jag är smart. De är uttalande från dem som känner mig eller har lärt känna mig. Som faktiskt har pratat med mig! 😉

INTEGRITET OCH FAKTA

Vad är integritet? Det finns de som hävdar sig ha integritet men enligt mitt tycke har de inte det utan vänder kappan efter vinden. Så vad är integritet? Ordet integritet kommer från latinets integrer som betyder hel eller fullständig. Integritet är ett begrepp som innebär frihet från självmotsägelse i handlingar, värderingar, metoder, principer, förväntningar osv. Integritet kan betraktas som motsatsen till hyckleri. Källa: Wikipedia

Hittade det här på Företagande.se ” Integritet innebär att en person har fasta och högt hållna moraliska principer som denna konsekvent lever efter. Personer med stor integritet är nästintill orubbliga i sina värderingar och låter sig inte lätt påverkas av yttre omständigheter och påtryckningar. Personen har hög självkänsla och egenvärde och är som regel ärlig mot sig själv och andra.”

Det är ungefär så även jag tolkar vad integritet betyder. Det är en egenskap som jag tycker är väldigt attraktiv och har en väldig respekt för personer med stor integritet. Anser mig själv även ha en stark integritet. Lever som jag lär oavsett sammanhang. Försöker vara sann mot mig själv. Sätter ner foten när jag tycker att något är fel. Faller inte lätt för grupptryck (är ledartyp). Lyssnar till min inre moraliska kompass.

När det gäller inre moraliska kompass… det jag har sett i Stockholm började ca 2014 har det varit anarki?! Vad har hänt med vad jag sett majoriteten av Stockholmarnas moral eller att följa svensk lag? Detta är en observation från min sida och är tränad i den här typen av miljö i 15 år, talar då om fitness branschen. Då jag har haft en fot i branschen, en sidosyssla hade högst 3 fasta klasser i veckan. Plus att det har gått bra för mig i fitness branschen oavsett vad jag har blivit utsatt för. Det är stenhård konkurrens! Majoriteten (inte alla) av sk (fd) kollegorna är ganska elaka och falska. Man få se upp så man inte får en “knivhugg” i ryggen. Jag har ALDRIG huggit någon i ryggen då hade jag inte hållt mig kvar i branschen i 15 år. Men. Man måste hela tiden vara snabbare och smartare. Man måste gå på ” tå” hela tiden. Man ska helst vara 2-3 steg före. Att vara universitetsutbildad inom beteendevetenskap har kommit till nytta och jag är dessutom ursprungligen är “getto” har gjort sitt, har som sagt gjort en klassresa. Jag stängde igen fitness branschens dörr början av 2011 och rensade bort hela fitness Sverige dvs en stor mängd personer (idag har jag en internationellt nätverk i en annan bransch framgångsrika, seriösa och bra människor). Har ingen kontakt med någon. Men det är några enstaka i branschen som inte lämnar mig ifred och som är en av källorna till anarkin som råder i Stockholm. Ingen respekt för svensk lag. Har nu undrat länge varför de som “bestämmer” inte sätter stopp?? Vad är det man inte fattar?

Apropå att man tränas… jag kallar det för att man tränas…men i branschen heter det att man “uppfostras” i alla fall under min tid. Jag har varje gång reagerat med “SUCK” åt det här uttrycket! Uppfostra vuxna människor till vad? Helt ologiskt. Lite "sektvarning" i det hela. Vad jag har observerat är det åter igen några personer som "försöker" få makt eller är bara inte friska för de manipulerar hela tiden allt och alla med osanningar. Byt the way… lycka till och få någon att prata, det kommer aldrig hända för det råder en tyst kultur i branschen eller så är man rädd, vilket är helt förståligt.

Apropå motsatsen till osanningar nämligen fakta…jag bara älska människor som tar reda på fakta. Många gör väl inte det av ren slöhet. Hur svårt kan det vara att tänka i alla fall ett steg längre?! Det finns individer och yrkesgrupper som har en skyldighet att ta reda på fakta. Fakta överhuvudtaget. Men som inte gör det. Har de ens tänkt på konsekvenserna av detta? Jag är knappast ensam om att tycka så!

ENTREPRENÖR

Det var en som frågade mig nu för ganska länge sedan om jag var karriärist? Nej, verkligen inte blev mitt svar. Frågade även sedan: “Är du duktig flicka?” Hur är man då? Tänkte jag. Nej, jag har alltid kört mitt eget race, gjort det jag velat. Varit högpresterade. Haft många bollar i luften och rott hem det mesta jag företagit mig. Sa även sedan: “Du är en entreprenör!” Hmm…. Blev lite nyfiken och undrade vad är en entreprenör? Därmed gjorde jag research vad som stod om begreppet.

“Termen kommer från franskans entrepredre och avser en person som är driftig, handlingskraftig och effektiv. Entreprenörskap handlar bland annat om att våga ta risker för att skapa nya möjligheter. Att utveckla och organisera nätverk, samt att se möjligheter istället för problem. källa: Den nationella forskningsportalen

“Entreprenörskap kan definieras som förmåga att identifiera möjligheter och skapa resurser för att ta tillvara dessa möjligheter. Entreprenörskap får någonting att ändra inriktning. Nya infallsvinklar hittas och utvecklas. En entreprenör skapar nya affärsverksamheter och organiserar marknaden på ett nytt sätt.”

“Vanliga drag hos en entreprenör är nyfikenhet, kreativitet, en positiv syn på arbete, självständighet, envis, hängivenhet, optimism och visionärt tänkande.”

“Entreprenörskap är oftast kopplat till näringslivet. Entreprenörskap som sker för att man ser att det finns ett behov i samhället som inte är tillgodosett, benämn som samhällsentreprenörskap eller socialt entreprenörskap. Samhällsentreprenören vill bidra med något gott till samhället.” Källa: Wikipedia

På soloföretagarens hemsida hittade jag en lista med punkter vad en entreprenör är för något:

1. En entreprenör är en person som har bestämt sig för att ta kontroll över sin egen framtid.

2. Entreprenör som lyckas har bra koll på pengar, en viktig sak för att ditt företag ska finnas kvar är att hålla i pengarna på ett smart sätt.

3. De flesta entreprenörer startade tidigt. De har jobbat extra som tonåringar, klippt gräs åt grannen, bakat och sålt eller så tillhört den andra typen av entreprenörer som tidigt visade tävlingsvilja och hade lust att göra bra ifrån sig vad de än gjorde.

4. Entreprenören är mer intressera av att jobba än att sova två extra timmar på morgonen.

5. En entreprenör litar på sin magkänsla och instinkt och gör något aktivt i stället för att babbla.

6. Entreprenörer tänker alltid framåt på nya ideer, förbättringar och åtgärder som skapar förutsättningar för bättre affärer.

7. Entreprenörer är oftare (inte alltid) ensamvargar än gruppmänniskor. De har ofta en intressant värld i sina egna huvuden och trivs med det.

8. Entreprenörer är vanligen så engagerade i sina jobb att de levererar över förväntan till sina kunder.

9. Entreprenörer är inte intresserade av att pensionera sig. Deras jobb är samma som deras intresse. Även som de slutar jobba finns det alltid saker runt om i deras värld som plockar på förbättringar.

10. En entreprenör är professionella. Det spelar ingen roll om han/hon jobbar hemifrån eller från ett kontor eller varför inte ens bil. När hon/han jobbar finns det inget som kan distrahera.

11. Entreprenörer är vanliga personer med stor energi och långsiktiga mål – helt enkelt med en lust att nå något speciellt och de vet att det krävs handlingar mer än prat för att nå.

12. Entreprenörer är bra problemlösare, risktagare, initiativtagare, ansvarstagare. De är ofta sämre på att förvalta saker och inser i bästa fall att de kan behöva hjälp med det.

13. En entreprenör sporras av konkurrens, de behöver inte gilla den, men de sporras att bli bättre än sin värsta konkurrent.

14. Entreprenörer vet att företagande är ett pågående. När ett mål är nått är det dags för nästa och nästa. Det är spelet och framgångarna på vägen som är sporren.

15. Entreprenörer gillar att jobba. Att nå balans mellan jobb och fritid är ofta entreprenörens största utmaning. Källa: Soloföretagaren

Mycket av dessa beskrivningar stämmer på mig. Hoppades då att kunna få utlopp för den här sidan hos mig själv. Vilket jag nu håller på med för fullt men det har varit både motgångar (bla att min dator blev hackad tror du jag blev förbannad när jag hade jobbat med min egen produkt i ca 2,5 år var det bara att lägga ner) och lite framgångar. Vissa “projekt” har jag fått släppa och så har det kommit upp nya “projekt”. Jag trivs som bäst när jag har flera projekt på gång samtidigt, så har jag alltid varit. Behöver stimulans, behov att utvecklas och vill lära mig nytt. Vill ha nya mål!

Så tillhör jag dem som föredrar frihet under ansvar eller säger man ansvar under frihet. Läste ett citat någonstans som gick såhär ” Frihet innebär ansvar. Det är därför de flesta fruktar den.” Kanske ligger något i det?

Det här citatet tycker jag också är lite festligt: “Att tänka är det svåraste arbete som finns. Det är därför så få människor som sysslar med det.” – Henry Ford

Själv tillhör jag den skaran som gillar att tänka. Behöver som sagt hjärnstimulans, helst en dos tänk varje dag. Så har jag har jobbat mycket med att försöka vara i nuet. Vilket enligt mig är ganska svårt. Det är verkligen träning för sinnet. Tillhör även den skaran som bearbetar händelser, tar itu med saker direkt, vad det nu är tills jag är klar. Jag tänker bra när jag tränar. Nuförtiden är även meditation ett bra redskap. Efter att ha mediterat kan jag komma på lösningar. Det är mitt sätt att bearbeta. Det kan man göra på så många olika sätt. Prata, skriva och måla m.m. eller träna. Träna fungerar för mig som sagt. Är inte mycket för att förtränga eller låtsas som ingenting. När jag har bearbetat klart då är jag klar för alltid! Går då inte tillbaka till händelser eller personer (som tex behandlat mig illa). Då släpper jag. För alltid. Är klar. Så för att kunna leva i nuet måste jag vara klart med allt “skräp”.

SNÄLLHET

En egenskap jag har börjat uppskatta mer och mer på senare år är snällhet. Som somliga antagligen skulle beskriva som mesighet, dumhet, undergivenhet eller oförmåga att försvara sig. Hittade ett citat där Stefan Einhorn hävdar att “Snäll är den som lever med etiken i sitt hjärta.” och även “Äkta snällhet är att ha modet att stå upp för det som är rätt.” Ja det skulle jag mera hålla med om än det första alternativet.

Några synonymer till snäll är fridsam, reko och välmenande. Jag skulle alltid vilja vara välmenande eller snäll. Men tyvärr fungerar det inte så i verkliga livet. Ibland måste man ta till hårdnyporna. Möta hårt mot hårt. Att försvara sig. Men för den saken skull behöver man inte lägga sig på samma låga nivå. Utan mera markera. Hit men inte längre. Det gäller att veta vem man kan vara snäll mot och inte.

Jag har dock blivit snabbare att klippa med energitjuvar eller de som inte har något roligare för sig än att vara elak. När jag var yngre kanske jag funderade på vad denna, en elak hade sagt. Men idag klipper jag omgående. Då jag vet vad jag vill och hur jag vill ha det, blir det inte så svårt. Tror det är en övningssak. Numera söker jag ännu mer medvetet till de som är redan från början välmenande eller då snälla människor.

Som chef eller ledare så måste man väl ändå i sitt kravställande kunna kombinera snällhet med empati i sin ledarstil? Ännu ett intressant ämne enligt mig. Har bevittnat skräckexempel på ledarstil i fitnessbranschen? Som tydligen tror att det lönar sig att ta till piskan, elakhet, skrämselmetoder eller rent utsagt mobbning? Någon form av diktatorledarstil! Idag skulle jag kalla det för trakassering, hot och ofredande efter 15 år i branschen, slutade 2011 . “Men vad gör de?” Har tankarna då gått, när jag har observerat detta. Ett beteende som jag helt tagit avstånd ifrån och ifrån dem som utövat det.

JANTELAGEN

Jag och jantelagen har aldrig matchat någonsin. Min filosofi har alltid varit gör det ordentligt eller låt bli helt. Allt eller inget! Så är det med det mesta jag gör. Ger 110% i det jag gör just då.

Lagom vad betyder det? Vad tråkigt! Har direkt aldrig reflekterat eller tänkt att “jag måste eller ska göra det lagom!” Då jag har alltid kört mitt eget race. När jag vet vad jag vill, vilket jag gör till 95% av min tid. Då spelar det ingen roll vad andra tycker, tänker eller säger. Det struntar jag fullständigt i! Det som är rätt för mig behöver inte vara rätt för dig! Lyssnar gör jag men har jag bestämt mig, ändrar det inte på vad jag hade tänkt göra. Jag har förr i tiden alltid haft några (nära) personer som jag brukar bolla med, mest för att reflektera. För att bli ännu säkrare på min sak. För det hjälper ibland när man får säga det högt! 😉

Du ska inte tro att du är något? Hur ska man komma någonstans om man inte tror på sig själv? Det är bra att ha ett gott självförtroende och bra självkänsla. Vilket är helt två olika saker. Bra att ha båda. Men. Det är inte samma sak enligt mitt subjektiva tycke tro att man är bättre än någon annan. Det skadar heller inte att ha en ödmjuk inställning. Motgångar gör en ödmjuk om inte annat.

Men tror på dig själv, du är världsbäst på att vara du! Låt ingen tala om för dig att du inte har något att komma med! Jag har trott på mig själv annars hade jag inte åstadkommit allt det jag gjort i mitt liv. Har en lång meritlista.

Dessutom, mina första 10 år i mitt liv hade jag inte direkt oddsen på min sida. Hur svårt kan det vara? Brukar min fråga oftast vara. Ser det som en utmaning och jag älskar utmaningar!

MÅNDAGAR

Min favorit dag är Måndagar! Associerar det med ny start och nya möjligheter! Man börjar ett nytt kapitel! Det är aldrig försent att börja från start igen! En ny vecka. En ny månad. Ett nytt år! Lär dig från det förflutna, släpp det sedan och lev i nuet men blicka framåt. Det är vad jag försöker leva efter!

“No matter how hard the past, you can always begin again.”

“When you know what you want
and want it BAD enough,
you will find a way to get it.”

Jim Rohn

ÅLDERSFIXERING?

I västländerna är man av någon anledning väldigt åldersfixerad. Själv går jag också och reflekterar kring det. Men varför då? När jag tänker efter, vet jag både kompisar och bekanta som varit ihop med, även varit gifta med betydligt yngre killar. Inte sjutton har jag tänkt eller brytt mig om det! Klickar man så klickar man.

När det gäller mig själv är jag varken mentalt eller i kroppen min egen ålder. Min metaboliska kroppsålder brukar ligga på 16-18 år. Enligt mätningar. Fortfarande än idag?? Åldersgissningarna har varit 10 år yngre än vad jag är eller t.o.m mer. När man går på ytan. Osminkad och träningskläder har varit rätt vanlig företeelse i många år. Det kanske har gjort sitt. Det blir så när man har jobbat som gruppträningssinstruktör i många år, idrottslärare och tränat mycket. Barnasinnet finns kvar den med!

Själv har jag aldrig någonsin varit intresserad av äldre killar någonsin. Gäller än idag. Jämngammalt eller “lite” yngre. De förhållanden jag haft. Men kvinnor som föredrar män som är 15-30 år äldre. Är det rätt för dem så är det? De kanske var ett kärlekspar i sitt förra liv? Skoja bara! 😉 För mig är det BIG NO NO!

När det gäller tvärtom, alltså kvinna väljer en yngre man. Eller en man som väljer en äldre kvinna, är det väl kanske mer ovanligt? Men egentligen hallå… det är ingen som höjer på ögonbrynen om en man är tillsammans med en betydligt yngre kvinna. Så varför skulle det vara skillnad om en kvinna väljer en betydligt yngre man? Jämlikhet tack! Love is love liksom! Här i Sverige bland kända män, kommer jag tänka på Zlatan som är ihop med en kvinna som är 11 (?) år äldre.

Jag menar, är det en kille som är akademiker, sportig, snygg även på insidan ser inte bara bra ut på utsidan. Är snäll, smart och har humor. Är känslomässigt mogen. Har personlighet. Lite känslig. Är min soulmate. Har integritet. Då är killen precis det jag vill ha. Men att denna är betydligt yngre än mig blir då helt oväsentligt. Åldern är bara en siffra i slutändan. Varför denna åldersfixering? Om man klickar själsligt och på flera andra plan så gör man!

The heart wants what it wants …. and age is just a number!

EN GÅNG GETTO ALLTID GETTO?

Ibland undrar jag hur det hade gått för mig om vi inte flyttat därifrån, när jag var 10 år? Från Storvreten i Botkyrka. En sak vet jag iallafall, jag glömmer aldrig var jag kommer ifrån. En gång gettotjej alltid gettotjej!? Det har varit min drivkraft, mer kanske i mina yngre år och det håller mina fötter kvar på jorden. Vilka svåra situationer jag än hamnat i senare i livet, vet jag att jag klarar mig alltid. När det väl kommer till kritan. För jag har redan vunnit mot alla odds en gång.

Det var två helt olika världar. Från längre arbetarklass Botkyrka/Storvreten till Viksjö norr om stan (i Järfälla) övremedelklass. Men tror det har jämnat ut sig mer i Viksjö. De har byggt en del hyresrätter där. På den tiden när jag bodde där var det “där snobbarna bor”. Så sa folk när man gick på gymnasiet de som inte bodde där. I Botkyrka, det var väldigt oroligt kommer jag ihåg. Var omringad av människor med sociala och ekonomiska problem. Det var en hel del kriminalitet. Tror den biten inte har ändrat sig. Vi bodde på första våningen kommer ihåg att en man blev mördad som bodde på fjärde våningen. Det hände även andra liknande saker. När jag sedan fick nya kompisar i Viksjö sa jag aldrig direkt något om min bakgrund. Bara att pappa hade dött i elakartad leukemi efter 3 års sjukdom. Inget mer.

De som gick i min klass i Botkyrka, fått höra att det har gått ganska illa för flera av dem. Alkoholism, knark, kriminalitet och socialen m.m. Kommer också ihåg att jag tänkte som 10-åring, att man pratade lite olika. Det var mer ee i uttalat på södra sidan och mer ää på norra sidan.

Hur hade det gått för mig? Hade jag klarat mig? Vet inte? Jag hade min idrott redan då. Tränade då friidrott. Hade jag fortsätt med det, ja kanske. Så var jag ledartyp redan i sandlådan och var en pojkflicka. Lekte mest med killar och jag bestämde. Som flertal sedan har påpekat att “du skulle alltid bestämma”. Hade enorma kunskapsluckor. Jag lärde mig inte läsa och skriva ordentligt förrän i årskurs fyra. När vi flyttade till Viksjö. En bra lärare fångade upp mig sedan i årskurs 4, Salme hette hon. Flera i min släkt var inne på att skicka mig till Finland och gå i skola där i ett år. De är lite mer strikt där. Men jag visste någonstans att jag var inte osmart utan hade svåra koncentrationssvårigheter. Men var det konstigt egentligen? Det var det inte kan jag säga nu som vuxen och universitetsutbildad inom beteendevetenskap. Jag förstod ofta sånt andra inte förstod. Blev nästan irriterad och tänkte: “men har du/de inte räknat ut det än”. Det förstod jag för länge sedan.

Det tydligt minne som jag kan bjuda på var när jag gick på fritidshem (ej fritidsgård) som man gick till efter skolan. Trivdes där vill jag minnas. Det var snälla fröknar och så fanns det två Sussie. Har haft många smeknamn i mina dagar,”kärt barn har många namn” som man brukar säga. 😉 Sussie har varit ett av dem. Iallafall, mig kallade de för snäll Sussie och den andra Sussie var inte den snälla. Men ett minne jag minns mycket väl var när pappa skulle ta mig till lekis av någon anledning. Det var närmare hem tror jag. Men där ville jag inte gå. Kan inte ha varit mer än 6-7 år. Så när vi kommit dit och efter att pappa hade gått, gick jag omkring och nöp riktigt hårt på allt och alla. Drog undan stolen när någon skulle sätta sig. Så många gick omkring böla och hade sig. Fröknarna undrade vad det var som pågick?! Vadå? Hade jag bara sagt typ. Pappa fick komma hämta mig igen och behövde inte gå dit mer. Jag trivdes på fritids och vill gå där! 🙂 Som låg något längre bort dock. Det här var ett lite kul minnen från den tiden men annars är det mest smärtsamma minnen. Medan från Viksjö är det i stort sett bara bra minnen! Jag har haft det bra!

Apropå skola… jag har jobbat som lärarvikarie sedan hösten 2016 till och från på olika skolor. Även assisterat. Tanken var att jobba med det tills jag får igång "entreprenörandet". Har nu hunnit starta ett företag, fått startkapital och lägga ner det (long story). Hur som helst…en av skolorna jag hamnade på 2017 var på min gamla skola, där jag gick på lågstadiet i Storvreten i Botkyrka. När jag kom underfund med detta tänkte jag “Varför vill man mig så här illa”? Skolan jag hade gått på hade dock brunnit ner och de hade byggt en ny. Men det var blandade känslor att vistas i det området eller rättare sagt det var jättejobbigt! Har inte varit därute på väldigt många år. Efter att ha vickat där i 3 dagar… säger bara.. jag så tacksam att vi flyttade därifrån till Viksjö i Järfälla.

VÄRDET SITTER PÅ INSIDAN INTE UTSIDAN

Jag tycker det är fruktansvärd när det läggs så mycket fokus och tyngd på att värdet sitter på utsidan inte på insidan! Är man inte de senaste på ytan som mode, se ut som en modell så är man inte lika mycket värd. Det är såna signaler det ger! Fruktansvärt!!

Om jag utgår ifrån mig själv har jag fått höra om mitt utseende nästan hela mitt liv. Snygg kropp, söt, snygg, fint hår bla bla bla. Nu för flertal år sedan var det någon som sa tex en kille att jag hade en snygg kropp gav jag nästan en rakhöger (inne i mitt huvud då för man ska ALDRIG någonsin slå någon annat syfte än i självförsvar och då finns det smartare sätt att försvara sig på än en rakhöger). Hade nästan bara lust att säga: “jag vet det. Gå nu.” Om denna hade hamnat i min klass hade det blivit en mycket mycket jobbig klass! Jag själv har inte satt mitt värde på ytan utan jag har vetat mitt inre värde, jag är mer än bara ett utseende. Ok ,det är inget fel att ta hand om sitt utseende på en SUND nivå så länge man tar hand om insidan. Det går hand i hand tycker jag. Själv har jag alltid tränat för att jag mår fantastiskt bra av det. Inget annat.

Har jobbat i en ytlig bransch i 15 år som jag nämnt tidigare, klarade bara små dosor åt gången, instruerade för att det var kul. Ska jag vara helt ärlig så tycker jag att det är skönt att inte ha något med denna bransch att göra mer (men tyvärr finnas det några i branschen som inte lämnar mig ifred). Jag har sökt mig till en helt annan värld där fokus är att jobba mer med välmående på insidan.

Det kanske var lättare när jag själv var ung, när alla dessa sociala medier och internet inte fanns?! Man hade lättare att ta reda på vem man var utan en massa inmatning från olika håll. Hur man ska vara och inte vara. Man ska uppmuntra unga till kreativitet, entreprenörskap, många är entreprenörer utan att de ens vet om det, socialt entreprenörskap, bidra till samhället, hjälpa andra, utbildning eller att de kan faktiskt skapa det liv de vill leva och brinner för! Utveckla sig själva som person, alltså självutveckling med mera med mera… Men när man ger ut signaler att du ska sträva efter och ser du inte ut som en modell är du inte lika mycket värd som modellen. Fruktansvärt!! Varför får många ätstörningar tro?! Absolut en bidragande faktor. 

Skönheten kommer från insidan. Absolut, instämmer helt. Man kan ha ett fördelaktigt yttre (det avgör dock betraktaren i slutändan) men är insidan ful så sätter det sig på utsidan. Det brukar jag tycka iallafall. Men snälla varför ser de inte igenom personen? Är så ful på insidan. Falsk m.m. T.o.m en kall bitch kan glittra med ögonen, koppla på lite utstrålning och le. Men ett tränat öga ser att det är påklistrat. Man brukar säga att ögonen är en  spegel till själen. Varma ögon en varm själ. Det är då naturligt.

JOBBAT SEDAN JAG VAR 13 ÅR

Mitt första jobb hade jag som 13-åring. Det var på ett litet källar kontor på Vältvägen i Viksjö (Järfälla). Fick svara i telefon och sortera papper. Jag fick det jobbet genom en två år äldre kompis som rekommenderade mig.

Därefter har jag alltid haft ett extra jobb både genom högstadiet, gymnasiet sedan även genom universitetstiden. På helger, kvällar och somrarna. Allt från kontorsjobb, säljare, lokalvård och inom vården. Tex långvården på Jakobsbergs sjukhus, äldreomsorgen i Barkarby servicehus och vi var några som en sommar skrubbade/städade en grundskola i Skällby! 🙂 Då gick jag på högstadiet. Under universitetstiden (90-talet) som jag nämnt tidigare började jag instruera gruppträning. Det blev även säljarjobb deltid, mässvärdinna 1 år på olika event på Älvsjö mässan m.m. Jobbade så mycket som jag fick jobba på den tiden. Det fanns en gräns för att inte förlora studiemedlet. Vet inte om den gränsen har höjds idag? Ja… så har jag jobbat i en ICA butik ca två år efter gymnasiet på Söderhöjden i Jakobsberg.

Jag var klar med universitetsstudierna Juni 1999 så åkte jag till USA den sommaren och utbildade/ledde 12 amerikanska tonåringar via YMCA i MA. När jag kom tillbaka började jag sedan att jobba som lärare. Vilket inte alls var planerat. Fortsatte att instruera gruppträning vilket var planerat. Men hade min C-uppsats kvar som jag sedan lade fram 2003 när jag började studera igen. Under denna tid bodde jag på Närkesgatan på Södermalm (min andra lägenhet då min dåvarande värd “lånade” min riktiga lägenhet i Bromma på Askängsbacken). Jobbade även en kort period extra helg, nätter som personlig assistent i närheten. Då det var ganska bra OB de tiderna. Vid sidan av lärarjobb och instruerande. Vaktade en person som behövde dygnetrunt tillsyn. Som var halvt förlamad och fick ofta kraftiga epilepsianfall (fd framgångsrik person). Nätterna jobbade jag själv men på dag helgtid var vi två. (hade hell år mellan 2000-06 fick stånga mig blodig, de skyldiga finns i fitness branschen Stockholm. De utsätta mig för hemskheter, försökte förminska mig och hittade på saker om mig. Nu har de satt igång igen fast jag slutade i branschen 2011. I min värld har det vart relativt lugnt mellan 2007-14. Vad det beror på vet jag inte? Hur som helst jag körde på som “vanligt” och är så tacksam mot alla de vänliga sunda personerna som backat upp på mig i det tysta).

När jag tänker efter så har jag alltid fått alla jobb jag har sökt (iallafall 95 % av jobben) på egna meriter. Som tonåring kommer jag ihåg att jag tänkte “gör ditt bästa vad du än gör och få en bra referens”. Tror det var referenserna jag samlade på mig som gjorde att jag kunde konkurrera ut mina konkurrenter! Vill även minnas att jag tänkte “det där vill jag lära mig och det där vill jag testa”. Nyfiken i en strut och behov att lära mig nytt hela tiden. Det gäller än idag.

Du som tonåring som inte kommit in i arbetslivet än. Ta de där “mindre attraktiva” jobben, gör ett bra jobb så du får en bra referens! Förutsatt att det är en seriös arbetsgivare. När du pluggar försökt få ett extra jobb, på så sätt få in foten redan då. På loven eller kanske sista året. Det finns inga genvägar, utan det är hårt arbete som gäller och ha göra med “rätt” människor. Det viktigaste.. jämför dig inte med andra utan försök komma fram till vad du är bra på. Alla är bra på något. Jag har personligen aldrig jämfört mig med andra utan tävlat mot mig själv. Älskar att ha mål och nå dem.

Work hard but play harder!!